Pimp My Car?

Lever du enligt tron att en vrålande motor är det yttersta beviset på en vinnande stil? Detta inlägget är i så fall tillägnat just dig!

"Föreställ dig att starta upp din moderna miljöbil med ljudet av en V8 motor. Detta är möjligt tack vare den Svenska innovationen SoundRacer. Företaget som har sitt ursprung i Göteborg har med hjälp av den senaste tekniken har utvecklat en specialdesignad produkt som känner av bilens varvtal. När föraren trycker ner gaspedalen hörs ljudet från en kraftfullt sportbil. "

(Kopierat från automotivesweden.se. Läs hela beskrivningen här.)

Hur funkar det? Se och lyssna här! (Soundracers webbplats)

Ja, vad säger man?

...och julen varar väl till påska?

Jag sökte just på "produktljud" i Google, för att se hur många sökträffar som genereras i dagsläget (för att jämföra med 50 träffar i januari 2007): runt 250 stycken.

Även "ljuddesign" får många fler träffar i dagsläget, men tyvärr har jag ingen exakt siffra att jämföra med från januari 2007, för de följde med min bärbara dator i kraschen förra våren.

När jag ägnade mig åt denna kvantitativa syssla, hittade jag detta, mer kvalitativa, inslag - en rolig julhälsning som Resumé lagt upp lagom till jul 2008 (producerat av AKQA). Ingen perfektion, men rätt imponerande. Vilket jobb.

Ljuden vid Mariatorget

I en artikel i Svenska Dagbladet (30/12, 2008) beskrivs ett nytt projekt vid Mariatorget, där man kommer att undersöka hur man kan förstärka eller tillföra s.k. naturljud för att maskera de ljud från omgivningen, som i nuläget förorenar parkens ljudmiljö.

Mats Nisson beskriver i artikeln varför ljudet från djur och natur gör oss mer avspända, jämfört med ljud från maskiner och konstruktioner:

"Ljud från naturen fångar inte vår uppmärksamhet, det gör att vi kan koppla av och gå ner i varv. Total tystnad kan upplevas som obehagligt. En bil som gasar gör oss aktiverade."

Men vår uppfattning om ljudkällan påverkar också hur vi påverkas av ljudet. En testgrupp som fick somna till ett uppspelat havsljud sov alla gott. Men i själva verket fick halva gruppen somna till ljudet från en avlägsen motorväg.

Björn Hellström säger:

"Jag brukar skämta och säga att den ultimata manipulationen vore om vi kunde få alla som bor vid Essingeleden att tro att de hör havsbrus och inte vägbuller."

Läs hela artikeln "Konstgjorda ljud ska ge lugn" i SvD här.

ÅF Ingemanssons bilaga om ljud i Dagens Industri

Min snälla pappa sparade ett exemplar av den fina bilagan till Dagens Industri om ljud: "Akustisk design & ljudkvalitet - en tidning om ljud och oljud", från ÅF Ingemansson. Han fick den med Dagens Industri i december.

Missade du den? Då kan du ladda ned den som PDF här (kommer).

Bild: lånad med tillstånd från Ingemansson.

Digitala pip från stentrappan?

Nyss hemkommen från en vecka på ett slott, Chateau du Perron, i Normandie så är jag väldigt nyfiken på att få svar på följande fråga: Vad kan det vara för en sorts padda som tutar var femte sekund nätterna igenom (i alla fall under juli och augusti månad)? Samma frekvens hela tiden. Det låter precis som ett ljud från något aktiverat inbrotts- eller brandlarm.

Alla kom ut på trappen och undrade var högtalaren för brandlarmet satt: trots att vi stängde av det när vi lagade mat så fortsatte det att låta som om det var aktiverat. Slottsägaren meddelade att det var en padda som bodde under ett av trappstegen - och mycket riktigt var det därifrån, ur en liten skreva mellan två trappsteg, som ljudet hördes som starkast.

Vad var det för padda? Hur ser den ut?

Kletigt och gott i Malmö!

Mest provocerande matljudet är enligt mig det ljud som uppstår när man joxar ihop ingredienserna under en måltid bestående av råbiff. Det har jag pratat om förut.

När vi var i Malmö var det råbiffspremiär för mig, sedan köttfärsskandalen i höstas. Jag trodde aldrig jag kunde känna ett sug efter råbiff igen, men jag hade fel. Väldigt fel, eftersom jag kände ett tvingande begär efter det två dagar i rad. Så jag åt det därför två dagar i rad.

Ljudet får ni tänka er själva. Jag har fortfarande inte lyckats ringa in ett ställe i Stockholm som uppfyller två viktiga krav: dels måste det finnas en fantastisk råbiff, dels en ljudmiljö som lämpar sig för ljudupptagning. Tures går fetbort av den sistnämnda anledningen.

Några tips?

Tyst mjukis

Ni vet ju att jag har skrivit om matljud tidigare?
Jag håller som bäst på att sammanställa en liten lista över de ljud ni har skickat hit till bloggen (se mitt tidigare inlägg om matljud) och på taffel.se (se inlägget på matälskaren). Bidra gärna med dina bästa och värsta ljud, lägg in en kommentar här nedan!
Mitt eget trumfkort när det gäller matljud, en riktig känslopetare, är råbiff. Det vet ni om sedan tidigare. Men i dessa den globala uppvärmningens tider har jag funderat över en annan mindre och mer oansenlig person än den koldioxidrapande kossan, nämligen kålroten. Man kan förundras över den lilla figuren som lurar först i jorden, sedan längst ned i kylskåpets kyliga mörker. Sedan som rotmos, eller som mjuka gyllene bitar i grytan.
Få är vi som äter den rå. Men vi borde vara många fler som äter den tillagad, särsklit med tanke på dess låga belastning på miljön. I min hittills inofficiella trendrapport om matljud för 2008 ingår den, kålroten. Rotmosets - och husmanskostens överlag- försiktiga ljudegenskaper: tystnad med avbrott för några klops och klafs - tror jag att vi kommer att få lyssna till i ännu större utsträckning under 2008. Det handlar om snälla, trygga och vänliga ljud (bidrar de kanske till ett inre lugn i vår stressiga, riskfyllda vardag, eller efter hotfulla och våldsamma nyheter från omvärlden?).
Läs ett inspirerande inlägg på taffel.se, tillägnat kålroten. Där finns massor av recept.
Här är ett utdrag (citat): "Kålroten tröstar när tomat, gurka och sallad sviker." ... "Och med tanke på att den går under namnet swede i stora delar av den engelskspåkiga världen borde ni andra verkligen anstränga er för att visa den lite mer respekt."

Jag leker med klossar

Tänk att träklotsar har sådan status. Det anses nog vara bland det mest pedagogiska lekmaterialet - trots att det i vissa rum inte går att använda - förutom att BYGGA torn så ingår ju även momentet att RASA dem… och det låter!!!

För trä kan ju låta ganska mycket. I en förskolemiljö kan det vara lockande att köpa in naturmaterial, men då måste man också kompensera för träklotsarnas “röst”, för den följer också med i köpet. Det jag vill visa idag är två olika sorters klotsar. De har samma funktion men är tillverkade i olika material: skumplast respektive trä. De tysta finns hos Lekolär (men går tyvärr bara att köpa till skolor och förskolor).

Det jag vill uppmärksamma med att visa dessa skillnader är att väcka tankar om vilka ljud vi egentligen tar (eller värre: köper!) in i vår inomhusmiljö.

Naturligtvis är det inte bara tystare produkter som gör vår ljudmiljö mer estetisk eller “önskvärd”. Men det jag vill komma till är som vanligt att vi i högre utsträckning borde välja - och välja bort - produkter och föremål utifrån hur de låter. Olika behov kommer att styra vilka ljudegenskaper som är bra eller dåliga. I en förskolemiljö, där golvytorna måste vara lättstädade (och därför ibland hårda) kan det därför vara lämpligt att välja bort trä, medan man i en miljö med mjukare underlag kanske kan “unna” sig att få uppleva träets alla positiva egenskaper.
Klicka nedan för att se en videosnutt som visar två olika torn som rasas. Hör du skillnaden?



Foto: Hanna Prage
Film: Hanna Prage

Mjuka höljen kring hårda kärnor

Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se

Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.

Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?

Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.

(FORMEX får ett eget inlägg så fort jag får tid.)

Applåder till Lekolär!

Det här inlägget är nu redigerat. Det visade sig nämligen att de klotsarna av mjukt och tyst material som jag applåderade BRIO för inte var från BRIO - utan från Lekolär. De sistnämnda är sedan en tid separerade från BRIO, och är återförsäljare av kvalitetsleksaker och pedagogiskt material till skolor och förskolor.

Så det tidigare inlägget måste redigeras lite, i rött. Men på det stora hela löd inlägget så här:

Här kommer en applåd till Lekolär. Härligt att kunna dela ut lite ros till en återförsäljare av leksaker, och inte bara ris, som tidigare.

Idag när jag hämtade yngste sonen A på dagis så kom pedagogen J fram och visade upp flera decimeter stora träklotsar.

"Aj", tänkte jag, "mina tår. Eller öron."

Men... sedan kom den mycket upplyftande upptäckten: klotsarna var inte av trä, utan av något slags liggunderlagsliknande material, fast mycket finporigare, och med ljust trämönster! De finns tydligen i en mindre version också. Produkten heter Byggklossar av EVA-material och återfinns i Lekolärs produktkatalog eller på webbplatsen. Tack, J för det tipset!

HURRA!

Hoppas någon nu förstår att den här gången vill jag filma och blogga om de fantastiska klotsarna (det betyder att jag skulle vilja få eller låna produktprover, Lekolär - vilket tyvärr visade sig vara omöjligt).

(I redigerande stund pågår knåpandet med ett inlägg om klotsarna, så snart kommer en filmsnutt på mig när jag bygger torn. Och rasar torn.)

Tassa tyst i fina tofflor

De här fina tofflorna är verkligen mjuka och sköna. Jag upptäckte dem en dag inne på en liten butik på Gästrikegatan 16 i Stockholm.

Undersidan av sulan är supermjuk. Det gör att du kan tassa omkring tyst, tyst och mysa i vintermörkret. (De finns i olika färger och jag är inte helt säker på vilken som är min favorit...)

Säg att ni läst om tofflorna här på bloggen, så får ni 10% rabatt när ni köper dem hos trevlige Rob - på Gästrikegatan 16 i Stockholm - halvvägs mellan S:t Eriksplan och Odenplan. Med rabatten dragen kostar de 180 kronor. Tack så mycket, Rob!

Bra sista-minuten-julklapp till den som vill ha eller som vill ge bort lite extra julefrid. Själv ska jag nog införskaffa ett par bruna och ge mig själv i jul.

Ni som inte kan eller orkar ta er till just Gästrikegatan 16 kan köpa dem på Kamari (Rörstrandsgatan i Stockholm), Knitlab (Rosenlundsgatan i Stockholm), Zak (Lund) och Bonadea (Simrishamn), - men observera att det inte går att få någon rabatt i dessa butiker, då ligger de istället på ca 199 kronor.

Byggljud blir konst

Lennart Westman har spelat in ljud från ett bygge på Söder i Stockholm, vid Rosenlundsterrassen. Han kontaktade byggherren (NCC) som nappade på idén med att dokumentera ljuden under byggtiden. Nu har även en fotograf kopplats in eftersom man vill skapa ett konstverk med både ljud och bild.

Förutom den konstnärliga aspekten av projektet anser NCC att projektet också har ett dokumentärt syfte.

Läs om byggljuden i Ny Teknik
Läs om byggljuden i SvD
Lyssna till ett smakprov (SvD)

Fräsch råbiff eller fusk med färsen?

Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:

Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!

När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?

Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!

Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.

Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.

Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.

Fredagsklirr

Bussen kränger till. De två blåa påsarna från Systembolaget också.

*klirr-klirr*

Ett litet generat skratt, blickar som möts i samförstånd.

"Jojo! Är det såhär det låter ur påsarna inför helgen...!?" skämtar någon. Fniss eller bortvända ansikten - och såklart den gråa massan som tittar rakt fram i intet. Eller sover.

Det här scenariet har väl någon varit med om?

Med de "korvskinn" eller "benvärmare" av elastisk papp som man klär vinflaskorna med försvinner klirret från Systembolagspåsarna. Vad händer då måntro?

Något borde ju hända i alla fall.

Går färre flaskor sönder? Kanske inte eftersom den skyddande "strumpan" tystar ljudet som påminner om den ömtåliga lasten.

Vad händer med de blickar som möts i skojfriskt samförstånd på bussen? Eller med den fesiga känsla av skam över att "bunkra upp" över helgen? Kanske upphör båda, vem vet.

Hur som helst: jag gillar den där pappersstrumpan!

Första dagen på kursen

Efter första dagen på kursen Bygga-bo-dialogen (se mitt tidigare inlägg) kan jag ärligt meddela: det var så roligt!

Dagen har visserligen inte rymt någon diskussion om uttalade ljudaspekter inom byggsektorn, eller "buller", men när jag bläddrar bland mina anteckningar så finns flera saker som avhandlats idag med betydelse för diskussioner om ljud:

• Ansvar för delar av helheten


• Strävan efter låga kostnader på kort sikt (någon pratade om de "olika plånböcker" som används)


• Brister i projekteringsfasen


• Allmän okunskap inom kritiska områden

Dessa punkter (bland andra) togs idag upp i anslutning till fukt-, ventilations- och tillgänglighetsfrågor, samt om farliga bioackumulerande och cancerframkallande ämnen (bland annat). Men även i ett ljudsammanhang - när det gäller uppnådd ljudkvalitet, eller exponering av "buller" i boende(-miljö)/byggande(-miljö) etc. - så kan diskussioner kring dessa punkter tillföra något gott.

Det tycks också som om det finns "allmänt accepterade föreställningar om verkligheten, som inte nödvändigtvis är korrekta", både när det gäller vilka krav som ställs på byggande, och när det gäller själva byggandet.

Det var upplivande att kursen hölls med ett i huvudsak problemorienterat upplägg. Det höll nyfikenheten på en konstant hög nivå - hela dagen.

Ny ljudfråga - matljud!

Eftersom jag gått och funderat över olika matljud sedan jag läste artikeln "Ljudet - den glömda kryddan" i DN så blir det nu ytterligare en ljudfråga till er som läser min blogg.

1) När det gäller mat eller ätbara ting, vilket är det...

a) ...vackraste ljudet?
b) ..."godaste" ljudet?
c) ...sämsta ljudet?
d)..."äckligaste" ljudet?

2) När det gäller att tillaga mat, då vilket är det... (Samma frågor a - d ovan)

Mejla mig eller lägg in en kommentar här på bloggen!

(Missa inte heller min fråga om ljud och smycken, läs här)

Bilbranschen tar sig i kragen!

Besökte nyss Julian Treasures blogg och hittade en mycket intressant artikel som publicerades i BusinessWeek den 13 augusti (2007). Bilindustrin tar sig i kragen när det gäller ljudet verkar det som. (Om inte annat så är det ytterligare ett tecken på att media ägnar större utrymme åt produktljud, vilket jag återkommer om vid tillfälle.)

Derrick M. Kuzak gillade inte vad han hörde när han fick det övergripande ansvaret för Fords produktutveckling 2005. Arbetet med att fiffa till de dåliga ljuden hos olika Fordmodeller har bland annat lett till att Ford Taurus fått ett mer förtroendeingivande, kassaskåpsliknande, ljud när bildörren stängs. Enligt artikeln.

Kopierar in en annan del från samma artikel:

"A sign of the growing importance of sound in the auto industry is that J.D.
Power & Associates (a division of The McGraw-Hill Companies, parent of BusinessWeek) last year began measuring "pleasantness of sound" for doors, signals, and engine acceleration in its Initial Quality Study. "The door closure and chime is the car's second impression after exterior design," says J.D. Power Executive Director Joe Ivers."

Läs hela artikeln om ljud i bilbranschen, från BusinessWeek här.

Fick en plats på bygga-bo-utbildningen!

Fick just besked att jag fått en plats på Boverkets Bygga-Bo-utbildning den 5-6 december (2007)!

Jag fick veta att kursdeltagarna kommer att delas in i grupper, vilka sedan kan fördjupa sig inom valfritt område. Jag hoppas därför att någon grupp vill fördjupa sig i önskat/oönskat ljud relaterat till boende/bostäder. De medverkande kommer i huvudsak utgöras av byggherrar, arkitekter, planerare, projektledare, projektörer. Och sist men inte minst: jag.

Ett krav för att få deltaga är att man är beredd att leda vidareutbildning inom sitt företag, om det man lärt sig på kursen. Den vidareutbildning jag kommer att leda är att återkommande blogga om ämnet här. Den motiveringen blev alltså godkänd, roligt!

Oönskat ljud kan leda till döden

"Buller tar livet av hundratals". Det var huvudrubriken på förstasidan avi gratistidningen City Stockholm den 27 november (2007).

I artikeln kan man läsa att världshälsoorganisationen (WHO) inom kort presenterar en studie som visar att inte mindre än 600 dödsfall pga hjärtinfarkt, i Sverige, kan bero på oönskat ljud, "buller" i dagligt tal. Studien visar att exponering av oljud från trafik, flyg och tåg ger högt blodtryck, vilket i sin tur kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar - och i värsta fall till döden.

Buller verkar störande i inlärningssituationer. Det pockar hela tiden på vår uppmärksamhet, vilket leder till att man blir stressad, förklarar Birgitta Berglund som intervjuas i artikeln. Birgitta har länge forskat kring buller, vid Karolinska Institutet i Stockholm. Jag hittade en liten överskådlig presentation av hälsopåverkan och ljud från flyg och vägtrafik, via KI:s webbplats, för den som är nyfiken.

Läs artikeln "Buller tar livet av hundratals" här.

Boverket vill därför skärpa reglerna för bostadsbygge i bullerbelastade områden. Detta ifrågasätts av Stockholms Stad: om man vill bo i stan så får man tåla ljud - man kan åtminstone inte vänta sig att nybyggnation av bostäder förbjuds i områden med livlig trafik eller andra oönskade ljud. Ett exempel på bullerklassad miljö är Kocksgatan på Söder i Stockholm. Mikael Söderlund, stadsbyggnads- och trafikborgarråd, ifrågasätter varför man skulle förbjuda bostadsbygge på sådana platser: "Jag vet tusentals människor som vill bo där" säger han.

Det gör jag också - vilket gör forskningsresultaten ännu mer intressanta.

Mossenmarkska Ljudfonden

Mossenmarkska Ljudfonden delar årligen ut ett stipendium (läs: hedersstipendium), samt "Årets Öra". Utmärkelserna delas ut året efter det har förtjänats - så 2006 års stipendium gick nyligen (år 2007) till SJ för deras "tysta vagnar". 2006 års "öra" gick till AMMOT för deras kamp för bättre ljudmiljöer och bättre anpassning för hörselskadade.

Äran är större än bidraget skall nämnas - men den äran sen!



Foto: Staffan Mossenmark

Guldsyrsan: stipendium för ljuddesign

Guldsyrsan är ett stipendium på 10.000 kronor som delas ut av ÅF-Ingemansson AB, i samarbete med Svensk Form och Berns Salonger. Stipendiet avser att uppmuntra designförslag "där ljud samverkar med form, funktion och miljö" (citat).

Och vidare:

"Musik har länge använts som stämningsskapare och inropare men ljuddesign är så
mycket mer. Genom att arbeta ämnesöverskridande kan man skapa ett ljudlandskap
som tilltalar alla sinnen och som samverkar med den fysiska miljön. Ljuddesign handlar om att tillämpa ljud som designelement, på liknande sätt som man inreder, möblerar,
ljus- och färgsätter miljöer." (citat)

Tävlingen är öppen för studenter vid universitet och högskolor i Sverige, med inriktning design, konst, musik, akustik och arkitektur och sista inlämningsdag för bidrag är den 16 december 2007.

Regler och utförligare information om stipendiet Guldsyrsan här!

Illustration och källa: Ingemanssons webbplats

Sugen på något gott?

Idag bjuds det på morötter!

Eller bjuds och bjuds, förresten.... ja, ja, hur som helst:

Jag har fått tips om några olika utmärkelser som på ena eller andra viset har med ljud att göra. (Rena musikaliska utmärkelser struntar jag i helt.) Jag uppmanar härmed alla som är sugna (och får delta) på att kamma hem vinsten att visa vilka ljudrelaterade grejor, situationer, platser, hjälpmedel m.m. som saknas i världen!

Ett inlägg ägnas åt varje utmärkelse - så kom tillbaka!


Bild: Rikard Westman

Ferlin var inte ensam

I (fortsatt) avsaknad av bilder får en dikt illustrera det här inlägget. Nils Ferlin har skrivit den och de flesta har hört den:

Man dansar där uppe
fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt
att taket - mitt tak - är
någon annans golv.

Om jag minns rätt är dikten från 30-talet. Att höra sina grannar festa är inget nytt fenomen, med andra ord.

Jag minns att jag läste en riktigt rolig artikel i någon dagstidning, kanske i vintras, som handlade om klagomål som tas emot av Störningsjouren.

Jag hittade tyvärr inte artikeln, men här kommer något liknande, publicerat i DN den 15 juli i år. Tyvärr med skillnaden att temat den här gången var att "bo tätt". Artikeln jag egentligen sökte handlade, utöver boende, även om störning från uteserveringar, teatrar inhysta i flerfamiljshus m.m. Om någon vet vilken artikel jag menar - tipsa mig!