om ljud och användbarhet i design och produktutveckling
tisdag, augusti 11, 2009
Pimp My Car?
Lever du enligt tron att en vrålande motor är det yttersta beviset på en vinnande stil? Detta inlägget är i så fall tillägnat just dig!
"Föreställ dig att starta upp din moderna miljöbil med ljudet av en V8 motor. Detta är möjligt tack vare den Svenska innovationen SoundRacer. Företaget som har sitt ursprung i Göteborg har med hjälp av den senaste tekniken har utvecklat en specialdesignad produkt som känner av bilens varvtal. När föraren trycker ner gaspedalen hörs ljudet från en kraftfullt sportbil. "
Annica Kvint (DN) rapporterar om ljudläget på ett intressant vis, och får med flera olika inriktningar där bestämning av "rätt" ljud kan skapa "rätt" känsla. Eller där ljudet ger ett unikt ansikte åt en produkt som annars försvinner i mängden. Läs artikeln under länken ovan.
Idag hörde jag något som livade upp när micron, kaffemaskinen och diverse andra 2000-talsinventarier i en vanlig kontorsmiljö höll på med sin sedvanliga informationsspridning:
"ALLAMASKINERSOMPIPERBORDEFÖRBJUDAS!!" väste en kollega ilsket. Ett vänligt fnissande uppstod genast.
Ta vår käre Micro som exempel. Den ville bara tala om: "Visserligen har den förinställda tiden gått ut och inga microvågor sänds ut längre. Men nu när jag stängt av mig så måste du komma ihåg att trycka på avstängningsknappen."
När min äldsta son var ett år ärvde vi en Bobbycar från mina småsyskon. Vilken nostalgitripp! Och snacka om ergonomisk design för barn! Jag hade provat den själv om jag bara fått plats - men tyvärr.
Tyvärr gick det inte att använda den inomhus, eftersom de hårda plasthjulen dånade över parkettgolvet - samtidigt som själva bilen fungerade som resonanslåda. Någon beskrev en gång tekniken bakom bilens plastkropp, som tydligen var ganska unik då det begav sig. Den är ihålig och helt tät och otroligt hållfast. Den Bobbycar vi har är 15 - 20 år gammal och fungerar jättebra, trots ett lite trött yttre som fått en solblekt, rosa, karaktär.
Så på sommaren tog vi ut bilen på gården. Visst lät den illa där också - och ljudet skallade mellan husen. Jag försökte hålla lite koll på att han inte lekte några längre stunder, men bilen var verkligen älskad av både min son och alla andra barn i huset.
En dag kom en tant fram till staketet på gården bredvid och sade: "Ursäkta mig, kan du komma ett tag? ALLA i vårt hus säger VARJE dag när din son kommer hem från dagis: 'Åh nej, nu kommer den där pojken igen. Nu kommer det att skallra av den där leksaksbilen!' "
Visserligen blev jag rätt paff, men samtidigt tyckte jag ju själv att det där ljudet var jobbigt. Så jag bestämde mig att, för allas skull, byta hjul på vår älskade Bobbycar. Jag begav mig till en av mina favoritaffärer Tellus vid Fridhemsplan. Jag fick hjälp att se ut några passande hjul i vitt gummi och vips var bilen helt tyst!
Vi hade den inomhus över vintern, men på våren fick den komma tillbaka ut på gården och sedan 6 år har den hängt med, genom åtminstone 9 barns sparkbilsålder.
Med detta som bakgrund förstår ni min glädje över en produkt jag hittade idag: Bobby Car Whisper Wheels (säljs bl.a på http://www.hiko.se/ ) ! Jag inser att de har funnits på marknaden ett bra tag - desto bättre.
Bobbycar med originalhjulen in action. Ett evigt skramlande. Foto: Rikard Westman
Tro det eller ej: Wikipedia.se hade inte "ljuddesign" som uppslagsord förrän jag skapade det för ett bra tag sedan. Nu har några tillägg gjorts, ändringar utförts, så sedan en tid tillbaka är det i alla fall ett "godkänt" uppslagsord, som följer Wikipedias riktlinjer. Men vad innehållet beträffar så kan och ska det betraktas som dynamiskt, det vill säga att det kan ändras med tiden, av vem som helst som har gått med i Wikipedia.
Wikipedia bygger på principen att användarna själva utvecklar innehållet, vilket ger både bredd och djup. Men det uppkommer förstås även meningsskiljaktigheter (olika betydelser eller uppfattnignar framgår ofta under ett uppslagsord, så länge det kan sägas finnas någon generell relevans för en redogörelse av detta). Man kan alltid gå tillbaka till tidigare verisoner i ett uppslagsords historik.
Känn dig fri att bidra till ordets innebörd, beskrivning, bakgrund m.m. (Kräver att man går med som registrerad användare på Wikipedia.se samt att man följer de riktlinjer som finns för både innehåll och upplägg.)
Har du synpunkter på uppslagsordet "ljuddesign" på svenska Wikipedia, så dela gärna med dig här på bloggen genom att lämna en kommentar!
Under semestern i Las Palmas i oktober fick jag en massa trevliga upplevelser. Men jag missade samtidigt en: Ljudsymposiet i Lund, som jag skrivit om tidigare.
Medverkade gjorde Björn Hellström, Eva Lahti, Catarina Dyrssen och Daniel Västfjäll. En introduktion i vad de skulle tala om kan du läsa här: "Vad är ljuddesign?"
Jag väntar på mer information om vad som hände under dagen, och hoppas kunna rapportera om det lite längre fram i vår.
"Det räcker inte att prata om ljud eller rita diagram över hur saker låter"..."Istället vill [Arne Nykänen] att ljud ska behandlas som all annan design".
Avhandlingens titel är "Methods for product sound design" och disputationen kommer att äga rum i F-huset vid Luleå tekniska universitet, klockan 10.00 den 21 oktober (2008). Kopierat från pressmeddelandet (publicerat på http://www.forskning.se/):
"Ljud ger ett viktigt bidrag till vår uppfattning av en produkts kvalitet och identitet, något som har skapat ett behov att utveckla verktyg för produktljuddesign. I ett tidigt skede av produktutvecklings-processen börjar man ofta med att sätta ord på egenskaper man vill att en specifik produkt ska ha, till exempel att den ska låta varm, mjuk, kraftfull, sportig eller lyxig. Sådana rent verbala beskrivningar måste sedan översättas till fysiskt mätvara egenskaper. De verbala beskrivningarna ger oftast en övergripande beskrivning av produktljudet, men för att kunna hantera deltaljerna krävs andra verktyg. Vid formgivning används skisser och visualiseringar – inom akustiken används facktermen auralisering som som är den ”ljudliga” motsvarigheten till synlig visualisering. I doktorsavhandlingen Methods for product sound design med vilken Arne Nykänen disputerar den 21 oktober, föreslås att benämningen ljudskiss används för enkla auraliseringar, tänkta att användas i tidiga produktutvecklingsfaser. Genom att ta fram ljudskisser ökar möjligheterna att tidigt lyssna till, diskutera, modifiera och välja ett målljud för en ny produkt. ... Upplysningar: Arne Nykänen, tel. 0920-49 21 39, 070-203 88 25, arne.nykanen@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se"
På Vetenskapsradion (p1) idag handlar det om förpackningar. Mikael Lindström som är forskare på STFI-Packforsk talar om förpackningens värde för kundens förtroende - ljudet har betydelse för känslan av kvalitet/lyx. Hur papper låter när det rivs, och hur spritflaskor kluckar har en avgörande betydelse för hur prisvärd produkten känns för konsumenten.
McDonalds omdebatterade ljudleksak är.... idiotisk. Dessutom är företagets svar på kritiken än mer idiotisk.
Vi som har sett eller läst om den vet vilken leksak jag pratar om. Läs artikeln om McDonalds ljudleksak i DN, 12/9-08. Naturligtvis förstår vi att den ska likna någon slags cool mediespelare som ungdomar skulle kunna gå omkring med, och som mindre barn därför förväntas gå omkring med på samma sätt. Men ärligt talat: hur coolt och framförallt praktiskt skulle det vara att gå omkring med en ipod i skärpet, som spelar rakt ut i luften? Inte särskilt och det är därför inga ungdomar heller gör det. "Har du sett Sonys nya coola bältesspelare?" Hahaha...!
McDonalds hävdar att leksaken är tänkt att hänga i skärpet, i midjenivå, och har därför tilldelats ett ljud som ska nå ända upp till öronnivå. Men många barn håller istället leksaken direkt mot örat, och signalen in i hörselgången blir då mycket starkare än den var ämnad att bli.
Till att börja med liknar alltså leksaken en mobiltelefon. För det andra finns inte så många förebilder när det gäller hur man "egentligen" ska hantera en "bältesspelare", eftersom en sån produkt inte är logisk. För det tredje är de flesta barn, till skillnad från ganska många vuxna, omedvetna om att höga ljud kan förstöra små delar av hörselsinnet för alltid. Och ärligt talat, vilka barn skulle låta bli att hålla en leksak mot örat för att någon vuxen säger: "Akta, lilla vän, du kan förstöra hörseln - FÖR ALLTID!".
Det borde ligga i största intresse för McDonalds att stryka föräldrar medhårs på alla tänkbara vis. Men något har trasslat till sig ordentligt. Claes Eliasson på McDonalds "tycker" inte att produkten är skadlig eftersom den på 25 centimeters håll understiger gränsvärdena för vad som är skadligt för hörseln. Detta försvaras med att det inte är tänkt att leksaken ska tryckas mot örat, inte heller att den ska se ut som en mobiltelefon. Han konstaterar att det är en tolkningsfråga. För barnen? För de vuxna? Den tolkningsfrågan, att barn tolkar små leksaker som "godis" eller någon annat som något man vill tugga på, har lett till att alla leksaker innehållande smådelar har stämpeln "ej lämplig för barn under tre år". Naturligtvis är barnen INTE ansvariga för att behöva tolka en leksaks användningsområde på "rätt" sätt! Och föräldrarna? Tja, man litar antagligen på att McDonalds följer samma säkerhetsföreskrifter som gäller för leksaker i övrigt.
Men snart kanske det hur som helst blir förbjudet att locka med gratis leksaker i syfte att öka försäljningen av skräpmat. Frågan har tagits upp både i Sverige 2005 och Storbritannien 2008. Det ska bli intressant att se vad som händer med det.
Tryckfelsnisse var framme och norpade ett viktigt ord: Vad jag menade hela tiden är att barn naturligtvis INTE är ansvariga för att tolka en leksaks användningsområde på "rätt" sätt. "The medium is the message" som Marshall McLuhan en gång sade.
Och ni andra som snarare kommer hit på grund av artikeln:
Varmt välkomna att titta runt här inne på bloggen!
Till höger finns en spalt med tidigare inlägg, och längre ned till höger arkiveras äldre material. Det finns även små "etiketter" längst ned i varje inlägg. Om man klickar på ett sådant får man upp alla blogginlägg inom ett visst ämne. Vill man tillbaka till förstasidan klickar man bara på "smoothear" längst upp på sidan.
Här är äntligen filmsnutten från besöket på Gooh. Jag inhandlade en maträtt (lax med kardemummadoftande ris, kokosmjölk och lime för att vara exakt) och förevigade uppvärmningsprocessen. Tyvärr var det fläktar och kunder och min egen mobiltelefon som krånglade till ljudupptagningen, men jag tror att det går att höra den visslande etiketten från Micvac i filmen ovan (sätt bara på ljudet på datorn och vänta en liten stund). När jag väl lyckats installera alla nödvändiga program efter min bärbara dators totalhaveri kommer jag kunna lägga till den separata ljudfilen, av lite bättre kvalitet. Tack K och A för långtidslånet av den mycket behändiga och alldeles förträffliga Minidisc-inspelaren!
I morse hade min omtänksamme äkta hälft lämnat en urriven artikel till mig på frukostbordet. Rubriken löd "Här går larmet som får tjuven att kräkas" (Ny Teknik, den 28/5 2008)
Vad är nu detta? Ögnande igenom texten... jaha... ett inbrottslarm framtaget av Indusec, med ett utprovat ljud som tydligen låter så jobbigt att man inte står ut.
Efter frukosten ringde jag upp Indusec och bokade in ett möte. Johan Sandberg och Asko Antikainen tog emot mig och berättade om larmets funktion och användningsområde och lät mig hålla i "avtryckaren". Jag var beredd att stålsätta mig - men stod ändå bara ut i en bråkdels sekund innan jag var tvungen att släppa knappen för att få tyst på larmet. Men illamående, nej, men ett påfrestande ljud. Fast i ärlighetens namn kan jag inte säga att jag upplevde någon större skillnad på larmet jämfört med andra larm jag har hört. Å andra sidan kunde jag ju inte jämföra.
Skillnaden mellan "Inferno" och en vanlig larmsiren är att fyra, istället för en, ton spelas upp samtidigt. Frekvenserna ändras utan koordination, men ligger parvis ganska nära i frekvens. Detta gör att hjärnan har svårt att hantera signalerna, och det leder till obehag.
Företaget har också en produkt som kombinerar ljudlarmet med en ljusfunktion. Den som försöker bryta sig in möts av bländande stroboskopljus, samtidigt som det öronbedövande ljudet. Dessutom visade de upp en prototyp av en "ljudgranat" (som syns på bilden till höger) - ett oskadligt överraskningsmoment som kan användas av säkerhetsstyrkor.
Jag rev ur en liten notis ur Ny Teknik innan Malmöresan. Tyvärr vet jag inte vilket datum den publicerades men den visar en smart förpackning, med en ventil som visslar när maten är färdig, inne i microvågsugnen.
Micvac heter företaget som utvecklat etiketten. Färdigmaten säljs via snabbmatsvarumärket Gooh, och på deras hemsida går det att se var rätterna går att köpa. Man behöver en microvågsugn för att det hela ska fungera, och det har tyvärr inte jag... Men jag har just varit i kontakt med Micvac och Gooh, så förhoppningsvis kan jag filma en snutt på plats, någon av de kommande dagarna. Lunch imorgon på Hemköp på Åhlens City, kanske, om någon från Gooh hör av sig.
Ett av projekten som tagit den mesta av min tid efter USA-resan (återkommer till det om exakt 2 och en halv vecka) ledde mig ut på jakt efter det ultimata kärlet för en inomhusfontän, eller mindre springbrunn.
Jag har därför rört mig i krokarna där jag bor och befann mig till slut inne på keramikstället Salong Pottan. Där inne, längst uppe på en hylla, skymd av olika krukor, täckt av damm och lite spindelväv fann jag vad jag letat efter. En keramikfontän, skapad av Pia Hedstrand.
Den stod i väntan på att bli bränd en andra omgång, och det var högst osäkert om den skulle klara hettan, och vad som skulle hända med sprickorna i foten. Nervös väntan.
Så på onsdagen ringde Pia och meddelade att babyn var född - den hade klarat sig oskadd igenom bränningsprocessen! Jag sprang dig och beskådade underverket: svart, matt med en klang som en metallskål. Jag fick låna hem den, monterade fast pumpanorningen, satte i kontakten, hällde på en skopa vatten...
...och fick se vattnet rinna ut undertill över bordsytan! Vattenläckan var ett litet antiklimax, men fontänprojektet visade sig vara ett experiment och kan alltså ge ett lyckat nästa resultat. Men när jag och min man stog och tittade på fontänen var vi överens om att den borde stå härhemma i alla fall, fast tom. Den passar ändå ihop med den egenkonstruerade vattenkällan vi har i fönstret, fylld med stenar från resor från när vi själva var små, och barnens stenar. Min personlige fotograf tog en bild av fontänen, men den får jag först om ett par dagar. Tills dess får ni nöja er med bilden jag själv tog, som inte ger rättvisa åt konstverket.
Igår var jag på showroom:et Stallet (Storgatan 23 i Stockholm) för att kolla på Svensson Markspelles kollektion mute:on, designad av Ulrika Mårtensson. Tyget har något så ovanligt och trevligt som dokumenterade dämpningsegenskaper! Det är naturligtvis Ingemansson Technologies som har varit i farten.
Min favorit blev genast tyget "Wild". Någonstans här hemma ska det sitta, väldigt snart.
Designtidskriften FORM sätter ribban för ljud i design
Ur senaste numret av designtidskriften Form (nr 3/08): "Ljud är nästa stora grej inom inredningsdesign."
Sigrid Strömgren intervjuas på sidan 36 och hon berättar om sin filosofi att det inte är lönt att städa upp efter ljudföroreningar i efterhand. Istället är det bättre att angripa källan direkt och förhindra att oönskade ljud uppstår.
Klokt sagt, och roligt att tidningen tar upp ljud i design!!
Sigrid berättar också att hennes bord "Silent Whisper" inte har uppkommit i någon strävan efter att skapa knäpptysta miljöer. Snarare efter att anpassa ljudet vid matbordet efter människors behov. När man äter vill man till exempel hellre höra vad personen mittemot säger, än att lyssna till slamret av porslin eller glas mot bordsytan.
Jag har de senaste dagarna bekantat mig med en induktionshäll, en spis alltså med någon form av magnetisk funktion. När man lagar mat pågår ett oavbrutet vasst svirrande, som om grannen under har glömt att de ställde alarmet på en gammaldags väckarklocka. Nu undrar jag: låter alla induktionshällar så?
To honor the students I met today, at Designhögskolan in Umeå, this will be the first post in English on my blog, ever!
Todays presentations showed different project, where sound was an evident element. The most common way of treating the sound in the project seemed to be resulting in products that used data from the visitors in various ways of interaction - to modify different types of sounds emitted through speakers.
It was a very interesting day, and during the afternoon I had the privilege to meet three out of five groups, to discuss and share thoughts about how they actually were using sound in their projects.
I will meet the two remaining groups tomorrow, very exciting! After lunch I will talk about my thesis, and give my comments on the sound aspect of the projects in general.
It's strange... when I left Stockholm I didn't notice anything strange, but when I arrived in Umeå I could see something WHITE on the ground... What on earth could that possibly be?!
Nu är resan bokad - jag åker till Umeå redan på onsdag kväll!
För två veckor sedan ringde jag till Designhögskolan i Umeå, för att pejla om jag kunde få göra ett besök under vecka 9. Det visade sig gå bra (se tidigare inlägg). Men jag fick samtidigt veta att det just nu pågår en kurs som låter studenter (på masternivå) utforska "förhållandet mellan 3-dimensionell form och ljud". Efter att jag varit i kontakt med kurs- och utbildningsansvarige har jag nu fått möjligheten att komma dit nu i veckan, torsdag och fredag, under pågående kurs, i stället för att komma dit när kursen just slutat.
Det ser jag fam emot. Dels får jag vara med under studenternas presentationer av de första två veckornas arbete, dels kommer jag att berätta om min undersökning av hur designers hanterar ljudegenskaper under designprocessen (uppsatsen finns att ladda ned som PDF till höger på bloggens startsida).
Det blir således mitt andra tillfälle ansikte mot ansikte med en grupp studenter.
Det här var mitt första besök som "pressperson" alias "ljud-i-design-bloggare" på en mässa. Nästa gång kommer jag definitivt se till att komma i tid och framförallt vara mycket bättre förberedd. Men man lär så länge man lever, inte sant?
Jag såg till att vara på plats strax efter att pressfrukosten satte igång, ovetande om vilket pådrag som redan hade startat. En kvart efter att frukosten börjat fanns nämligen inte en enda sittplats! Vi som stod vid sidan om hade således missat chansen att få bjudas på frukost. "Stunt samma" tänkte jag - tills jag insåg att vi som stod vid sidan om inte heller fick smaka av champagnen som delades ut efter en stund Jag gärna bubblat lite trots den tidiga timman. Under pressfrukosten pågick en kort rapport om årets tema ("la vie en rose") samt lite musikalisk underhållning.
Sedan var det bara att börja scanna ytorna efter en snabb tur upp till pressrummet där jag som tur var hittade några kakor. Det blev pressfrukosten för mig.
Antalet utställare var 752 stycken. Så att tala om scanning i det sammanhanget betydde raskt marscherande + hökblickar i utställningskatalogen och in i montrarna. Att nästla sig in i ljudaspekterna av utställarnas produkter och tjänster visade sig vara omöjligt. Men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.
Inne hos Teddykompaniet började jag fundera över varför mjukdjur alltid bräker något i stil med "Dålig kvaliteheheheheheheheheeet!" Jag frågade om detta - och fick veta att tekniken för att spela upp bättre ljud redan sitter på plats i alla mjukdjur med läten. Själva tekniken har alltså kapacitet nog att rymma bra ljud. Men det är själva filerna som är kass. Nu är jag såklart medveten om att mjukdjursindustrin inte skulle tjäna några pengar på ljudkvalitetsarbete, i jämförelse med exempelvis bilindustrin. Men frågor om hur tekniken ser ut, vad som är den egentliga orsaken till den dåliga ljudkvaliteten - och varför ljudet låter kass trots att själva mjukdjuren skulle kunna låta hur som helst, ledde till en mycket intressant diskussion:
För att få filer med bättre ljud skulle det kosta oerhörda summor. Och skulle man bekosta inspelningen av ljuden själv för att få ljud av bättre kvalitet skulle de som arbetar med att stoppa in filerna ta ut en lika astronomisk summa, så det går inte.
Lite frustrerande när man väl förstår hur det hänger ihop. När det dessutom behövs batterier för att spela upp det dåliga ljud skulle jag vilja uppmana till: bojkott! Köp inte hem dåligt ljud - särskilt inte när du behöver batterier för att kunna använda leksaken!
Billiga leksaker som piper, skjuter, ylar, "kraschar" etc etc fanns det massor av på FORMEX och om sådant orkar jag inte ens skriva. För vem som helst inser ju att ingen bryr sig om ljudet (eller miljön) när man kan få en stor, ny leksakshelikopter för under hundralappen?
Nog om leksaker med uppspelat ljud nu. Jag gick vidare. Några av alla de produkter jag passerade:
Jag borde ha ägnat varje minut bara åt köksredskap, konstaterade jag när jag åkte hem. Avgränsning är alltid bra. Jag upptäckte efter några besök i montrar med köksgrejer: Till och med i ett sammanhang där man visar upp rostfria kökstillbehör bredvid silikonbelagda så finns det ingen som har funderat över skillnaden i ljudbilder som dessa olika kökstillbehör skulle ge upphov till. Ännu i alla fall.
Jag fick klartecken under kvällen att jag får komma och besöka Designhögskolan i Umeå! Vi reser nämligen dit för att rasta barnen i skidbacken, under deras sportlov vecka 9. Inte nog med att jag överhuvudtaget får komma dit: under vecka 4 - 8 pågår dessutom en kurs som heter "Industrial sound design". Masterstudenter utforskar då "förhållandet mellan 3-dimensionell form och ljud", enligt min trevliga kontaktperson. Det är nästan för bra för att vara sant.
Tänk att träklotsar har sådan status. Det anses nog vara bland det mest pedagogiska lekmaterialet - trots att det i vissa rum inte går att använda - förutom att BYGGA torn så ingår ju även momentet att RASA dem… och det låter!!!
För trä kan ju låta ganska mycket. I en förskolemiljö kan det vara lockande att köpa in naturmaterial, men då måste man också kompensera för träklotsarnas “röst”, för den följer också med i köpet. Det jag vill visa idag är två olika sorters klotsar. De har samma funktion men är tillverkade i olika material: skumplast respektive trä. De tysta finns hos Lekolär (men går tyvärr bara att köpa till skolor och förskolor).
Det jag vill uppmärksamma med att visa dessa skillnader är att väcka tankar om vilka ljud vi egentligen tar (eller värre: köper!) in i vår inomhusmiljö.
Naturligtvis är det inte bara tystare produkter som gör vår ljudmiljö mer estetisk eller “önskvärd”. Men det jag vill komma till är som vanligt att vi i högre utsträckning borde välja - och välja bort - produkter och föremål utifrån hur de låter. Olika behov kommer att styra vilka ljudegenskaper som är bra eller dåliga. I en förskolemiljö, där golvytorna måste vara lättstädade (och därför ibland hårda) kan det därför vara lämpligt att välja bort trä, medan man i en miljö med mjukare underlag kanske kan “unna” sig att få uppleva träets alla positiva egenskaper. Klicka nedan för att se en videosnutt som visar två olika torn som rasas. Hör du skillnaden?
Jag har just hört av Roswi, efter mitt besök på Formex 2008 på Älvsjömässan, 17 - 20 januari.
I Roswi:s monter hittade jag flera bra produkter med uppenbara fördelaktiga ljudegenskaper. Jag diskuterade detta med en av personerna i montern, vi talade om just köksverktyg, restaurangkök och ljud. I enlighet med mina tidigare erfarenheter fanns ingen produkt som marknadsfördes med hänvisning till sina fördelaktiga ljudegenskaper. Ändå hittade jag glädjande nog några helt uppenbara sådana, som jag nu ser fram emot att få låna!
I förmiddags hade jag den stora äran att få komma på besök hos Solidmakarna i Nacka. Som sagt: Halleluja Moments sker ändå inte varje dag. Ni som har erfarenhet av 3D-skrivare: sluta läs nu!
Principen är: lager på lager av 2-dimensionella skikt, bestående av - i det här fallet - gipskompositpulver bildar efter ett tag en 3-dimensionellt föremål. I alla fall en prototyp av ett föremål. Dessutom skriver skrivaren ut i färg. När allt är klart blåser man bort det pulver som inte har härdats - och kvar finns en perfekt 3-dimensionell prototyp. Ofattbart coolt. Jag återkommer med bilder och lite mer ljudrelaterade tankar som väcktes hos mig.
Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se
Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.
Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?
Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.
En rapport från Berns den 16:e januari: Vinnaren av Guldsyrsan 2008 blev Sigrid Strömgren, med lätta stålrörsstolar + bord i ett material som alstrar betydligt mindre ljud mot golvet, elelr tillsammans med glas, porslin och bestick. Grattis Sigrid! Stort tack för att du här visar att man kan fokusera på "källan" till dåligt ljud istället för på "åtgärder" för dåligt ljud!
Efter prisutdelningen följde paneldebatten, och som alltid när det finns många olika kontexter inblandade så upplevde nog många, både de medverkande och de som kom och lyssnade, att det fanns många ämnen som inte berördes, eller skulle kunnat få större utrymme.
Men...
...summan av kardemumman är att kvällen faktiskt var en startpunkt för vidare resonemang och diskussioner om ljud i restaurangmiljö. Inte en informationskväll. Det är i ett större sammanhang som ljudkvaliteten (både överlag och mer specifikt i restaurangmiljö) kan "förbättras" eller utvecklas.
För: språket (både talat och skrivet) är vetenskapens uttrycksmedel (Rosing,1984). Det är genom diskussion som man kan utveckla ett ämne. Därför hoppas jag snart att kunna få tillfälle till fler sådana diskussioner.
Här kommer några bilder från utställningen också (jag ska försöka fixa ett bättre sätt att visa bilder - just för det är bloggverktygen helt värdelöst, det går inte ens att skriva bildtext - nedan till vänster Ulrika Elovsson & Ulrika Mårtensson, till höger detalj från Allrums väggmodul "Nivå"). Men gå dit och titta själv, vettja! När du gått in på Berns, går du en trappa ned. Utställningen är öppen till den 22 januari (2008).
Igår kom presskortet till FORMEX 2008 med posten som en glad överraskning! Jag var nämligen osäker på om jag skulle bli "godkänd" som pressperson eller inte.
Den här veckan blir kul!
Onsdag: Jag ska medverka i en paneldebatt på Berns om ljud i restaurangmiljö. Torsdag: Jag besöker FORMEX 2008 på Älvsjömässan och nyhetsspanar om ljud i design. Fredag: Jag håller i ett case om ljud och designtänkande under en utvecklingsdag med studenterna på Multimedialinjen, vid Stockholms Universitet.
Med andra ord så hamnar mitt livs två första tillfällen att tala inför en folksamling med två dagars mellanrum. Bra - då finns ingen tid för oro när det ena väl är avklarat!
Det här inlägget är nu redigerat. Det visade sig nämligen att de klotsarna av mjukt och tyst material som jag applåderade BRIO för inte var från BRIO - utan från Lekolär. De sistnämnda är sedan en tid separerade från BRIO, och är återförsäljare av kvalitetsleksaker och pedagogiskt material till skolor och förskolor.
Så det tidigare inlägget måste redigeras lite, i rött. Men på det stora hela löd inlägget så här:
Här kommer en applåd till Lekolär. Härligt att kunna dela ut lite ros till en återförsäljare av leksaker, och inte bara ris, som tidigare.
Idag när jag hämtade yngste sonen A på dagis så kom pedagogen J fram och visade upp flera decimeter stora träklotsar.
"Aj", tänkte jag, "mina tår. Eller öron."
Men... sedan kom den mycket upplyftande upptäckten: klotsarna var inte av trä, utan av något slags liggunderlagsliknande material, fast mycket finporigare, och med ljust trämönster! De finns tydligen i en mindre version också. Produkten heter Byggklossar av EVA-material och återfinns i Lekolärs produktkatalog eller på webbplatsen. Tack, J för det tipset!
HURRA!
Hoppas någon nu förstår att den här gången vill jag filma och blogga om de fantastiska klotsarna (det betyder att jag skulle vilja få eller låna produktprover, Lekolär - vilket tyvärr visade sig vara omöjligt).
(I redigerande stund pågår knåpandet med ett inlägg om klotsarna, så snart kommer en filmsnutt på mig när jag bygger torn. Och rasar torn.)
Ryckte för tio minuter sedan ut min kassa webbkamera i rena ilskan. Surfade sedan ut för att leta efter en bättre version, med framför allt bättre ljud. Skulle en ljudbloggare ha en webbkamera där ljudet inte ens fungerar? Nä, det går ju inte, det fattar ju vem som helst. Men samtidigt - den här bloggen drar inte in några pengar. Inte ännu i alla fall.
Döm om min stora förvåning när jag, för två minuter sedan, hittade denna tävling:
Den bloggare som får flest röster (av andra än sig själv förstås) vinner alltså den testade webbkameran, som bloggaren råkade få dubbel upplaga av. Ni förstår hur ni kan hjälpa mig va?
Nähä, OK... :-) Klicka på länken ovan och lägg där in en kommentar om vilken bloggare du tycker borde vinna webbkameran.
Har just skickat iväg ett mejl med önskemål om att göra studiebesök hos solidmakarna.se. De har en skrivare som skriver ut föremål. In med en datorfil och - sim salabim - ut med ett tredimensionellt föremål!
Skulle vara kul att diskutera hur sådana prototyper kan utnyttjas när det gäller att analysera produktens blivande ljudegenskaper. Hoppas de tar emot mig.
De här fina tofflorna är verkligen mjuka och sköna. Jag upptäckte dem en dag inne på en liten butik på Gästrikegatan 16 i Stockholm.
Undersidan av sulan är supermjuk. Det gör att du kan tassa omkring tyst, tyst och mysa i vintermörkret. (De finns i olika färger och jag är inte helt säker på vilken som är min favorit...)
Säg att ni läst om tofflorna här på bloggen, så får ni 10% rabatt när ni köper dem hos trevlige Rob - på Gästrikegatan 16 i Stockholm - halvvägs mellan S:t Eriksplan och Odenplan. Med rabatten dragen kostar de 180 kronor. Tack så mycket, Rob!
Bra sista-minuten-julklapp till den som vill ha eller som vill ge bort lite extra julefrid. Själv ska jag nog införskaffa ett par bruna och ge mig själv i jul.
Ni som inte kan eller orkar ta er till just Gästrikegatan 16 kan köpa dem på Kamari (Rörstrandsgatan i Stockholm), Knitlab (Rosenlundsgatan i Stockholm), Zak (Lund) och Bonadea (Simrishamn), - men observera att det inte går att få någon rabatt i dessa butiker, då ligger de istället på ca 199 kronor.
Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:
Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!
När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?
Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.
Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.
Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.
Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.
Min ljudfråga om matljud tidigare i veckan har ännu resulterat i... låt mig kalla det... ett begränsat antal svar (ni fattar vinken va...?). Därför lade jag in en krok inne på bloggen Matälskaren på Taffel.se i förrgår.
Eftersom jag inte hittade någon epostadress var jag tvungen att göra en fuling och lägga en kommentar om min ljudfråga under ett annat inlägg - ursäkta för det, Matälskaren. Taffliga metoder eller inte - plötsligt rasslade det till och det kom både några kommentarer på min fråga inne på Matälskaren, några kommentarer här på min egen blogg och några mejl...
...och inte nog med det!
Idag när jag gick in på Matälskaren för att kolla så att jag inte missar några kommentarer om ljud till tio-i-topp-listan om matljud som jag lovat sammanställa - så hittar jag inlägget Öronfägnad högst upp på bloggen Matälskaren. Roligt att min fråga om matljud väckte nyfikenhet!
Glöm nu inte bort att lyssna på både råvaror, själva tillredningen och/eller det du tuggar och sväljer. Etcetera. När du känner dig redo - rösta på länken längst upp, eller eposta på hanna@prage.se
Bussen kränger till. De två blåa påsarna från Systembolaget också.
*klirr-klirr*
Ett litet generat skratt, blickar som möts i samförstånd.
"Jojo! Är det såhär det låter ur påsarna inför helgen...!?" skämtar någon. Fniss eller bortvända ansikten - och såklart den gråa massan som tittar rakt fram i intet. Eller sover.
Det här scenariet har väl någon varit med om?
Med de "korvskinn" eller "benvärmare" av elastisk papp som man klär vinflaskorna med försvinner klirret från Systembolagspåsarna. Vad händer då måntro?
Något borde ju hända i alla fall.
Går färre flaskor sönder? Kanske inte eftersom den skyddande "strumpan" tystar ljudet som påminner om den ömtåliga lasten.
Vad händer med de blickar som möts i skojfriskt samförstånd på bussen? Eller med den fesiga känsla av skam över att "bunkra upp" över helgen? Kanske upphör båda, vem vet.
Hur som helst: jag gillar den där pappersstrumpan!
Besökte nyss Julian Treasures blogg och hittade en mycket intressant artikel som publicerades i BusinessWeek den 13 augusti (2007). Bilindustrin tar sig i kragen när det gäller ljudet verkar det som. (Om inte annat så är det ytterligare ett tecken på att media ägnar större utrymme åt produktljud, vilket jag återkommer om vid tillfälle.)
Derrick M. Kuzak gillade inte vad han hörde när han fick det övergripande ansvaret för Fords produktutveckling 2005. Arbetet med att fiffa till de dåliga ljuden hos olika Fordmodeller har bland annat lett till att Ford Taurus fått ett mer förtroendeingivande, kassaskåpsliknande, ljud när bildörren stängs. Enligt artikeln.
Kopierar in en annan del från samma artikel:
"A sign of the growing importance of sound in the auto industry is that J.D. Power & Associates (a division of The McGraw-Hill Companies, parent of BusinessWeek) last year began measuring "pleasantness of sound" for doors, signals, and engine acceleration in its Initial Quality Study. "The door closure and chime is the car's second impression after exterior design," says J.D. Power Executive Director Joe Ivers."
Från Ikea till Japan till kvalitetsupplevelse via ljud
Som sagts tidigare så leder en tanke ofta vidare till något annat. Från tankar om IKEA och ljud - till ett tips om att Ikea på nytt (efter ett misslyckat försök på 70-talet) öpnats i Japan...
...till webbplatsen http://www.japaninc.com/ Där hittade jag en annan sak, som jag tidigare läst om i Jakob Nielsens bok om webdesign (om upplevelse av förbättrad bildkvalitet trots att det är ljudkvaliteten som förbättrats).
Kopierar från webbplatsen:
"In an increasingly visual world, attests Jeffrey Jousan, manager of Media Technology at Monolith Technologies, 'We should remember the importance of sound. People's perception of image quality is improved by the quality of the audio.' He tells of some experiments performed at MIT, in which people watched the same visual content on the same type of screen, but with different sound quality. Interestingly, viewers consistently said that the picture quality was better on the system with better quality sound, and that the content was more engaging," he notes."
Ljudkvaliteten syftar i det här sammanhanget på det uppspelade ljudet. Men troligtvis skiljer sig uppfattningen om kvalitet även utifrån en produkts övriga ljudegenskaper - tänk ett kristallglas utan klang, en nyproducerad stol som knarrar eller gnisslar etc.
Den handlar om att varumärken kan förstärkas eller förändras genom att rikta sig till mottagarnas alla sinnen. Boken baseras på en undersökning som genomförts i 13 länder av undersökningsföretaget Millward Brown.
I Brand Sense listas bland annat de stora globala varumärken som är bäst respektive sämst på att utnyttja potentialen i så kallad ”multisensory branding”, det vill säga varumärkesarbete som riktar sig till alla sinnen. Toppar Bästa-listan gör Singapore Airlines, följt av Apple och Disney. Överst på Sämsta-listan hittar vi självaste Ikea i topp, följt av Motorola och Virgin.
Först blev jag förvånad över Ikeas bottenplacering. Sedan kom jag at tänka på hur många gånger jag har pratat om att Ikea borde se över ljudbilden som deras kunder möts av. Om jag går runt på Ikea är det inte för att enbart titta, det är för att känna, höra och lukta, även om (eller just därför att) detta till stor del sker undermedvetet.
Enligt Martin Lindström skulle alltså Ikea kunna vinna på att kommunicera sitt varumärke via fler sinnen. Jag har spekulerat lite över det när det gäller ljudaspekterna.
Några exempel på åtgärder som borde ses över¨ om man vill attrahera (eller åtminstone inte irritera) sina kunder:
Kundvagnarna ses över: (vilka delar rasslar? Hur beter sig hjulen? Etc.)
Restaurang- och cafémiljöerna ses över (många köar samtidigt, hur kan man utnyttja det för upplevelsen ur ett ljudperspektiv?)
Underlagen ses över: (inglasade ”bubbliga” ramper alstrar mycket ljud tillsammans med de redan rasslande kundvagnarna, och ljudet tillåts studsa omkring i onödan)
Visningsmöblerna ses över: (mycket gnissel och skrammel när man känner på eller provar möblerna sänker förtroendet: Skillnaden mellan upplevelserna ”billigt = mycket för pengarna” och ”dålig kvalitet” är hårfin.)
Produktdesign ses över: (måste hårda material mötas, eller kan man ändra konstruktionen?)
I nuläget finns bara ett (uttjatat) exempel på när Ikea satsat på ljud, vad jag vet, och det är när varuhusets stängning kommuniceras via högtalarna genom melodin ”Bron över floden Qwai" (ni vet, en marsch med visslad melodi). Även vissa tillfälliga installationer med ljud har förekommit. Men utöver det, finns det fler exempel?
Sigge Thernwalls Stora Byggpris på en halv miljon kronor gick till Roger Nilsson och Rolf Lindström på Skanska, för arbetet med tyst asfalt. Asfalten ska tåla nordiskt klimat och tung trafik. Det är ytans små håligheter som minskar bullret som uppstår där däcket möter asfalten. (källa: Ny Teknik, 21/11 -07).
Skanskas tysta asfalt har tidigare belönats med Vägverkets Miljöpris.
För att fira 100-inläggsjubileum här på bloggen, ägnar jag det 101:e åt den mest geniala ljuddesignen i svensk produktdesign - enligt mig.
Det här inlägget handlar om koppen TILT, som formgivits av Anna Ostrowska på ch.o.s. Jag nämnde den i förbigående för mer än ett år sedan, men eftersom mitt första exemplar oturligt nog var ett måndagsex (det enda tror jag) så kunde jag aldrig lägga ut någon film. Men nu är det äntligen dags - Anna skickade mig en ny kopp, som fungerar perfekt!
Ett hjälpmedel för synskadade är en slags stav som mäter vätskenivån i en kopp. När det är dags att sluta hälla ger den ifrån sig ett högt och tydligt pip.
Koppen TILT är en produkt av Annas strävan efter att erbjuda synskadade ett mer estetiskt alternativ än staven. Och det har hon verkligen lyckats med. Förutom att själva koppen är tilltalande och väcker nyfikenhet, så behövs varken batterier eller uppspelade ljud. Anna lät keramikens ljudegenskaper, vätskans tyngpunkt vid en viss nivå och den tredimensionella formen forma feedbackljudet, med hjälp av tyngdkraften och underlaget (som inte får vara för mjukt).
"Ett ihållande brummande är värmepumparnas största svaghet", skriver Ny Teknik i en artikel om Thermias forskningsarbete i Arvika. Adam Fjaestad, som leder forskningen, menar att större krav på lägre ljud kommer med tiden.
Arvikaanläggningen rymmer 2 rum med olika klangbild. Ett har lång efterklang och där kan det totala ljudet från värmepumpen mätas. Det andra är semiekofritt, så att mycket lite av ljuden som uppstår studsar i rummet, vilket gör att man kan lokalisera de olika ljuden som uppstår i värmepumpar. På så sätt hoppas man att få ned ljudnivån på brummande värmepumpar och målet med forskningen är just en tystare omgivning, enligt Ny Teknik.
Guldsyrsan är ett stipendium på 10.000 kronor som delas ut av ÅF-Ingemansson AB, i samarbete med Svensk Form och Berns Salonger. Stipendiet avser att uppmuntra designförslag "där ljud samverkar med form, funktion och miljö" (citat).
Och vidare:
"Musik har länge använts som stämningsskapare och inropare men ljuddesign är så mycket mer. Genom att arbeta ämnesöverskridande kan man skapa ett ljudlandskap som tilltalar alla sinnen och som samverkar med den fysiska miljön. Ljuddesign handlar om att tillämpa ljud som designelement, på liknande sätt som man inreder, möblerar, ljus- och färgsätter miljöer." (citat)
Tävlingen är öppen för studenter vid universitet och högskolor i Sverige, med inriktning design, konst, musik, akustik och arkitektur och sista inlämningsdag för bidrag är den 16 december 2007.
Har ni sett DN På Stan idag, alltså den 4 okt 2007?
På förstasidan står:
"Ljudet ger matupplevelsen en extra dimension. Det vet Lennart Magnussom som är akustikingenjör och arbetar med att förbättra miljön på bland annat restauranger" (citat, DN, 04 okt 2007)
Igår kväll fick jag också en intressant artikel mejlad till mig, från septembernumret av tidningen Xpress (ombordmagasinet på Arlanda Express), som tyvärr inte finns på nätet. Artikeln handlar om arkitekten Pye Aurell Ehrström på Marge Arkitekter som berättar om några inredningsuppdrag åt restauranger, med fokus på känsla och funktion. Ett av uppdragen inkluderade Moderna Museets kafé (Café Blom) och hon berättade bland annat om hur de tänkt kring material och ljudmiljö.
I present av honom fick jag idag pennburken av gummi som jag skrivit om tidigare. Den är så fin och jag är så glad! Jag har förgäves försökt att köpa den, och var t.o.m. ute hos designern Jonas Torstensson - men tji fick jag, för den tillverkas inte längre. Vad tycker ni att jag ska ge honom för pennburk som tack? Tipsa mig genom att lägga en kommentar här under!
Till nyfikna naprapater: inte tjuvkika under kommentarer i det här inlägget... ok?
Åke Axelsson har formgivit många möbler sedan gesällprovet år 1951. På Casa Cor i Stockholm (eller snarare "i", eftersom det betyder "hus av färg" på portugisiska) som pågår till den 14 oktober 2007, fann jag honom i Farfars Studio (rum 30).
Jag fick en mycket trevlig pratstund med Åke, om de ljud som många designers inte förstår att de faktiskt kan bestämma över. Äntligen fick jag också prova stolen Akustik (2006). Åke visade mig bordets konstruktion:Man kan lyfta bort den förvånansvärt lätta bordsskivan och vika ihop underredet för att få mer plats. Bordets yta är gummerat vilket minskar onödigt slammer och på undersidan syns den ljudabsorberande ytan.Tack Åke för ett givande samtal och för att du gav mig tillstånd att fotografera inne hos dig!
Det här inlägget handlar om något som hände här hemma, för ett par år sedan. Jag och min då treårige son höll på att fixa iordning inför läggningsdags. Jag hade bett honom att hämta pyjamasen och tandborsten, vilket ibland kunde ta lite tid. Så under tiden höll jag själv på att fixa iordning efter middagen. "Var är den där niiiii-naaaa-nå?" frågar sonen efter en stund. En sorts sång med tre toner: en ljus ton, en lägre och en riktigt låg som snabbt tystnar. Sedan tystnad. Och där står han och tittar frågande på mig och väntar på svar. Är det en sång? En leksak? "Eeh... hur ser den ut? Är det något vi har här hemma?" frågar jag. Det är det tydligen. Han gestikulerar... något avlångt... jaha, ok... Han upprepar: "niiii-naaa-nå" och visar hur han håller i något. Jag upprepar det för mig själv, flera gånger - och plötsligt förstår jag: Eltandborsten!! Den surrar som alla vet i drift. När man ska stänga av den drar man reglaget från "max" över "min" till "off " - vilket ger just den melodin han har sjungit för mig flera gånger!Medan jag själv inte var medveten om hur tanborsten låter just när man stänger av den, var det den egenskapen som låg närmast till hands för min son som inte kände till ordet "eltandborste". Jag måste ha hört ljudet hundratals gånger, ändå var det inget jag någonsin hade reflekterat över medvetet.
Muggen TILT är min absoluta favorit när det gäller design av produktljud med utgångspunkt i material, tredimensionell form, funktion och användbarhet! Utan några "externa" tilläggsljud - eller batterier - bildar koppen själv förutsättningarna för ett feedbackljud som talar om för användaren att koppen är fylld till en viss nivå.
Koppen TILT (Anna Ostrowska/CH.OS) designades för synskadade, men är även vacker att titta på och skapar dessutom funderingar och samtal. Det vet jag för jag har en hemma i fönstret! Den enda negativa är att man får punktskriften mot underläppen när man dricker ur den. Om punktskriften istället satt på handtaget, eller mitt emot, skulle man slippa det, och eventuellt skulle det även skapa en bättre friktion i greppet.
