Fräsch råbiff eller fusk med färsen?
Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.
Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:
Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!
När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?
Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!
Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.
Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.
Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.
Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.
Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:
Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!
När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?
Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!
Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.
Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.
Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.
Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.
Etiketter: "tysta objekt"?, ljud/oljud, material/ljud, minnen, produktljud, på TV, restaurangmiljö
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home