Absorberad på Möbelmässan

Smoothear besökte möbelmässan Stockholm Furniture Fair 2009.

Ljudabsorberna breder ut sig, på längden och på tvären. Och de ändrar form och fason. Överlag är det dyra lösningar, och i många fall ganska tveksamt hur kvoten dämpningsegenskaper/utseende egentligen kan värderas. Det är inte så viktigt i sammanhanget, för väggabsorbenternas utbredande ger en tydlig bild av att ljudmedveten har ökat under de senaste två åren.

Kanske snabbar det på utvecklingen så att producenter, beställare, designers, konsumenter, återförsäljare och konceptutvecklare ser möjligheterna i att förhindra dåligt ljud redan vid källan.

En halvdag ägnade jag inne på Furniture och Light. Greenhouse skulle jag återkomma till dagen därpå - men fick tyvärr förhinder i sista minuten.

Projekt med ljus i ljudtak

På Materialbibliotekets webbplats läste jag idag om ett företag som heter Fabrikat. Jag ramlade på några roliga projekt:

Utställningen EGO: " I utställningen arbetade vi med kontrasten av den mjuka textilien och den hårda keramiken och hur man kan inspireras om man byter ut materialen och dess användningsområden med varandra." Se bilder från utställningen och läs mer här.

Projektet QuietLight: "Projektet QuietLight handlar om att skapa magiska och funktionella innertak. Lysdioder integreras i olika ljusbärande material och traditionella akustikplattor är bäraren som får taken att lysa." Se bilder från utställningen och läs mer här.


Bild lånad från Fabrikats webbplats

Clarion Sign Hotell

Jag gjorde ett litet studiebesök på nya hotellet Clarion Sign häromdagen. Jag var inte ute efter att göra några ingående djupanalyser, men några saker hängde sig kvar i minnet. Alla reagerar olika på ljud, det vet vi. Här är vad jag tyckte:

Först gick jag in i fel entré och väntade i en lång kö innan jag förstod att jag gått fel. Något var alltså lite otydligt när det kom till var man skulle gå in, om man kom västerifrån, längs Torsgatan, som jag, men det har ju inte med ljud att göra, så jag lämnar detta.

När jag väl kom in i rätt entré så blev jag lite... besviken. Dels var det olika "receptioner" - någon typ av recetionsdisk för en resebyrå (?), samt den riktiga receptionen. Det var lite rörigt för att vara ett påkostat koncepthotell. En spricka i taket också, jasså minsann.

Men - det visuella är ju bara en del av upplevelsen. Därför satte jag mig i en av fåtöljerna i entrén och lyssnade. Och tyvärr visade sig att ljudbilden var ännu rörigare. Förutom alla de gäster som stod och pratade och fipplade med sitt bagage i väntan på sin tur vid receptionen, så hörde man väldigt mycket kringljud från alla håll. Baren och restaurangen bidrog också på ett inte allför inbjudande vis. När mitt sällskap kom och satte sig i fåtöljen bredvid visade det sig dessutom att vi hörde varandra ganska otydligt. Ingen bra kombination.

Jag är nu mycket nyfiken på hur projekteringen och planeringsfasen gick till, var ljudet kom in och vilken av de inblandade aktörerna som har, eller borde ha ansvaret för ljudbilden i entrén (och för all del resten av hotellet som jag inte sett ännu).

Efter vistelsen i hotellets entré begav jag mig upp till Spa-avdelningen, längst upp i hotellet. Trots att hotellet är beläget med utsikt över spåren, precis i anslutning till Stockholms Central (läs: all ankommande och avgående tågrafik) hörs inget ljud från tågtrafiken in i hotellet. Positivt att slippa ifrån vissa av stadens påfrestningar tycker säkert många. Men, det var något med golvet - hårt och "lådigt", mitt i all den påkostade tystnaden från fönsterna. Det var synd.

Jag spatserade vidare, ut på taket. Åt väster ligger en pool som värms upp året runt (...jag ska inte gå in på några miljöaspekter här...). Åt öster en terrass. Uppe på taket, både åt öster och väster, kommer det "storstadsljud" från alla väderstreck: Tågen och biltrafiken bidrar med sina "röster", som antagligen kommer att låta på ett ungefär likadant om 10 år. Men sedan har vi alla byggen som pågår i nästan varje riktning: Ett antal lyftkranar, byggnadsställningar och halvfärdiga byggen, som också stämmer också in i "stadssången". Den stämman kommer visserligen avta inom ett par år, just där i alla fall.

Att stå där uppe på taket ger mig ändå en ny känsla av Stockholm - allt hörs på håll, som en jämn "bakgrundsmusik". Därför tycker jag att det ändå var en oväntat positiv upplevelse. Det är inte alltid tystnad som ger den bästa upplevelsen. Att sitta vid poolkanten uppe på ett tak och samtidigt höra omvärlden, storstaden, på avstånd, halvt nedifrån, kan nog vara ganska mysigt.

Foto: Hanna Prage

Mute:on hemma hos mig

Här ser man lite bättre än i DN hur jag har fäst tyget Angel (Ulrika Mårtensson för Svenssons Markspelle) i taket. Tyget är helt löst, förutom fastspikat i en av "takskenorna". En dag vill jag kunna tvätta tyget utan att förstöra någonting. Dessutom tillåter konstruktionen att man kan justera som man vill, eller leka med varifrån tyget bildar en avskärmning. Inget jag kommer att experimentera med i det här rummet. Jag tycker dock att upphängningen är enkel, praktisk, billig och snygg.

Här är tyget Wild, på väggen över soffan (också Ulrika Mårtensson för Svenssons Markspelle). Det fantastiska med detta tyget är att man själv kan rynka det nästan precis som man vill. Man kan täcka olikformade "sfärer" eller spänna det runt vadd eller en träskiva. Helt i tiden nu när många privatpersoner vill kunna "efterdesigna" efter eget huvud. Jag kommer att göra om den här till någonting med mindre kvadratisk karaktär, för en annan vägg här hemma. Det ska bli kul!

Foton: Rikard Westman

Föreläsning: ljud som designelement inom arkitektur

I torsdags, den 18 september (2008), gick jag på en mycket intressant föreläsning med Björn Hellström (Urban Sound Institute) om ljud, på KTH Arkitektur. Stockholms Arkitektförening anordnade föreläsningen.

Den här handlade om ljuds betydelse och möjligheter som designelement inom arkitektur. Utan tid och förmåga att beskriva föreläsningen ur mitt eget perspektiv, presenterar jag här några utdrag från mina anteckningar. Orden är alltså Björn Hellströms. Som jag hoppas ni förstår var själva föreläsningen mycket mer levande och engagerande än mina anteckningar...

Några citat:

• Hur ska arkitekter och akustiker kunna samarbeta?
• Ta kommandot över ljudmiljön och börja prata om ljudkvalitet.
• Ska vi lära oss något om ljud ska vi fråga oss vilka ljud som är önskade.
• För att arbeta med ljud som designelement krävs interdisciplinär metodik.
• (ungefär:) Det behövs bygglov om en butik vill sätta upp en skylt i det offentliga rummet. Men vill man spela musik i det offentliga rummet behövs inget liknande tillstånd.

Björn berättade om några projekt han varit med i:

• Mötesplats i Gallerian
• Citybanan
• Transportsträcka Odenplan
• Nordic Walk
• Ljuddesignlabbet på Konstfack

Sedan beskrev han ljuddesignlabbet på Konstfack, som används för auralisering. Poängen med auralisering är att förenkla kommunikationen mellan akustiker och arkitekt. Metoden ger en kreativ arbetsprocess i kontaktytorna mellan akustik/arkitektur/design. Därmed har auraliseringsverktyget en samtidigt pedagogisk och social funktion.

Några frågor avslutade föreläsningen, en om öppna kontorslandskap versus heltäckningsmattor och s.k. vitt brus. En annan fråga var om det finns några arkitektoniska "förebilder", då ljud använts som designelement.

En mycket intressant föreläsning!

DN Bostad på hembesök!

Nu ligger den uppe på nätet, artikeln om mig i DN Bostad. Läs den här!

Och ni andra som snarare kommer hit på grund av artikeln:

Varmt välkomna att titta runt här inne på bloggen!

Till höger finns en spalt med tidigare inlägg, och längre ned till höger arkiveras äldre material. Det finns även små "etiketter" längst ned i varje inlägg. Om man klickar på ett sådant får man upp alla blogginlägg inom ett visst ämne. Vill man tillbaka till förstasidan klickar man bara på "smoothear" längst upp på sidan.

Foto: DN/Tomas Ohlsson

Gnisslande serveringsvagn

Vill du rulla omkring på den här hemma hos dig? Lyssna!

Ingemanssons nya ljuddesignlabb på Konstfack klart

Nu är det färdigt - det nya ljuddesignlabbet på Konstfack! ÅF-Ingemansson har tillsammans med forskaren Björn Hellström tagit fram ett sätt att kunna simulera akustiken i en befintlig eller planerad lokal. Metoden kallas auralisation och är ett kostnadseffektivt sätt att designa den slutgiltiga ljudmiljön i en lokal eller byggnad.

Läs mer om ljuddesignlaboratoriet här.

Jag fick kika på rummet när det var under konstruktion - och hoppas kunna göra ett besök så småningom, nu när det står klart!

Foto: Luc Pagès

Ljudrapport från Arbetsförmedlingen Norrmalm

Jag befinner mig just nu på Arbetsförmedlingen Norrmalm. Det finns mycket som kan ta ens tid på Arbetsförmedlingen, som inte riktigt kan relateras till direkt jobbsökande. Den mesta av tiden kan man lägga ner hemma vid sin egen dator. Man kan också välja att sitta vid någon av datorstationerna. (Om man skulle råka glömma var man befinner sig så står det också "Kundarbetsplats" med stora bokstäver vid varje datorstation.)

På Arbetsförmedlingen får man sig en rejäl dos av INSTITUTION, via flera sinnen. Förutom väl inarbetade, oförklarliga rutiner vid ankomst (man får inte ta nummerlapp när man kommer, först måste man stå i kö för att prata med en värd - sedan går det bra att ta nummerlapp.) så har lokalen en hämmande, rent av otrevlig ljudbild.

Tangentborden är nedsänkta i en trälåda som gör knapptryckningarna till små trummanden. Själva skrivskivan är formgjuten Corian (?) vilket antagligen kunde ha utnyttjats bättre ur ljudsynpunkt. Knattret från det egna och andras tangentbord blandas med personliga detaljer ur samtal mellan arbetssökande och de som jobbar här. Som en tung ridå över alltihop ligger ett surrande från datorer och ventilationssystem. Trots allt detta har man känslan att man måste vakta noga för att inte låta för mycket här, vilket ger en hämmande effekt, eller så blir man klumpig i rena förskräckelsen.

Min första förmiddag jag spenderade här på Arbetsförmedlingen ledde därför till att jag skickade en förfrågan till Arbetsförmedlingen, om de ville koppla in mig för att förbättra ljudmiljön. Det hade varit kul, men tyvärr var det ingen som nappade på den idén.

Jag undrar varför man till exempel avskärmar samtalsdelen med en utomhusspaaljé för växter? Vad försöker man skärma av? Inte är det samtalet i alkla fall. Utlämnad känner man sig här, och beklämd oavsett om man tycker att man har anledning till det eller inte. Och det beror definitivt inte på de som jobbar här, de är trevliga. Det sitter liksom i väggarna och planeringen av ytan.

Det är ju faktiskt enkelt att förbättra den dagen man förstår att trivsel förbättrar effektiviteten, även om det just nu inte var intressant.

I väntan på en brännugn

Ett av projekten som tagit den mesta av min tid efter USA-resan (återkommer till det om exakt 2 och en halv vecka) ledde mig ut på jakt efter det ultimata kärlet för en inomhusfontän, eller mindre springbrunn.

Jag har därför rört mig i krokarna där jag bor och befann mig till slut inne på keramikstället Salong Pottan. Där inne, längst uppe på en hylla, skymd av olika krukor, täckt av damm och lite spindelväv fann jag vad jag letat efter. En keramikfontän, skapad av Pia Hedstrand.

Den stod i väntan på att bli bränd en andra omgång, och det var högst osäkert om den skulle klara hettan, och vad som skulle hända med sprickorna i foten. Nervös väntan.

Så på onsdagen ringde Pia och meddelade att babyn var född - den hade klarat sig oskadd igenom bränningsprocessen! Jag sprang dig och beskådade underverket: svart, matt med en klang som en metallskål. Jag fick låna hem den, monterade fast pumpanorningen, satte i kontakten, hällde på en skopa vatten...

...och fick se vattnet rinna ut undertill över bordsytan! Vattenläckan var ett litet antiklimax, men fontänprojektet visade sig vara ett experiment och kan alltså ge ett lyckat nästa resultat. Men när jag och min man stog och tittade på fontänen var vi överens om att den borde stå härhemma i alla fall, fast tom. Den passar ändå ihop med den egenkonstruerade vattenkällan vi har i fönstret, fylld med stenar från resor från när vi själva var små, och barnens stenar. Min personlige fotograf tog en bild av fontänen, men den får jag först om ett par dagar. Tills dess får ni nöja er med bilden jag själv tog, som inte ger rättvisa åt konstverket.

Besök hos Stallet: tyger av Ulrika Mårtensson

Igår var jag på showroom:et Stallet (Storgatan 23 i Stockholm) för att kolla på Svensson Markspelles kollektion mute:on, designad av Ulrika Mårtensson. Tyget har något så ovanligt och trevligt som dokumenterade dämpningsegenskaper! Det är naturligtvis Ingemansson Technologies som har varit i farten.

Min favorit blev genast tyget "Wild". Någonstans här hemma ska det sitta, väldigt snart.

Här kan du lyssna på skilladen i ett rum med och utan tyg från mute:on-kollektionen (från Ludvig Svenssons webbplats).

Designtidskriften FORM sätter ribban för ljud i design

Ur senaste numret av designtidskriften Form (nr 3/08): "Ljud är nästa stora grej inom inredningsdesign."

Sigrid Strömgren intervjuas på sidan 36 och hon berättar om sin filosofi att det inte är lönt att städa upp efter ljudföroreningar i efterhand. Istället är det bättre att angripa källan direkt och förhindra att oönskade ljud uppstår.

Klokt sagt, och roligt att tidningen tar upp ljud i design!!

Sigrid berättar också att hennes bord "Silent Whisper" inte har uppkommit i någon strävan efter att skapa knäpptysta miljöer. Snarare efter att anpassa ljudet vid matbordet efter människors behov. När man äter vill man till exempel hellre höra vad personen mittemot säger, än att lyssna till slamret av porslin eller glas mot bordsytan.

Läs tidigare inlägg om Sigrid Strömgren och hennes bord Silent Whisper som vann stipendiet Guldsyrsan tidgare i år.

smoothear till Möbelmässan!

Illustration: skärmdump från www.stockholmfurniturefair.se

Jag fick just presskortet till möbelmässan Stockholm Furniture Fair 2008 med posten!

Tyvärr är båda barnen sjuka så vi får se när (eller om) jag lyckas ta mig dit.

Sigrid Strömgren som vann Guldsyrsan 2008 med sina bord och stolar "Silent Whisper" kommer att hålla till i Greenhouse, förresten. Ett tips till er som inte hade möjlighet att se och lyssna på bordet och stolarna på Berns i januari.

smoothear besöker FORMEX 2008

Nu kommer till slut rapporten från FORMEX 2008 i Älvsjö.

Det här var mitt första besök som "pressperson" alias "ljud-i-design-bloggare" på en mässa. Nästa gång kommer jag definitivt se till att komma i tid och framförallt vara mycket bättre förberedd. Men man lär så länge man lever, inte sant?

Jag såg till att vara på plats strax efter att pressfrukosten satte igång, ovetande om vilket pådrag som redan hade startat. En kvart efter att frukosten börjat fanns nämligen inte en enda sittplats! Vi som stod vid sidan om hade således missat chansen att få bjudas på frukost. "Stunt samma" tänkte jag - tills jag insåg att vi som stod vid sidan om inte heller fick smaka av champagnen som delades ut efter en stund Jag gärna bubblat lite trots den tidiga timman. Under pressfrukosten pågick en kort rapport om årets tema ("la vie en rose") samt lite musikalisk underhållning.

Sedan var det bara att börja scanna ytorna efter en snabb tur upp till pressrummet där jag som tur var hittade några kakor. Det blev pressfrukosten för mig.

Antalet utställare var 752 stycken. Så att tala om scanning i det sammanhanget betydde raskt marscherande + hökblickar i utställningskatalogen och in i montrarna. Att nästla sig in i ljudaspekterna av utställarnas produkter och tjänster visade sig vara omöjligt. Men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.

Inne hos Teddykompaniet började jag fundera över varför mjukdjur alltid bräker något i stil med "Dålig kvaliteheheheheheheheheeet!"

Jag frågade om detta - och fick veta att tekniken för att spela upp bättre ljud redan sitter på plats i alla mjukdjur med läten. Själva tekniken har alltså kapacitet nog att rymma bra ljud. Men det är själva filerna som är kass. Nu är jag såklart medveten om att mjukdjursindustrin inte skulle tjäna några pengar på ljudkvalitetsarbete, i jämförelse med exempelvis bilindustrin. Men frågor om hur tekniken ser ut, vad som är den egentliga orsaken till den dåliga ljudkvaliteten - och varför ljudet låter kass trots att själva mjukdjuren skulle kunna låta hur som helst, ledde till en mycket intressant diskussion:

För att få filer med bättre ljud skulle det kosta oerhörda summor. Och skulle man bekosta inspelningen av ljuden själv för att få ljud av bättre kvalitet skulle de som arbetar med att stoppa in filerna ta ut en lika astronomisk summa, så det går inte.

Lite frustrerande när man väl förstår hur det hänger ihop. När det dessutom behövs batterier för att spela upp det dåliga ljud skulle jag vilja uppmana till: bojkott! Köp inte hem dåligt ljud - särskilt inte när du behöver batterier för att kunna använda leksaken!

Billiga leksaker som piper, skjuter, ylar, "kraschar" etc etc fanns det massor av på FORMEX och om sådant orkar jag inte ens skriva. För vem som helst inser ju att ingen bryr sig om ljudet (eller miljön) när man kan få en stor, ny leksakshelikopter för under hundralappen?

Nog om leksaker med uppspelat ljud nu. Jag gick vidare. Några av alla de produkter jag passerade:

Porlande vattenspel
Bambudraperier
Instrument
Köksredskap

Jag borde ha ägnat varje minut bara åt köksredskap, konstaterade jag när jag åkte hem. Avgränsning är alltid bra. Jag upptäckte efter några besök i montrar med köksgrejer: Till och med i ett sammanhang där man visar upp rostfria kökstillbehör bredvid silikonbelagda så finns det ingen som har funderat över skillnaden i ljudbilder som dessa olika kökstillbehör skulle ge upphov till. Ännu i alla fall.

Jag leker med klossar

Tänk att träklotsar har sådan status. Det anses nog vara bland det mest pedagogiska lekmaterialet - trots att det i vissa rum inte går att använda - förutom att BYGGA torn så ingår ju även momentet att RASA dem… och det låter!!!

För trä kan ju låta ganska mycket. I en förskolemiljö kan det vara lockande att köpa in naturmaterial, men då måste man också kompensera för träklotsarnas “röst”, för den följer också med i köpet. Det jag vill visa idag är två olika sorters klotsar. De har samma funktion men är tillverkade i olika material: skumplast respektive trä. De tysta finns hos Lekolär (men går tyvärr bara att köpa till skolor och förskolor).

Det jag vill uppmärksamma med att visa dessa skillnader är att väcka tankar om vilka ljud vi egentligen tar (eller värre: köper!) in i vår inomhusmiljö.

Naturligtvis är det inte bara tystare produkter som gör vår ljudmiljö mer estetisk eller “önskvärd”. Men det jag vill komma till är som vanligt att vi i högre utsträckning borde välja - och välja bort - produkter och föremål utifrån hur de låter. Olika behov kommer att styra vilka ljudegenskaper som är bra eller dåliga. I en förskolemiljö, där golvytorna måste vara lättstädade (och därför ibland hårda) kan det därför vara lämpligt att välja bort trä, medan man i en miljö med mjukare underlag kanske kan “unna” sig att få uppleva träets alla positiva egenskaper.
Klicka nedan för att se en videosnutt som visar två olika torn som rasas. Hör du skillnaden?



Foto: Hanna Prage
Film: Hanna Prage

Låna köksverktyg från Roswi

Jag har just hört av Roswi, efter mitt besök på Formex 2008 på Älvsjömässan, 17 - 20 januari.

I Roswi:s monter hittade jag flera bra produkter med uppenbara fördelaktiga ljudegenskaper. Jag diskuterade detta med en av personerna i montern, vi talade om just köksverktyg, restaurangkök och ljud. I enlighet med mina tidigare erfarenheter fanns ingen produkt som marknadsfördes med hänvisning till sina fördelaktiga ljudegenskaper. Ändå hittade jag glädjande nog några helt uppenbara sådana, som jag nu ser fram emot att få låna!

Mjuka höljen kring hårda kärnor

Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se

Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.

Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?

Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.

(FORMEX får ett eget inlägg så fort jag får tid.)

Guldsyrsan och paneldebatten på Berns igår

En rapport från Berns den 16:e januari:
Vinnaren av Guldsyrsan 2008 blev Sigrid Strömgren, med lätta stålrörsstolar + bord i ett material som alstrar betydligt mindre ljud mot golvet, elelr tillsammans med glas, porslin och bestick.
Grattis Sigrid! Stort tack för att du här visar att man kan fokusera på "källan" till dåligt ljud istället för på "åtgärder" för dåligt ljud!

Efter prisutdelningen följde paneldebatten, och som alltid när det finns många olika kontexter inblandade så upplevde nog många, både de medverkande och de som kom och lyssnade, att det fanns många ämnen som inte berördes, eller skulle kunnat få större utrymme.

Men...

...summan av kardemumman är att kvällen faktiskt var en startpunkt för vidare resonemang och diskussioner om ljud i restaurangmiljö. Inte en informationskväll. Det är i ett större sammanhang som ljudkvaliteten (både överlag och mer specifikt i restaurangmiljö) kan "förbättras" eller utvecklas.

För: språket (både talat och skrivet) är vetenskapens uttrycksmedel (Rosing,1984). Det är genom diskussion som man kan utveckla ett ämne. Därför hoppas jag snart att kunna få tillfälle till fler sådana diskussioner.

Här kommer några bilder från utställningen också (jag ska försöka fixa ett bättre sätt att visa bilder - just för det är bloggverktygen helt värdelöst, det går inte ens att skriva bildtext - nedan till vänster Ulrika Elovsson & Ulrika Mårtensson, till höger detalj från Allrums väggmodul "Nivå"). Men gå dit och titta själv, vettja! När du gått in på Berns, går du en trappa ned. Utställningen är öppen till den 22 januari (2008).

En radiointervju från P1 med två som fanns på plats igår kan du höra här.

Foto:

Håkan Sandberg (fotot av panelmedlemmarna - tack Håkan!)

Hanna Prage (övriga bilder)

Applåder till Lekolär!

Det här inlägget är nu redigerat. Det visade sig nämligen att de klotsarna av mjukt och tyst material som jag applåderade BRIO för inte var från BRIO - utan från Lekolär. De sistnämnda är sedan en tid separerade från BRIO, och är återförsäljare av kvalitetsleksaker och pedagogiskt material till skolor och förskolor.

Så det tidigare inlägget måste redigeras lite, i rött. Men på det stora hela löd inlägget så här:

Här kommer en applåd till Lekolär. Härligt att kunna dela ut lite ros till en återförsäljare av leksaker, och inte bara ris, som tidigare.

Idag när jag hämtade yngste sonen A på dagis så kom pedagogen J fram och visade upp flera decimeter stora träklotsar.

"Aj", tänkte jag, "mina tår. Eller öron."

Men... sedan kom den mycket upplyftande upptäckten: klotsarna var inte av trä, utan av något slags liggunderlagsliknande material, fast mycket finporigare, och med ljust trämönster! De finns tydligen i en mindre version också. Produkten heter Byggklossar av EVA-material och återfinns i Lekolärs produktkatalog eller på webbplatsen. Tack, J för det tipset!

HURRA!

Hoppas någon nu förstår att den här gången vill jag filma och blogga om de fantastiska klotsarna (det betyder att jag skulle vilja få eller låna produktprover, Lekolär - vilket tyvärr visade sig vara omöjligt).

(I redigerande stund pågår knåpandet med ett inlägg om klotsarna, så snart kommer en filmsnutt på mig när jag bygger torn. Och rasar torn.)

Tassa tyst i fina tofflor

De här fina tofflorna är verkligen mjuka och sköna. Jag upptäckte dem en dag inne på en liten butik på Gästrikegatan 16 i Stockholm.

Undersidan av sulan är supermjuk. Det gör att du kan tassa omkring tyst, tyst och mysa i vintermörkret. (De finns i olika färger och jag är inte helt säker på vilken som är min favorit...)

Säg att ni läst om tofflorna här på bloggen, så får ni 10% rabatt när ni köper dem hos trevlige Rob - på Gästrikegatan 16 i Stockholm - halvvägs mellan S:t Eriksplan och Odenplan. Med rabatten dragen kostar de 180 kronor. Tack så mycket, Rob!

Bra sista-minuten-julklapp till den som vill ha eller som vill ge bort lite extra julefrid. Själv ska jag nog införskaffa ett par bruna och ge mig själv i jul.

Ni som inte kan eller orkar ta er till just Gästrikegatan 16 kan köpa dem på Kamari (Rörstrandsgatan i Stockholm), Knitlab (Rosenlundsgatan i Stockholm), Zak (Lund) och Bonadea (Simrishamn), - men observera att det inte går att få någon rabatt i dessa butiker, då ligger de istället på ca 199 kronor.

Min fina Porto Pro

Nu står det en fin röd portabel Porto Pro här hemma i barnens rum!

Den fick jag i present som tack för att jag höll i en liten workshop i Berghs Ljudkommunikations monter under mässdagarna på RestaurangExpo 2007.

Tack Lars för den fina Porton!

(Vill också rikta ett särskilt tack till både Lars och Ted för två trevliga mässdagar!)

Jag återkommer snart med några exempel och bilder från workshopen.

Martin Lindström's "Brand Sense" samt Ikea och ljud

Hittade ett inlägg här på bloggen som av någon anledning inte publicerats. Det skrevs när jag läst delar ur Martin Lindströms bok "Brand Sense" (se tidigare inlägg).

Den handlar om att varumärken kan förstärkas eller förändras genom att rikta sig till mottagarnas alla sinnen. Boken baseras på en undersökning som genomförts i 13 länder av undersökningsföretaget Millward Brown.

I Brand Sense listas bland annat de stora globala varumärken som är bäst respektive sämst på att utnyttja potentialen i så kallad ”multisensory branding”, det vill säga varumärkesarbete som riktar sig till alla sinnen. Toppar Bästa-listan gör Singapore Airlines, följt av Apple och Disney. Överst på Sämsta-listan hittar vi självaste Ikea i topp, följt av Motorola och Virgin.

Först blev jag förvånad över Ikeas bottenplacering. Sedan kom jag at tänka på hur många gånger jag har pratat om att Ikea borde se över ljudbilden som deras kunder möts av. Om jag går runt på Ikea är det inte för att enbart titta, det är för att känna, höra och lukta, även om (eller just därför att) detta till stor del sker undermedvetet.

Enligt Martin Lindström skulle alltså Ikea kunna vinna på att kommunicera sitt varumärke via fler sinnen. Jag har spekulerat lite över det när det gäller ljudaspekterna.

Några exempel på åtgärder som borde ses över¨ om man vill attrahera (eller åtminstone inte irritera) sina kunder:

• Kundvagnarna ses över: (vilka delar rasslar? Hur beter sig hjulen? Etc.)
• Restaurang- och cafémiljöerna ses över (många köar samtidigt, hur kan man utnyttja det för upplevelsen ur ett ljudperspektiv?)
• Underlagen ses över: (inglasade ”bubbliga” ramper alstrar mycket ljud tillsammans med de redan rasslande kundvagnarna, och ljudet tillåts studsa omkring i onödan)
• Visningsmöblerna ses över: (mycket gnissel och skrammel när man känner på eller provar möblerna sänker förtroendet: Skillnaden mellan upplevelserna ”billigt = mycket för pengarna” och ”dålig kvalitet” är hårfin.)
• Produktdesign ses över: (måste hårda material mötas, eller kan man ändra konstruktionen?)

I nuläget finns bara ett (uttjatat) exempel på när Ikea satsat på ljud, vad jag vet, och det är när varuhusets stängning kommuniceras via högtalarna genom melodin ”Bron över floden Qwai" (ni vet, en marsch med visslad melodi). Även vissa tillfälliga installationer med ljud har förekommit. Men utöver det, finns det fler exempel?

Kommentarer om Ikea och ljud är välkomna!

Koppen TILT av Anna Ostrowska

För att fira 100-inläggsjubileum här på bloggen, ägnar jag det 101:e åt den mest geniala ljuddesignen i svensk produktdesign - enligt mig.

Det här inlägget handlar om koppen TILT, som formgivits av Anna Ostrowska på ch.o.s. Jag nämnde den i förbigående för mer än ett år sedan, men eftersom mitt första exemplar oturligt nog var ett måndagsex (det enda tror jag) så kunde jag aldrig lägga ut någon film. Men nu är det äntligen dags - Anna skickade mig en ny kopp, som fungerar perfekt!

Ett hjälpmedel för synskadade är en slags stav som mäter vätskenivån i en kopp. När det är dags att sluta hälla ger den ifrån sig ett högt och tydligt pip.

Koppen TILT är en produkt av Annas strävan efter att erbjuda synskadade ett mer estetiskt alternativ än staven. Och det har hon verkligen lyckats med. Förutom att själva koppen är tilltalande och väcker nyfikenhet, så behövs varken batterier eller uppspelade ljud. Anna lät keramikens ljudegenskaper, vätskans tyngpunkt vid en viss nivå och den tredimensionella formen forma feedbackljudet, med hjälp av tyngdkraften och underlaget (som inte får vara för mjukt).

Se min nya kopp in action:

Köksredskap med bra ljudkvalitet

Ska bara klargöra en sak för ovana läsare som ännu inte har uppgraderat sin "produktljudmedvetenhet". Produktljud uppstår även hos produkter utan motorljud, utan uppspelade ljud etc.

Var på ett showroom igår och kände och lyssnade på kökstillbehör (samtliga utan motorljud/feedbackljud etc). Både när de dinglar på sin krok, när man använder dem, samt kastar dem i diskhon är de behagliga att lyssna till, de hörs knappt alls, och det som hörs är mjukt och skönt. De skulle rentav kunna beskrivas som "ljudmedvetet formgivna" - även om de inte är det (vilket förövrigt är synd, eftersom det finns några små missar ur ett ljudperspektiv, på vissa av produkterna.)

Jag har redan två av köksredskapen i mitt eget kök och väntar på att investera i fler. Det skulle vara så kul om en restaurang ville sanera sitt kök från allt onödigt slammer, nu menar jag inte bara att dämpa de ljud som uppstår, utan att i den mån det går förhindra att de uppkommer. Jag kommer att skriva mer om detta lite senare i höst, om ungefär två månader, då en ny spännande produkt kommer ut på marknaden. Under tiden lyssnar jag på annat i restaurangmiljöerna, vilket också blir ett tema under hösten, sedan jag inspirerats av artikeln om "matljud" i dn häromveckan. (Jag har skrivit om detta tidigare, som ni vet.)

Guldsyrsan: stipendium för ljuddesign

Guldsyrsan är ett stipendium på 10.000 kronor som delas ut av ÅF-Ingemansson AB, i samarbete med Svensk Form och Berns Salonger. Stipendiet avser att uppmuntra designförslag "där ljud samverkar med form, funktion och miljö" (citat).

Och vidare:

"Musik har länge använts som stämningsskapare och inropare men ljuddesign är så
mycket mer. Genom att arbeta ämnesöverskridande kan man skapa ett ljudlandskap
som tilltalar alla sinnen och som samverkar med den fysiska miljön. Ljuddesign handlar om att tillämpa ljud som designelement, på liknande sätt som man inreder, möblerar,
ljus- och färgsätter miljöer." (citat)

Tävlingen är öppen för studenter vid universitet och högskolor i Sverige, med inriktning design, konst, musik, akustik och arkitektur och sista inlämningsdag för bidrag är den 16 december 2007.

Regler och utförligare information om stipendiet Guldsyrsan här!

Illustration och källa: Ingemanssons webbplats

Programvaran Uni-Verse underlättar arbete med ljudegenskaper

Fick ett tips häromdagen om ett datorprogram som ska förenkla arbetsprocessen när flera kompetenser är inkopplade med att utforma ett föremål eller en miljö med hjälp av 3D-simulering. Programmet heter Uni-Verse och har utvecklats av bl.a KTH och Interactive Institute. Här följer en beskrivning hämtad från forskning.se's webbplats (citat):

"I projektet utvecklas också avancerade verktyg för ljud och akustiksimulering. Exempel på områden där Uni-Verseverktyg och Verse-protokollet passar bra är utveckling av 3D-innehåll för spel, animerad film, virtual reality samt arkitektur. Vid till exempel ett byggprojekt där en arkitekt gör den grundläggande geometrin och någon annan väljer material och färger kan båda arbeta samtidigt och lättare diskutera med varandra med hjälp av Verse. Tidigare har de varit tvungna att spara filer som skickats fram och tillbaka. För att undvika problem har man då ofta valt att arbeta med samma programvara."... "Med hjälp av akustiksimuleringen kan arkitekten få en uppfattning om byggnadens akustik vilket man tidigare varit tvungna att anlita speciella akustikkonsulter för att uppnå. Nu kan arkitekten flytta en vägg eller ändra materialet och direkt höra resultatet."

Fördelarna är att arbetsfilen hela tiden lagras på en server som en och samma fil, tillgänglig för alla parter, vilket spar tid och underlättar informationsflödet betydligt. Läs mer om programmet här, på forskning.se's webbplats.

Ny ljudartikel i SvD

Ljudet har verkligen landat på frukostbordet de senaste dagarna! När jag för tre år sedan började utforska området ljud i design och produktutveckling gavs området knappt någon plats i media överhuvudtaget. Nu börjar det förändras verkar det som.

Idag publiceras ytterligare en artikel om ljud, i SvD. Den handlar om Helena Magnusson på Dekorativ Akustik. Hon arbetar med den gamla beprövade metoden att förändra förutsättningarna för ljuden i en miljö med hjälp av absorbenter. Helena förenar funktion och form och tillverkar personliga och dekorativa absorbenter. Form och motiv går att få i stort sett efter önskemål. En stor, vacker bild med funktionen att förbättra ljudmiljön är nog något många är nyfikna på, och passar bra för såväl hemmet, dagis och skola, offentliga miljöer och kontor. (Tillägg 7 okt -07: Materialet, polyestrfibrer/dacron, är brandklassat enl Swedcert 022. Vid brand smälter det ihop utan gaser och rök.)
En rolig parentes är att det var pappan som medverkade i DN:s artikel häromdagen (se tidigare inlägg), och alltså hans dotter som medverkade här i SvD.

Två bra artiklar om ljud i restaurangmiljöer

Har ni sett DN På Stan idag, alltså den 4 okt 2007?

På förstasidan står:

"Ljudet ger matupplevelsen en extra dimension.
Det vet Lennart Magnussom som är akustikingenjör
och arbetar med att förbättra miljön på bland annat restauranger" (citat, DN, 04 okt 2007)

Läs artikeln i DN här.

Igår kväll fick jag också en intressant artikel mejlad till mig, från septembernumret av tidningen Xpress (ombordmagasinet på Arlanda Express), som tyvärr inte finns på nätet. Artikeln handlar om arkitekten Pye Aurell Ehrström på Marge Arkitekter som berättar om några inredningsuppdrag åt restauranger, med fokus på känsla och funktion. Ett av uppdragen inkluderade Moderna Museets kafé (Café Blom) och hon berättade bland annat om hur de tänkt kring material och ljudmiljö.

Så lunchen äter jag där idag.

Idag fick jag en present!

Min naprapat är nog den snällaste i hela världen!

I present av honom fick jag idag pennburken av gummi som jag skrivit om tidigare. Den är så fin och jag är så glad! Jag har förgäves försökt att köpa den, och var t.o.m. ute hos designern Jonas Torstensson - men tji fick jag, för den tillverkas inte längre. Vad tycker ni att jag ska ge honom för pennburk som tack? Tipsa mig genom att lägga en kommentar här under!

Till nyfikna naprapater: inte tjuvkika under kommentarer i det här inlägget... ok?

I farfars studio på Casa Cor

Åke Axelsson har formgivit många möbler sedan gesällprovet år 1951. På Casa Cor i Stockholm (eller snarare "i", eftersom det betyder "hus av färg" på portugisiska) som pågår till den 14 oktober 2007, fann jag honom i Farfars Studio (rum 30).

Jag fick en mycket trevlig pratstund med Åke, om de ljud som många designers inte förstår att de faktiskt kan bestämma över. Äntligen fick jag också prova stolen Akustik (2006). Åke visade mig bordets konstruktion:Man kan lyfta bort den förvånansvärt lätta bordsskivan och vika ihop underredet för att få mer plats. Bordets yta är gummerat vilket minskar onödigt slammer och på undersidan syns den ljudabsorberande ytan.Tack Åke för ett givande samtal och för att du gav mig tillstånd att fotografera inne hos dig!

Från naprapati till däckåtervinning

Efter avslutad behandling hos min nye naprapat, på Rehabkliniken Odenplan, skulle vi boka in en ny tid. Medan vi pratade föll min blick på en tjock, trevlig liten pennburk, som det inte gick att låta bli att ta i. Sedan ville jag knappt släppa den.

"Vad är det här för en liten burk?" frågade jag.

Min naprapat tittade upp från almanackan och verkade upplivad:

"Den där, den fick jag för minst tio år sedan av en kompis som jobbar med däckåtervinning."

Pennburken formgavs för många år sedan av en designer vid namn Jonas Torstensson, som uteslutande arbetar med återvunnet material, fick jag veta idag av naprapatens kompis, borta på däckåtervinningen. Dit måste jag åka vid tillfälle.

Tysta objekt?

Jag borde ha startat min blogg för flera år sedan. Jag kommer då och då på saker jag glömt bort, som till exempel det vinnande bidraget i designbooms dörrtävling för ett par år sedan.
Även om dörren som vann kanske inte är någonting jag själv trånar efter så illustrerar den att många s.k. "tysta objekt" inte alls är tysta när de väl används. Dominic Muren har inte bara löst problemet att kunna öppna och stänga (dörrens huvudsakliga funktion), utan har även utgått ifrån en användares interaktion med en dörr i övrigt.

Bild: www.designboom.com

Min nya barmatta

Häromdagen fick jag äntligen tag på en barmatta!

Vad är en barmatta? Inte något man lägger på golvet i alla fall. Första gången jag lade märke till en barmatta var på Paus bar & kök.

"Vad är det där?" frågade jag.
"Det här, det är en vanlig matta." sade mannen i baren förvånat.
"Det är det väl inte, en vanlig matta har man ju på golvet?" sade jag.
"Jo, men en vanlig BARMATTA alltså" sade han.

Sedan dess har jag varit på jakt. I förrgår fick jag tillslut en barmatta av den supertrevliga killen som driver utebaren på restaurang Bockholmen - tack Peter! Användningsområdet tänjdes genast. Hör skillnaden nedan mellan att duka på laminatskiva eller gummi.

Gästens upplevelse tema på RestaurangExpo 2007

Som jag redan har skrivit om ett par gånger så finns det mer än själva maten som har betydelse för upplevelsen när man äter någonstans. Det har uppmärksammats på årets RestaurangExpo 2007 som pågår den 18 - 19 september på Sollentunamässan. Årets temaområde är alltså gästens upplevelse. Med glädje kopierar jag in texten från RestaurangExpo 2007 webbplats:

"Alla vet vi att det behövs mer än en vällagad måltid på tallriken för att påverka restauranggästens upplevelse. En nöjd gäst generar både framgång och ökad lönsamhet för restaurangen. Som en naturlig utveckling av matmässan RestaurangExpo kommer vi därför i år att belysa vilka faktorer som påverkar gästen utöver maten; service, servering, dukning, kläder, atmosfär, musik, färg, ljud, ljus etc."

Roligt!!!

Se mina tidigare inlägg som kan relateras till detta:
Olika betyg på fiket i Bonniers Konsthall
Ljudinventering i Gallerian!
Gummilunch
Tysta bestick
Brandsäker och ljudabsorberande

Gummilunch

Igår lunchade jag på Bonniers Konsthalls café igen. Det var ett tag sedan sist. Jag vet inte vad det var som gjorde största skillnaden, takabsorbenterna, några tyllaktiga gardiner vid fönstren, ovanligt få föräldrar med bebisar? Det kändes lugnare hur som helst.

NON-stolarna av Komplot Design som står där skulle verkligen passa här hemma - för att inte tala om borden! Ett bord i köket med 4 stolar... *drömmer*.... ska bara hosta upp 30000 kronor först.

Bild: www.gardenarchitects.com

Ljudinventering i Gallerian!

I köpcentret Gallerian i Stockholm passerar omkring 40 000 besökare varje dag, en siffra som har ökat markant efter en ordentlig renovering under de senaste åren. Undersökningar visar att besökarna upplever att det blivit lättare att hitta, att det känns mer modernt och att bemötandet från butikerna förbättrats. Jag väljer själv att shoppa i Gallerian av ungefär samma anledningar.

Positivt är att Gallerian har vågat satsa på ljud, i form av ljudutsmyckningar på flera ställen. Jag har redan tidigare hyllat den gigantiska Swarowski-kristallkronan och ljudinstallationen i dess anslutning. Man har alltså vågat erkänna ljudet som ett formbart element. Men det behövs en satsning även på att forma de ljud som inte har någon planerad funktion. Exempelvis finns det minst ett café med stolar som formligen skriker när man flyttar dem.

Mitt förslag är därför en ljudinventering av Gallerian!

Hur låter bestick, porslin och glas tillsammans och mot borden? Hur låter det när borden flyttas, eller när någon hämtar en staplad barnstol? Hur låter det när man gör en espresso? (Naturligtvis är det inte bara caféerna som låter, men det var de exempel som låg till hands efter mina egna erfarenheter i Gallerian.) Och hur påverkas användarnas beteende egentligen av dessa ljud?

I en miljö som Gallerian är det förvånande att det får förekomma stolar som inte är anpassade för underlaget. Det finns ganska många sådana dessutom. Med en bättre ljudmedvetenhet under planeringsfasen hade problemen enkelt kunnat undvikas, något som kanske hade lett till ökad försäljning: en behagligare ljudmiljö kanske ger nöjdare besökare, som stannar längre. Och handlar mer!

Auralisering

På Ingemanssons webbplats kan man se och lyssna till olika exempel på auralisering (kräver högtalare eller ännu hellre hörlurar).

Rummets egenskaper, med avseende på exempelvis tredimensionell form och ytmaterial används av ett datorprogram för att räkna ut hur ett ljud låter vid en viss punkt i rummet. Det gör det därmed möjligt att lyssna till hur exempelvis ett uppspelat meddelande låter vid olika punkter i rummet. Datorprogrammet ger även en möjlighet att jämföra hur olika typer av ytmaterial påverkar ett visst ljud vid en viss punkt.

Grafik: Ingemanssons webbplats

Brandsäker och ljudabsorberande

Ulrika Mårtensson arbetar som textilkonstnär men har också en arkitektutbildning i grunden. Därför har hon jobbat med textilens olika egenskaper i rummet, och har framställt flera olika brandsäkra tyger som dessutom fungerar som ljudabsorbenter. Se filmen med tyget Mute:on (sätt på ljudet) från Svensson Markspelle's webbplats.

Artikeln med stort A

En snäll bekant skickade ett tips på en artikel som publicerats i http://www.viivilla.se/, av Johanna Wieslander.

Artikeln livade upp rejält och jag rekommenderar verkligen att läsa den: klicka här!

Artikeln behandlar kort vad som händer med kombinationen "saker som låter" och en "avskalad inredningsstil". Inte nog med det - som pricken över i:et ges konkreta tips på hur hur det går att återta kontrollen över ljudvågorna!

Olika betyg på fiket i Bonniers Konsthall

Fiket på nyöppnade Bonniers konsthall fick 8 av 10 möjliga poäng i DN på stan idag (19/10 2006).

Så jag och sambon gick dit idag för att äta lunch. Nu ska jag ta detta i den ordning jag upplevde det:

Vi kom in och tog ett bord. Beställde rostbiff med bulgursallad. Gick och satte ned brickan och gladdes åt att brickan inte smällde mot bordet som den brukar. Kände på brickan, men den var av vanligt, hårt trä. Jag klämde och vickade på borden och stolarna och upptäckte en genial ljuddesign: gummiklädda bord och stolar från KOMPLOT. Fantastiskt - en ljudmedveten caféinredning!

Men vänta nu...?

Stolar och bord är ju inte det enda som låter i en lunchrestaurang. Där brukar även gå att lyssna till:

* röster (barnskrik, diskussioner, skratt etc)
* ett oupphörligt slammer av bestick mot porslin
* kassaljud
* diskljud
* porslin eller bestick som faller till golvet

Och dessa ljud hörs det ALLDELES för mycket av. Trots att vi satt på ca. 60 cm avstånd från varandra var det svårt, ibland omöjligt, att höra vad den andre sade. Om man inte höjer rösten, vilket förstås ytterligare höjer den allmänna ljudnivån.

OK. Vi vänder vår blick upp mot taket. Och kan konstatera att cafédelen är det enda synliga utrymmet som inte försetts med något ljudabsorberande material. Det var väl underligt! I de andra utrymmena uppstår ju vanligtvis bara ljud från steg och lågmälda samtal.

Jag undar om Celsing-arkitekterna pratade tvärtom-språket den dagen då det var dags att välja material i utrymmena, utifrån deras respektive användningsområde. Hur kan man annars helt låta bli att sätta upp absorberande tak där användarna kommer att generera mest ljud?

Mitt tips är: titta upp i taket nästa gång du besöker Bonniers Konsthall. Och ät fort upp den goda maten så att du och ditt lunchsällskap kan gå någonstans där ni hör varandra!

Imorgon ringer jag Celsing och frågar hur de har tänkt. Visst, den huvudsakliga verksamheten i konsthallen är kanske inte lunchmöten, men jag är ändå nyfiken på hur deras ljudtänk såg ut.

Mitt betyg av ljudmiljön i fiket i Bonniers Konsthall är: 2 av 10 (tills de har justerat det på något sätt).

Tysta bestick

Jag gick in på ett sushiställe och åt lunch idag. Har ni tänkt på att ställen där man äter med pinnar saknar skrap, gnissel och slammer när man hanterar gaffel och kniv mot tallrikar? Äter man i sällskap kanske man uppskattar att ljudmiljön inte är så slamrig. Äter man ensam uppskattar man att kunna vara diskret. Tycker jag i alla fall.

Favoritkoppen TILT

Muggen TILT är min absoluta favorit när det gäller design av produktljud med utgångspunkt i material, tredimensionell form, funktion och användbarhet! Utan några "externa" tilläggsljud - eller batterier - bildar koppen själv förutsättningarna för ett feedbackljud som talar om för användaren att koppen är fylld till en viss nivå.

Koppen TILT (Anna Ostrowska/CH.OS) designades för synskadade, men är även vacker att titta på och skapar dessutom funderingar och samtal. Det vet jag för jag har en hemma i fönstret!
Den enda negativa är att man får punktskriften mot underläppen när man dricker ur den. Om punktskriften istället satt på handtaget, eller mitt emot, skulle man slippa det, och eventuellt skulle det även skapa en bättre friktion i greppet.

Men genialisk, det är den!

(se koppen TILT i ett nyare inlägg med en filmsnutt, blog. anm.)