Clarion Sign Hotell

Jag gjorde ett litet studiebesök på nya hotellet Clarion Sign häromdagen. Jag var inte ute efter att göra några ingående djupanalyser, men några saker hängde sig kvar i minnet. Alla reagerar olika på ljud, det vet vi. Här är vad jag tyckte:

Först gick jag in i fel entré och väntade i en lång kö innan jag förstod att jag gått fel. Något var alltså lite otydligt när det kom till var man skulle gå in, om man kom västerifrån, längs Torsgatan, som jag, men det har ju inte med ljud att göra, så jag lämnar detta.

När jag väl kom in i rätt entré så blev jag lite... besviken. Dels var det olika "receptioner" - någon typ av recetionsdisk för en resebyrå (?), samt den riktiga receptionen. Det var lite rörigt för att vara ett påkostat koncepthotell. En spricka i taket också, jasså minsann.

Men - det visuella är ju bara en del av upplevelsen. Därför satte jag mig i en av fåtöljerna i entrén och lyssnade. Och tyvärr visade sig att ljudbilden var ännu rörigare. Förutom alla de gäster som stod och pratade och fipplade med sitt bagage i väntan på sin tur vid receptionen, så hörde man väldigt mycket kringljud från alla håll. Baren och restaurangen bidrog också på ett inte allför inbjudande vis. När mitt sällskap kom och satte sig i fåtöljen bredvid visade det sig dessutom att vi hörde varandra ganska otydligt. Ingen bra kombination.

Jag är nu mycket nyfiken på hur projekteringen och planeringsfasen gick till, var ljudet kom in och vilken av de inblandade aktörerna som har, eller borde ha ansvaret för ljudbilden i entrén (och för all del resten av hotellet som jag inte sett ännu).

Efter vistelsen i hotellets entré begav jag mig upp till Spa-avdelningen, längst upp i hotellet. Trots att hotellet är beläget med utsikt över spåren, precis i anslutning till Stockholms Central (läs: all ankommande och avgående tågrafik) hörs inget ljud från tågtrafiken in i hotellet. Positivt att slippa ifrån vissa av stadens påfrestningar tycker säkert många. Men, det var något med golvet - hårt och "lådigt", mitt i all den påkostade tystnaden från fönsterna. Det var synd.

Jag spatserade vidare, ut på taket. Åt väster ligger en pool som värms upp året runt (...jag ska inte gå in på några miljöaspekter här...). Åt öster en terrass. Uppe på taket, både åt öster och väster, kommer det "storstadsljud" från alla väderstreck: Tågen och biltrafiken bidrar med sina "röster", som antagligen kommer att låta på ett ungefär likadant om 10 år. Men sedan har vi alla byggen som pågår i nästan varje riktning: Ett antal lyftkranar, byggnadsställningar och halvfärdiga byggen, som också stämmer också in i "stadssången". Den stämman kommer visserligen avta inom ett par år, just där i alla fall.

Att stå där uppe på taket ger mig ändå en ny känsla av Stockholm - allt hörs på håll, som en jämn "bakgrundsmusik". Därför tycker jag att det ändå var en oväntat positiv upplevelse. Det är inte alltid tystnad som ger den bästa upplevelsen. Att sitta vid poolkanten uppe på ett tak och samtidigt höra omvärlden, storstaden, på avstånd, halvt nedifrån, kan nog vara ganska mysigt.

Foto: Hanna Prage

Mute:on hemma hos mig

Här ser man lite bättre än i DN hur jag har fäst tyget Angel (Ulrika Mårtensson för Svenssons Markspelle) i taket. Tyget är helt löst, förutom fastspikat i en av "takskenorna". En dag vill jag kunna tvätta tyget utan att förstöra någonting. Dessutom tillåter konstruktionen att man kan justera som man vill, eller leka med varifrån tyget bildar en avskärmning. Inget jag kommer att experimentera med i det här rummet. Jag tycker dock att upphängningen är enkel, praktisk, billig och snygg.

Här är tyget Wild, på väggen över soffan (också Ulrika Mårtensson för Svenssons Markspelle). Det fantastiska med detta tyget är att man själv kan rynka det nästan precis som man vill. Man kan täcka olikformade "sfärer" eller spänna det runt vadd eller en träskiva. Helt i tiden nu när många privatpersoner vill kunna "efterdesigna" efter eget huvud. Jag kommer att göra om den här till någonting med mindre kvadratisk karaktär, för en annan vägg här hemma. Det ska bli kul!

Foton: Rikard Westman

Rikssamtal med Lunds Universitet

För en tid sedan talade jag med Frans Mossberg vid Ljudmiljöcentrum, som samordnar tvärvetenskaplig forskning om ljud vid Lunds Universitet. De anordnade även ett ljudsymposium den 24 oktober 2008, läs mer om det här.


Vårt samtal berörde bloggen som verktyg, om interdisciplinär forskning och jag fick några bra svar på olika saker jag gått och funderat över. Framförallt fick jag lite inblick i vad som händer på Ljudmiljöcentrum som tillhör Lunds tekniska högskola.

Föreläsning: ljud som designelement inom arkitektur

I torsdags, den 18 september (2008), gick jag på en mycket intressant föreläsning med Björn Hellström (Urban Sound Institute) om ljud, på KTH Arkitektur. Stockholms Arkitektförening anordnade föreläsningen.

Den här handlade om ljuds betydelse och möjligheter som designelement inom arkitektur. Utan tid och förmåga att beskriva föreläsningen ur mitt eget perspektiv, presenterar jag här några utdrag från mina anteckningar. Orden är alltså Björn Hellströms. Som jag hoppas ni förstår var själva föreläsningen mycket mer levande och engagerande än mina anteckningar...

Några citat:

• Hur ska arkitekter och akustiker kunna samarbeta?
• Ta kommandot över ljudmiljön och börja prata om ljudkvalitet.
• Ska vi lära oss något om ljud ska vi fråga oss vilka ljud som är önskade.
• För att arbeta med ljud som designelement krävs interdisciplinär metodik.
• (ungefär:) Det behövs bygglov om en butik vill sätta upp en skylt i det offentliga rummet. Men vill man spela musik i det offentliga rummet behövs inget liknande tillstånd.

Björn berättade om några projekt han varit med i:

• Mötesplats i Gallerian
• Citybanan
• Transportsträcka Odenplan
• Nordic Walk
• Ljuddesignlabbet på Konstfack

Sedan beskrev han ljuddesignlabbet på Konstfack, som används för auralisering. Poängen med auralisering är att förenkla kommunikationen mellan akustiker och arkitekt. Metoden ger en kreativ arbetsprocess i kontaktytorna mellan akustik/arkitektur/design. Därmed har auraliseringsverktyget en samtidigt pedagogisk och social funktion.

Några frågor avslutade föreläsningen, en om öppna kontorslandskap versus heltäckningsmattor och s.k. vitt brus. En annan fråga var om det finns några arkitektoniska "förebilder", då ljud använts som designelement.

En mycket intressant föreläsning!

Adecco satsar på... ljuddesigners? (fniss)

Jag fick just en länk till en rolig film på Youtube:


Tack, T!

Den nya trendiga "bältesspelaren"...

McDonalds omdebatterade ljudleksak är.... idiotisk. Dessutom är företagets svar på kritiken än mer idiotisk.

Vi som har sett eller läst om den vet vilken leksak jag pratar om. Läs artikeln om McDonalds ljudleksak i DN, 12/9-08. Naturligtvis förstår vi att den ska likna någon slags cool mediespelare som ungdomar skulle kunna gå omkring med, och som mindre barn därför förväntas gå omkring med på samma sätt. Men ärligt talat: hur coolt och framförallt praktiskt skulle det vara att gå omkring med en ipod i skärpet, som spelar rakt ut i luften? Inte särskilt och det är därför inga ungdomar heller gör det. "Har du sett Sonys nya coola bältesspelare?" Hahaha...!

McDonalds hävdar att leksaken är tänkt att hänga i skärpet, i midjenivå, och har därför tilldelats ett ljud som ska nå ända upp till öronnivå. Men många barn håller istället leksaken direkt mot örat, och signalen in i hörselgången blir då mycket starkare än den var ämnad att bli.

Till att börja med liknar alltså leksaken en mobiltelefon. För det andra finns inte så många förebilder när det gäller hur man "egentligen" ska hantera en "bältesspelare", eftersom en sån produkt inte är logisk. För det tredje är de flesta barn, till skillnad från ganska många vuxna, omedvetna om att höga ljud kan förstöra små delar av hörselsinnet för alltid. Och ärligt talat, vilka barn skulle låta bli att hålla en leksak mot örat för att någon vuxen säger: "Akta, lilla vän, du kan förstöra hörseln - FÖR ALLTID!".

Det borde ligga i största intresse för McDonalds att stryka föräldrar medhårs på alla tänkbara vis. Men något har trasslat till sig ordentligt. Claes Eliasson på McDonalds "tycker" inte att produkten är skadlig eftersom den på 25 centimeters håll understiger gränsvärdena för vad som är skadligt för hörseln. Detta försvaras med att det inte är tänkt att leksaken ska tryckas mot örat, inte heller att den ska se ut som en mobiltelefon. Han konstaterar att det är en tolkningsfråga. För barnen? För de vuxna? Den tolkningsfrågan, att barn tolkar små leksaker som "godis" eller någon annat som något man vill tugga på, har lett till att alla leksaker innehållande smådelar har stämpeln "ej lämplig för barn under tre år". Naturligtvis är barnen INTE ansvariga för att behöva tolka en leksaks användningsområde på "rätt" sätt! Och föräldrarna? Tja, man litar antagligen på att McDonalds följer samma säkerhetsföreskrifter som gäller för leksaker i övrigt.

Men snart kanske det hur som helst blir förbjudet att locka med gratis leksaker i syfte att öka försäljningen av skräpmat. Frågan har tagits upp både i Sverige 2005 och Storbritannien 2008. Det ska bli intressant att se vad som händer med det.

Tryckfelsnisse var framme och norpade ett viktigt ord: Vad jag menade hela tiden är att barn naturligtvis INTE är ansvariga för att tolka en leksaks användningsområde på "rätt" sätt. "The medium is the message" som Marshall McLuhan en gång sade.

Jag i tidningen Fläkten

I tidningen Fläkten, nr 01/2008 (sid 25-26) talar jag om fördelarna med att välja ljudmiljö tidigt.

DN Bostad på hembesök!

Nu ligger den uppe på nätet, artikeln om mig i DN Bostad. Läs den här!

Och ni andra som snarare kommer hit på grund av artikeln:

Varmt välkomna att titta runt här inne på bloggen!

Till höger finns en spalt med tidigare inlägg, och längre ned till höger arkiveras äldre material. Det finns även små "etiketter" längst ned i varje inlägg. Om man klickar på ett sådant får man upp alla blogginlägg inom ett visst ämne. Vill man tillbaka till förstasidan klickar man bara på "smoothear" längst upp på sidan.

Foto: DN/Tomas Ohlsson