Absorberad på Möbelmässan

Smoothear besökte möbelmässan Stockholm Furniture Fair 2009.

Ljudabsorberna breder ut sig, på längden och på tvären. Och de ändrar form och fason. Överlag är det dyra lösningar, och i många fall ganska tveksamt hur kvoten dämpningsegenskaper/utseende egentligen kan värderas. Det är inte så viktigt i sammanhanget, för väggabsorbenternas utbredande ger en tydlig bild av att ljudmedveten har ökat under de senaste två åren.

Kanske snabbar det på utvecklingen så att producenter, beställare, designers, konsumenter, återförsäljare och konceptutvecklare ser möjligheterna i att förhindra dåligt ljud redan vid källan.

En halvdag ägnade jag inne på Furniture och Light. Greenhouse skulle jag återkomma till dagen därpå - men fick tyvärr förhinder i sista minuten.

Innovation för Bobbycar

När min äldsta son var ett år ärvde vi en Bobbycar från mina småsyskon. Vilken nostalgitripp! Och snacka om ergonomisk design för barn! Jag hade provat den själv om jag bara fått plats - men tyvärr.

Tyvärr gick det inte att använda den inomhus, eftersom de hårda plasthjulen dånade över parkettgolvet - samtidigt som själva bilen fungerade som resonanslåda. Någon beskrev en gång tekniken bakom bilens plastkropp, som tydligen var ganska unik då det begav sig. Den är ihålig och helt tät och otroligt hållfast. Den Bobbycar vi har är 15 - 20 år gammal och fungerar jättebra, trots ett lite trött yttre som fått en solblekt, rosa, karaktär.

Så på sommaren tog vi ut bilen på gården. Visst lät den illa där också - och ljudet skallade mellan husen. Jag försökte hålla lite koll på att han inte lekte några längre stunder, men bilen var verkligen älskad av både min son och alla andra barn i huset.

En dag kom en tant fram till staketet på gården bredvid och sade: "Ursäkta mig, kan du komma ett tag? ALLA i vårt hus säger VARJE dag när din son kommer hem från dagis: 'Åh nej, nu kommer den där pojken igen. Nu kommer det att skallra av den där leksaksbilen!' "

Visserligen blev jag rätt paff, men samtidigt tyckte jag ju själv att det där ljudet var jobbigt. Så jag bestämde mig att, för allas skull, byta hjul på vår älskade Bobbycar. Jag begav mig till en av mina favoritaffärer Tellus vid Fridhemsplan. Jag fick hjälp att se ut några passande hjul i vitt gummi och vips var bilen helt tyst!

Vi hade den inomhus över vintern, men på våren fick den komma tillbaka ut på gården och sedan 6 år har den hängt med, genom åtminstone 9 barns sparkbilsålder.

Med detta som bakgrund förstår ni min glädje över en produkt jag hittade idag: Bobby Car Whisper Wheels (säljs bl.a på http://www.hiko.se/ ) ! Jag inser att de har funnits på marknaden ett bra tag - desto bättre.











Bobbycar med originalhjulen in action. Ett evigt skramlande.
Foto: Rikard Westman

Projekt med ljus i ljudtak

På Materialbibliotekets webbplats läste jag idag om ett företag som heter Fabrikat. Jag ramlade på några roliga projekt:

Utställningen EGO: " I utställningen arbetade vi med kontrasten av den mjuka textilien och den hårda keramiken och hur man kan inspireras om man byter ut materialen och dess användningsområden med varandra." Se bilder från utställningen och läs mer här.

Projektet QuietLight: "Projektet QuietLight handlar om att skapa magiska och funktionella innertak. Lysdioder integreras i olika ljusbärande material och traditionella akustikplattor är bäraren som får taken att lysa." Se bilder från utställningen och läs mer här.


Bild lånad från Fabrikats webbplats

Dämpning i byggnadsakustik kräver nya mätmetoder

Ny Teknik publicerar ännu en artikel om ljud (6 november 2008). Avhandlingen av Christoph Kling handlar inte bara om hur ljud beter sig och hur det sprider sig från rum till rum genom och längs väggar. Han visar också att i praktiken är inte ljudminskningen inte lika tillfredsställande som beräkningarna hade förutspått.

Utvecklar man istället nya mätmetoder för att fastställa hur ljudspridningen går till, kommer man att kunna placera ljudisoleringen på ett bättre och effektivare sätt, menar Christoph att en större del av ljudvågorna kan fångas i dämpningsmaterialet och förvandlas till värme.

DN Bostad på hembesök!

Nu ligger den uppe på nätet, artikeln om mig i DN Bostad. Läs den här!

Och ni andra som snarare kommer hit på grund av artikeln:

Varmt välkomna att titta runt här inne på bloggen!

Till höger finns en spalt med tidigare inlägg, och längre ned till höger arkiveras äldre material. Det finns även små "etiketter" längst ned i varje inlägg. Om man klickar på ett sådant får man upp alla blogginlägg inom ett visst ämne. Vill man tillbaka till förstasidan klickar man bara på "smoothear" längst upp på sidan.

Foto: DN/Tomas Ohlsson

Gnisslande serveringsvagn

Vill du rulla omkring på den här hemma hos dig? Lyssna!

Ingemanssons nya ljuddesignlabb på Konstfack klart

Nu är det färdigt - det nya ljuddesignlabbet på Konstfack! ÅF-Ingemansson har tillsammans med forskaren Björn Hellström tagit fram ett sätt att kunna simulera akustiken i en befintlig eller planerad lokal. Metoden kallas auralisation och är ett kostnadseffektivt sätt att designa den slutgiltiga ljudmiljön i en lokal eller byggnad.

Läs mer om ljuddesignlaboratoriet här.

Jag fick kika på rummet när det var under konstruktion - och hoppas kunna göra ett besök så småningom, nu när det står klart!

Foto: Luc Pagès

I nyheterna om "buller" på arbetsplatser

På Ekot i Sveriges Radio den 30 juli (2008) intervjuas Kerstin Persson Waye om lågfrekventa störningsljud i kontorsmiljöer. Inslaget är kopplat till samma studie som tas upp i artikeln i DN samma dag.

Läs artikeln i DN om störningsljud på arbetsplatser. (DN 30 juli 2008)
Lyssna på inslaget om lågfrekventa störningsljud på arbetsplatser. (Ekot 30 juli 2008)

Filmsnutt: den visslande etiketten från Micvac

Här är äntligen filmsnutten från besöket på Gooh. Jag inhandlade en maträtt (lax med kardemummadoftande ris, kokosmjölk och lime för att vara exakt) och förevigade uppvärmningsprocessen. Tyvärr var det fläktar och kunder och min egen mobiltelefon som krånglade till ljudupptagningen, men jag tror att det går att höra den visslande etiketten från Micvac i filmen ovan (sätt bara på ljudet på datorn och vänta en liten stund). När jag väl lyckats installera alla nödvändiga program efter min bärbara dators totalhaveri kommer jag kunna lägga till den separata ljudfilen, av lite bättre kvalitet. Tack K och A för långtidslånet av den mycket behändiga och alldeles förträffliga Minidisc-inspelaren!

Video/ljud: Hanna Prage

I väntan på en brännugn

Ett av projekten som tagit den mesta av min tid efter USA-resan (återkommer till det om exakt 2 och en halv vecka) ledde mig ut på jakt efter det ultimata kärlet för en inomhusfontän, eller mindre springbrunn.

Jag har därför rört mig i krokarna där jag bor och befann mig till slut inne på keramikstället Salong Pottan. Där inne, längst uppe på en hylla, skymd av olika krukor, täckt av damm och lite spindelväv fann jag vad jag letat efter. En keramikfontän, skapad av Pia Hedstrand.

Den stod i väntan på att bli bränd en andra omgång, och det var högst osäkert om den skulle klara hettan, och vad som skulle hända med sprickorna i foten. Nervös väntan.

Så på onsdagen ringde Pia och meddelade att babyn var född - den hade klarat sig oskadd igenom bränningsprocessen! Jag sprang dig och beskådade underverket: svart, matt med en klang som en metallskål. Jag fick låna hem den, monterade fast pumpanorningen, satte i kontakten, hällde på en skopa vatten...

...och fick se vattnet rinna ut undertill över bordsytan! Vattenläckan var ett litet antiklimax, men fontänprojektet visade sig vara ett experiment och kan alltså ge ett lyckat nästa resultat. Men när jag och min man stog och tittade på fontänen var vi överens om att den borde stå härhemma i alla fall, fast tom. Den passar ändå ihop med den egenkonstruerade vattenkällan vi har i fönstret, fylld med stenar från resor från när vi själva var små, och barnens stenar. Min personlige fotograf tog en bild av fontänen, men den får jag först om ett par dagar. Tills dess får ni nöja er med bilden jag själv tog, som inte ger rättvisa åt konstverket.

På Materialbiblioteket på Material Connexion i New York

Fredag i New York. Vid tre var det dags för mitt inbokade möte på materialbibliteket. Michael La Greca tog emot mig och berättade om Material Connexion, ett materialbibliotek vars tjänster man kan utnyttja som medlem, och som finns i New York, Cologne, Bangkok och Milano.

Både företagen som producerar materialen eller tekniken och de som vill ha tillgång till det arkiverade materialet betalar medlemsavgifter. Varje månad röstar en jury fram 15 nya material, vilka exponeras i entrén. Följande månad ersätts de av nya inröstade material och flyttas därför in till det större utställningsrummet. Där hänger de tills det blir dags att arkiveras i lagret, men även då kan de hämtas de fram efter förfrågan, efter sökningar på sökord eller kategorier.

New York

Nu har den värsta jetlagen försvunnit och gett plats för lite mer upptäckarlusta. Trafiken dånar. Sirenerna tjuter. Och i de små plättarna till parker, omgivna av höga hus och tät trafik, hörs även kvittrande fågelsång och fontäners brus.
Imorgon fredag kommer jag att besöka materialbiblioteket hos Material Connexion, på 127 West 25th Street, vilket känns kul och spännande.

Hello Umeå!

To honor the students I met today, at Designhögskolan in Umeå, this will be the first post in English on my blog, ever!

Todays presentations showed different project, where sound was an evident element. The most common way of treating the sound in the project seemed to be resulting in products that used data from the visitors in various ways of interaction - to modify different types of sounds emitted through speakers.

It was a very interesting day, and during the afternoon I had the privilege to meet three out of five groups, to discuss and share thoughts about how they actually were using sound in their projects.

I will meet the two remaining groups tomorrow, very exciting! After lunch I will talk about my thesis, and give my comments on the sound aspect of the projects in general.

It's strange... when I left Stockholm I didn't notice anything strange, but when I arrived in Umeå I could see something WHITE on the ground... What on earth could that possibly be?!

Uppdrag på Stockholms Universitet

Till att börja med vill jag tacka alla närvarande studenter för ert engagemang den 18 januari (2008), under Multimedialinjens obligatoriska utvecklingsdag!


Ett litet sammandrag om dagen:

Jag hade fått i uppgift att göra ett case, en fallstudie över ett problem med "ljudtema" som studenterna skulle kunna diskutera kring.


Från Universitetets sida var tanken med dagen var att studenterna skulle jobba tillsammans utöver klassgränserna, problemlösning, och att komma i kontakt med tidigare Multimediastudenter för att få en inblick i tiden efter utbildningen.

Jag ville lyfta upp svårigheterna att arbeta med att lösa problem: finns det bakomliggande problem som är den egentliga felkällan? Det konkreta problem jag valde var en stökig ljudmiljö i ett mellanstadieklassrum. Jag hade därefter grävt en liten fallgrop i texten, i form av insmugen fakta i texten som hänvisade till forskningsresultat "som visar att fågelkvitter gör att man känner sig mindre stressad". Jag ville se om de som jobbade med caset godtog denna "sanning" rakt av, och var nyfiken på om det kunde leda till intressanta diskussioner.


Ett viktigt syfte med caset, från mitt håll, var slutligen att ge dem en liten "puff" mot en mer ljudmedveten tillvaro, som blivande web-/informationsdesigners (eller som privatpersoner, för all del). För att de multimediala lösningarna ska funka i verkligheter kan det krävas att man ägnar en tanke åt den faktiska miljön där lösningarna kommer att användas, och inte bara den tekniska lösningen i sig.
Tre grupper fick arbeta med mitt case. De satt gruppvis för att bolla idéer i ca en timme, sedan fick de redogöra idéerna för mig. Efter feedback från mig fick de sedan fortsätta diskutera, gruppvis, och formulera en fiktiv "lösning" som sedan skulle presenteras för alla årskurser.


Alla grupper reagerade glädjande nog på uttalandet om fågelkvitter, åtminstone på någon nivå. Särskilt en av grupperna redogjorde metodiskt för sina tankegångar, vilket var mycket intressant att få ta del av:

"Fågelkvitter... ja men är det typ kråkor eller duvor, hahaha? Eller en uggla, ho-hooo, hahaha!", "Man måste ju säkert kolla om det finns några ljud man kan ta bort, typ möbeltassar på alla stolar."

Samma grupp som tidigare ifrågasatte användningen av ljud i klassrummet:

"Vi tror att klassrumsmiljön inte är det rätta stället att spela upp fågelkvitter på, däremot kanske övriga delar av skolmiljön skulle passa".


En annan grupp talade också om att förändra själva lektionernas upplägg, t.ex. genom att samla klassen utomhus.

Sjölva lösningen var naturligtvis inte det viktigaste, utan vägen dit. Det fanns inget "rätt" svar, det "utvecklande" under denna utvecklingsdag var just deras egna tankar, diskussioner, och att arbeta inom nya grupper.

Jag hade en väldigt rolig och lärorik dag, tack alla medverkande!

smoothear till Möbelmässan!

Illustration: skärmdump från www.stockholmfurniturefair.se

Jag fick just presskortet till möbelmässan Stockholm Furniture Fair 2008 med posten!

Tyvärr är båda barnen sjuka så vi får se när (eller om) jag lyckas ta mig dit.

Sigrid Strömgren som vann Guldsyrsan 2008 med sina bord och stolar "Silent Whisper" kommer att hålla till i Greenhouse, förresten. Ett tips till er som inte hade möjlighet att se och lyssna på bordet och stolarna på Berns i januari.

smoothear besöker FORMEX 2008

Nu kommer till slut rapporten från FORMEX 2008 i Älvsjö.

Det här var mitt första besök som "pressperson" alias "ljud-i-design-bloggare" på en mässa. Nästa gång kommer jag definitivt se till att komma i tid och framförallt vara mycket bättre förberedd. Men man lär så länge man lever, inte sant?

Jag såg till att vara på plats strax efter att pressfrukosten satte igång, ovetande om vilket pådrag som redan hade startat. En kvart efter att frukosten börjat fanns nämligen inte en enda sittplats! Vi som stod vid sidan om hade således missat chansen att få bjudas på frukost. "Stunt samma" tänkte jag - tills jag insåg att vi som stod vid sidan om inte heller fick smaka av champagnen som delades ut efter en stund Jag gärna bubblat lite trots den tidiga timman. Under pressfrukosten pågick en kort rapport om årets tema ("la vie en rose") samt lite musikalisk underhållning.

Sedan var det bara att börja scanna ytorna efter en snabb tur upp till pressrummet där jag som tur var hittade några kakor. Det blev pressfrukosten för mig.

Antalet utställare var 752 stycken. Så att tala om scanning i det sammanhanget betydde raskt marscherande + hökblickar i utställningskatalogen och in i montrarna. Att nästla sig in i ljudaspekterna av utställarnas produkter och tjänster visade sig vara omöjligt. Men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.

Inne hos Teddykompaniet började jag fundera över varför mjukdjur alltid bräker något i stil med "Dålig kvaliteheheheheheheheheeet!"

Jag frågade om detta - och fick veta att tekniken för att spela upp bättre ljud redan sitter på plats i alla mjukdjur med läten. Själva tekniken har alltså kapacitet nog att rymma bra ljud. Men det är själva filerna som är kass. Nu är jag såklart medveten om att mjukdjursindustrin inte skulle tjäna några pengar på ljudkvalitetsarbete, i jämförelse med exempelvis bilindustrin. Men frågor om hur tekniken ser ut, vad som är den egentliga orsaken till den dåliga ljudkvaliteten - och varför ljudet låter kass trots att själva mjukdjuren skulle kunna låta hur som helst, ledde till en mycket intressant diskussion:

För att få filer med bättre ljud skulle det kosta oerhörda summor. Och skulle man bekosta inspelningen av ljuden själv för att få ljud av bättre kvalitet skulle de som arbetar med att stoppa in filerna ta ut en lika astronomisk summa, så det går inte.

Lite frustrerande när man väl förstår hur det hänger ihop. När det dessutom behövs batterier för att spela upp det dåliga ljud skulle jag vilja uppmana till: bojkott! Köp inte hem dåligt ljud - särskilt inte när du behöver batterier för att kunna använda leksaken!

Billiga leksaker som piper, skjuter, ylar, "kraschar" etc etc fanns det massor av på FORMEX och om sådant orkar jag inte ens skriva. För vem som helst inser ju att ingen bryr sig om ljudet (eller miljön) när man kan få en stor, ny leksakshelikopter för under hundralappen?

Nog om leksaker med uppspelat ljud nu. Jag gick vidare. Några av alla de produkter jag passerade:

Porlande vattenspel
Bambudraperier
Instrument
Köksredskap

Jag borde ha ägnat varje minut bara åt köksredskap, konstaterade jag när jag åkte hem. Avgränsning är alltid bra. Jag upptäckte efter några besök i montrar med köksgrejer: Till och med i ett sammanhang där man visar upp rostfria kökstillbehör bredvid silikonbelagda så finns det ingen som har funderat över skillnaden i ljudbilder som dessa olika kökstillbehör skulle ge upphov till. Ännu i alla fall.

Jag leker med klossar

Tänk att träklotsar har sådan status. Det anses nog vara bland det mest pedagogiska lekmaterialet - trots att det i vissa rum inte går att använda - förutom att BYGGA torn så ingår ju även momentet att RASA dem… och det låter!!!

För trä kan ju låta ganska mycket. I en förskolemiljö kan det vara lockande att köpa in naturmaterial, men då måste man också kompensera för träklotsarnas “röst”, för den följer också med i köpet. Det jag vill visa idag är två olika sorters klotsar. De har samma funktion men är tillverkade i olika material: skumplast respektive trä. De tysta finns hos Lekolär (men går tyvärr bara att köpa till skolor och förskolor).

Det jag vill uppmärksamma med att visa dessa skillnader är att väcka tankar om vilka ljud vi egentligen tar (eller värre: köper!) in i vår inomhusmiljö.

Naturligtvis är det inte bara tystare produkter som gör vår ljudmiljö mer estetisk eller “önskvärd”. Men det jag vill komma till är som vanligt att vi i högre utsträckning borde välja - och välja bort - produkter och föremål utifrån hur de låter. Olika behov kommer att styra vilka ljudegenskaper som är bra eller dåliga. I en förskolemiljö, där golvytorna måste vara lättstädade (och därför ibland hårda) kan det därför vara lämpligt att välja bort trä, medan man i en miljö med mjukare underlag kanske kan “unna” sig att få uppleva träets alla positiva egenskaper.
Klicka nedan för att se en videosnutt som visar två olika torn som rasas. Hör du skillnaden?



Foto: Hanna Prage
Film: Hanna Prage

Låna köksverktyg från Roswi

Jag har just hört av Roswi, efter mitt besök på Formex 2008 på Älvsjömässan, 17 - 20 januari.

I Roswi:s monter hittade jag flera bra produkter med uppenbara fördelaktiga ljudegenskaper. Jag diskuterade detta med en av personerna i montern, vi talade om just köksverktyg, restaurangkök och ljud. I enlighet med mina tidigare erfarenheter fanns ingen produkt som marknadsfördes med hänvisning till sina fördelaktiga ljudegenskaper. Ändå hittade jag glädjande nog några helt uppenbara sådana, som jag nu ser fram emot att få låna!

Halleluja moment hos Solidmakarna

I förmiddags hade jag den stora äran att få komma på besök hos Solidmakarna i Nacka. Som sagt: Halleluja Moments sker ändå inte varje dag. Ni som har erfarenhet av 3D-skrivare: sluta läs nu!

Principen är: lager på lager av 2-dimensionella skikt, bestående av - i det här fallet - gipskompositpulver bildar efter ett tag en 3-dimensionellt föremål. I alla fall en prototyp av ett föremål. Dessutom skriver skrivaren ut i färg. När allt är klart blåser man bort det pulver som inte har härdats - och kvar finns en perfekt 3-dimensionell prototyp. Ofattbart coolt. Jag återkommer med bilder och lite mer ljudrelaterade tankar som väcktes hos mig.

Vill ni se trolleriet - klicka här.
(länk till en videosnutt från www.3dskrivare.se)

Mjuka höljen kring hårda kärnor

Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se

Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.

Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?

Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.

(FORMEX får ett eget inlägg så fort jag får tid.)

Guldsyrsan och paneldebatten på Berns igår

En rapport från Berns den 16:e januari:
Vinnaren av Guldsyrsan 2008 blev Sigrid Strömgren, med lätta stålrörsstolar + bord i ett material som alstrar betydligt mindre ljud mot golvet, elelr tillsammans med glas, porslin och bestick.
Grattis Sigrid! Stort tack för att du här visar att man kan fokusera på "källan" till dåligt ljud istället för på "åtgärder" för dåligt ljud!

Efter prisutdelningen följde paneldebatten, och som alltid när det finns många olika kontexter inblandade så upplevde nog många, både de medverkande och de som kom och lyssnade, att det fanns många ämnen som inte berördes, eller skulle kunnat få större utrymme.

Men...

...summan av kardemumman är att kvällen faktiskt var en startpunkt för vidare resonemang och diskussioner om ljud i restaurangmiljö. Inte en informationskväll. Det är i ett större sammanhang som ljudkvaliteten (både överlag och mer specifikt i restaurangmiljö) kan "förbättras" eller utvecklas.

För: språket (både talat och skrivet) är vetenskapens uttrycksmedel (Rosing,1984). Det är genom diskussion som man kan utveckla ett ämne. Därför hoppas jag snart att kunna få tillfälle till fler sådana diskussioner.

Här kommer några bilder från utställningen också (jag ska försöka fixa ett bättre sätt att visa bilder - just för det är bloggverktygen helt värdelöst, det går inte ens att skriva bildtext - nedan till vänster Ulrika Elovsson & Ulrika Mårtensson, till höger detalj från Allrums väggmodul "Nivå"). Men gå dit och titta själv, vettja! När du gått in på Berns, går du en trappa ned. Utställningen är öppen till den 22 januari (2008).

En radiointervju från P1 med två som fanns på plats igår kan du höra här.

Foto:

Håkan Sandberg (fotot av panelmedlemmarna - tack Håkan!)

Hanna Prage (övriga bilder)

Applåder till Lekolär!

Det här inlägget är nu redigerat. Det visade sig nämligen att de klotsarna av mjukt och tyst material som jag applåderade BRIO för inte var från BRIO - utan från Lekolär. De sistnämnda är sedan en tid separerade från BRIO, och är återförsäljare av kvalitetsleksaker och pedagogiskt material till skolor och förskolor.

Så det tidigare inlägget måste redigeras lite, i rött. Men på det stora hela löd inlägget så här:

Här kommer en applåd till Lekolär. Härligt att kunna dela ut lite ros till en återförsäljare av leksaker, och inte bara ris, som tidigare.

Idag när jag hämtade yngste sonen A på dagis så kom pedagogen J fram och visade upp flera decimeter stora träklotsar.

"Aj", tänkte jag, "mina tår. Eller öron."

Men... sedan kom den mycket upplyftande upptäckten: klotsarna var inte av trä, utan av något slags liggunderlagsliknande material, fast mycket finporigare, och med ljust trämönster! De finns tydligen i en mindre version också. Produkten heter Byggklossar av EVA-material och återfinns i Lekolärs produktkatalog eller på webbplatsen. Tack, J för det tipset!

HURRA!

Hoppas någon nu förstår att den här gången vill jag filma och blogga om de fantastiska klotsarna (det betyder att jag skulle vilja få eller låna produktprover, Lekolär - vilket tyvärr visade sig vara omöjligt).

(I redigerande stund pågår knåpandet med ett inlägg om klotsarna, så snart kommer en filmsnutt på mig när jag bygger torn. Och rasar torn.)

Kunskapskanalen om filmljud

Ikväll var det ett riktigt kul program på TV! På Kunskapskanalen visades "Ett ljud blir till" - ett avsnitt från serien "Älska film" (UR). Ett av inslagen handlade om Hope, en dokumentärfilmare i New York som talar om hur det visuella och ljudet i filmen måste skapa kontraster.

Ett annat kul möte är med Ulf, som är "trampare" - han har gjort över 2000 stegljud för film i olika sammanhang. Riktigt kul blir det när han visar upp olika metoder för att förse filmens innehåll med lämpliga tilläggsljud:

Steg på olika underlag
Kyssar och andra intima ljud
Harklingar
Snörvlingar

Titta på avsnittet i serien "Älska Film" (UR) fredag den 18/01 19:30 i Kunskapskanalen! Läs mer om avsnittet "Ett ljud blir till" på UR:s webbplats.

3D-utskrifter och produkters ljudegenskaper

Har just skickat iväg ett mejl med önskemål om att göra studiebesök hos solidmakarna.se. De har en skrivare som skriver ut föremål. In med en datorfil och - sim salabim - ut med ett tredimensionellt föremål!

Skulle vara kul att diskutera hur sådana prototyper kan utnyttjas när det gäller att analysera produktens blivande ljudegenskaper. Hoppas de tar emot mig.

Tassa tyst i fina tofflor

De här fina tofflorna är verkligen mjuka och sköna. Jag upptäckte dem en dag inne på en liten butik på Gästrikegatan 16 i Stockholm.

Undersidan av sulan är supermjuk. Det gör att du kan tassa omkring tyst, tyst och mysa i vintermörkret. (De finns i olika färger och jag är inte helt säker på vilken som är min favorit...)

Säg att ni läst om tofflorna här på bloggen, så får ni 10% rabatt när ni köper dem hos trevlige Rob - på Gästrikegatan 16 i Stockholm - halvvägs mellan S:t Eriksplan och Odenplan. Med rabatten dragen kostar de 180 kronor. Tack så mycket, Rob!

Bra sista-minuten-julklapp till den som vill ha eller som vill ge bort lite extra julefrid. Själv ska jag nog införskaffa ett par bruna och ge mig själv i jul.

Ni som inte kan eller orkar ta er till just Gästrikegatan 16 kan köpa dem på Kamari (Rörstrandsgatan i Stockholm), Knitlab (Rosenlundsgatan i Stockholm), Zak (Lund) och Bonadea (Simrishamn), - men observera att det inte går att få någon rabatt i dessa butiker, då ligger de istället på ca 199 kronor.

Fräsch råbiff eller fusk med färsen?

Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:

Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!

När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?

Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!

Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.

Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.

Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.

Öronfägnad på bloggen Matälskaren!

Min ljudfråga om matljud tidigare i veckan har ännu resulterat i... låt mig kalla det... ett begränsat antal svar (ni fattar vinken va...?). Därför lade jag in en krok inne på bloggen Matälskaren på Taffel.se i förrgår.

Eftersom jag inte hittade någon epostadress var jag tvungen att göra en fuling och lägga en kommentar om min ljudfråga under ett annat inlägg - ursäkta för det, Matälskaren. Taffliga metoder eller inte - plötsligt rasslade det till och det kom både några kommentarer på min fråga inne på Matälskaren, några kommentarer här på min egen blogg och några mejl...

...och inte nog med det!

Idag när jag gick in på Matälskaren för att kolla så att jag inte missar några kommentarer om ljud till tio-i-topp-listan om matljud som jag lovat sammanställa - så hittar jag inlägget Öronfägnad högst upp på bloggen Matälskaren. Roligt att min fråga om matljud väckte nyfikenhet!

Inspirationen till frågan om matljud kommer från Lennart Magnusson, som medverkade i en artikel om bland annat matljud i DN för ett tag sedan.

Glöm nu inte bort att lyssna på både råvaror, själva tillredningen och/eller det du tuggar och sväljer. Etcetera. När du känner dig redo - rösta på länken längst upp, eller eposta på hanna@prage.se

Fredagsklirr

Bussen kränger till. De två blåa påsarna från Systembolaget också.

*klirr-klirr*

Ett litet generat skratt, blickar som möts i samförstånd.

"Jojo! Är det såhär det låter ur påsarna inför helgen...!?" skämtar någon. Fniss eller bortvända ansikten - och såklart den gråa massan som tittar rakt fram i intet. Eller sover.

Det här scenariet har väl någon varit med om?

Med de "korvskinn" eller "benvärmare" av elastisk papp som man klär vinflaskorna med försvinner klirret från Systembolagspåsarna. Vad händer då måntro?

Något borde ju hända i alla fall.

Går färre flaskor sönder? Kanske inte eftersom den skyddande "strumpan" tystar ljudet som påminner om den ömtåliga lasten.

Vad händer med de blickar som möts i skojfriskt samförstånd på bussen? Eller med den fesiga känsla av skam över att "bunkra upp" över helgen? Kanske upphör båda, vem vet.

Hur som helst: jag gillar den där pappersstrumpan!

Martin Lindström's "Brand Sense" samt Ikea och ljud

Hittade ett inlägg här på bloggen som av någon anledning inte publicerats. Det skrevs när jag läst delar ur Martin Lindströms bok "Brand Sense" (se tidigare inlägg).

Den handlar om att varumärken kan förstärkas eller förändras genom att rikta sig till mottagarnas alla sinnen. Boken baseras på en undersökning som genomförts i 13 länder av undersökningsföretaget Millward Brown.

I Brand Sense listas bland annat de stora globala varumärken som är bäst respektive sämst på att utnyttja potentialen i så kallad ”multisensory branding”, det vill säga varumärkesarbete som riktar sig till alla sinnen. Toppar Bästa-listan gör Singapore Airlines, följt av Apple och Disney. Överst på Sämsta-listan hittar vi självaste Ikea i topp, följt av Motorola och Virgin.

Först blev jag förvånad över Ikeas bottenplacering. Sedan kom jag at tänka på hur många gånger jag har pratat om att Ikea borde se över ljudbilden som deras kunder möts av. Om jag går runt på Ikea är det inte för att enbart titta, det är för att känna, höra och lukta, även om (eller just därför att) detta till stor del sker undermedvetet.

Enligt Martin Lindström skulle alltså Ikea kunna vinna på att kommunicera sitt varumärke via fler sinnen. Jag har spekulerat lite över det när det gäller ljudaspekterna.

Några exempel på åtgärder som borde ses över¨ om man vill attrahera (eller åtminstone inte irritera) sina kunder:

• Kundvagnarna ses över: (vilka delar rasslar? Hur beter sig hjulen? Etc.)
• Restaurang- och cafémiljöerna ses över (många köar samtidigt, hur kan man utnyttja det för upplevelsen ur ett ljudperspektiv?)
• Underlagen ses över: (inglasade ”bubbliga” ramper alstrar mycket ljud tillsammans med de redan rasslande kundvagnarna, och ljudet tillåts studsa omkring i onödan)
• Visningsmöblerna ses över: (mycket gnissel och skrammel när man känner på eller provar möblerna sänker förtroendet: Skillnaden mellan upplevelserna ”billigt = mycket för pengarna” och ”dålig kvalitet” är hårfin.)
• Produktdesign ses över: (måste hårda material mötas, eller kan man ändra konstruktionen?)

I nuläget finns bara ett (uttjatat) exempel på när Ikea satsat på ljud, vad jag vet, och det är när varuhusets stängning kommuniceras via högtalarna genom melodin ”Bron över floden Qwai" (ni vet, en marsch med visslad melodi). Även vissa tillfälliga installationer med ljud har förekommit. Men utöver det, finns det fler exempel?

Kommentarer om Ikea och ljud är välkomna!

Ännu ett pris för tyst asfalt

Sigge Thernwalls Stora Byggpris på en halv miljon kronor gick till Roger Nilsson och Rolf Lindström på Skanska, för arbetet med tyst asfalt. Asfalten ska tåla nordiskt klimat och tung trafik. Det är ytans små håligheter som minskar bullret som uppstår där däcket möter asfalten. (källa: Ny Teknik, 21/11 -07).

Skanskas tysta asfalt har tidigare belönats med Vägverkets Miljöpris.

Foto: Nils Nordgren

Koppen TILT av Anna Ostrowska

För att fira 100-inläggsjubileum här på bloggen, ägnar jag det 101:e åt den mest geniala ljuddesignen i svensk produktdesign - enligt mig.

Det här inlägget handlar om koppen TILT, som formgivits av Anna Ostrowska på ch.o.s. Jag nämnde den i förbigående för mer än ett år sedan, men eftersom mitt första exemplar oturligt nog var ett måndagsex (det enda tror jag) så kunde jag aldrig lägga ut någon film. Men nu är det äntligen dags - Anna skickade mig en ny kopp, som fungerar perfekt!

Ett hjälpmedel för synskadade är en slags stav som mäter vätskenivån i en kopp. När det är dags att sluta hälla ger den ifrån sig ett högt och tydligt pip.

Koppen TILT är en produkt av Annas strävan efter att erbjuda synskadade ett mer estetiskt alternativ än staven. Och det har hon verkligen lyckats med. Förutom att själva koppen är tilltalande och väcker nyfikenhet, så behövs varken batterier eller uppspelade ljud. Anna lät keramikens ljudegenskaper, vätskans tyngpunkt vid en viss nivå och den tredimensionella formen forma feedbackljudet, med hjälp av tyngdkraften och underlaget (som inte får vara för mjukt).

Se min nya kopp in action:

Värmländsk forskning om ljud hos värmepumpar

"Ett ihållande brummande är värmepumparnas största svaghet", skriver Ny Teknik i en artikel om Thermias forskningsarbete i Arvika. Adam Fjaestad, som leder forskningen, menar att större krav på lägre ljud kommer med tiden.

Arvikaanläggningen rymmer 2 rum med olika klangbild. Ett har lång efterklang och där kan det totala ljudet från värmepumpen mätas. Det andra är semiekofritt, så att mycket lite av ljuden som uppstår studsar i rummet, vilket gör att man kan lokalisera de olika ljuden som uppstår i värmepumpar. På så sätt hoppas man att få ned ljudnivån på brummande värmepumpar och målet med forskningen är just en tystare omgivning, enligt Ny Teknik.

Programvaran Uni-Verse underlättar arbete med ljudegenskaper

Fick ett tips häromdagen om ett datorprogram som ska förenkla arbetsprocessen när flera kompetenser är inkopplade med att utforma ett föremål eller en miljö med hjälp av 3D-simulering. Programmet heter Uni-Verse och har utvecklats av bl.a KTH och Interactive Institute. Här följer en beskrivning hämtad från forskning.se's webbplats (citat):

"I projektet utvecklas också avancerade verktyg för ljud och akustiksimulering. Exempel på områden där Uni-Verseverktyg och Verse-protokollet passar bra är utveckling av 3D-innehåll för spel, animerad film, virtual reality samt arkitektur. Vid till exempel ett byggprojekt där en arkitekt gör den grundläggande geometrin och någon annan väljer material och färger kan båda arbeta samtidigt och lättare diskutera med varandra med hjälp av Verse. Tidigare har de varit tvungna att spara filer som skickats fram och tillbaka. För att undvika problem har man då ofta valt att arbeta med samma programvara."... "Med hjälp av akustiksimuleringen kan arkitekten få en uppfattning om byggnadens akustik vilket man tidigare varit tvungna att anlita speciella akustikkonsulter för att uppnå. Nu kan arkitekten flytta en vägg eller ändra materialet och direkt höra resultatet."

Fördelarna är att arbetsfilen hela tiden lagras på en server som en och samma fil, tillgänglig för alla parter, vilket spar tid och underlättar informationsflödet betydligt. Läs mer om programmet här, på forskning.se's webbplats.

Två bra artiklar om ljud i restaurangmiljöer

Har ni sett DN På Stan idag, alltså den 4 okt 2007?

På förstasidan står:

"Ljudet ger matupplevelsen en extra dimension.
Det vet Lennart Magnussom som är akustikingenjör
och arbetar med att förbättra miljön på bland annat restauranger" (citat, DN, 04 okt 2007)

Läs artikeln i DN här.

Igår kväll fick jag också en intressant artikel mejlad till mig, från septembernumret av tidningen Xpress (ombordmagasinet på Arlanda Express), som tyvärr inte finns på nätet. Artikeln handlar om arkitekten Pye Aurell Ehrström på Marge Arkitekter som berättar om några inredningsuppdrag åt restauranger, med fokus på känsla och funktion. Ett av uppdragen inkluderade Moderna Museets kafé (Café Blom) och hon berättade bland annat om hur de tänkt kring material och ljudmiljö.

Så lunchen äter jag där idag.

Idag fick jag en present!

Min naprapat är nog den snällaste i hela världen!

I present av honom fick jag idag pennburken av gummi som jag skrivit om tidigare. Den är så fin och jag är så glad! Jag har förgäves försökt att köpa den, och var t.o.m. ute hos designern Jonas Torstensson - men tji fick jag, för den tillverkas inte längre. Vad tycker ni att jag ska ge honom för pennburk som tack? Tipsa mig genom att lägga en kommentar här under!

Till nyfikna naprapater: inte tjuvkika under kommentarer i det här inlägget... ok?

I farfars studio på Casa Cor

Åke Axelsson har formgivit många möbler sedan gesällprovet år 1951. På Casa Cor i Stockholm (eller snarare "i", eftersom det betyder "hus av färg" på portugisiska) som pågår till den 14 oktober 2007, fann jag honom i Farfars Studio (rum 30).

Jag fick en mycket trevlig pratstund med Åke, om de ljud som många designers inte förstår att de faktiskt kan bestämma över. Äntligen fick jag också prova stolen Akustik (2006). Åke visade mig bordets konstruktion:Man kan lyfta bort den förvånansvärt lätta bordsskivan och vika ihop underredet för att få mer plats. Bordets yta är gummerat vilket minskar onödigt slammer och på undersidan syns den ljudabsorberande ytan.Tack Åke för ett givande samtal och för att du gav mig tillstånd att fotografera inne hos dig!

Tysta objekt?

Jag borde ha startat min blogg för flera år sedan. Jag kommer då och då på saker jag glömt bort, som till exempel det vinnande bidraget i designbooms dörrtävling för ett par år sedan.
Även om dörren som vann kanske inte är någonting jag själv trånar efter så illustrerar den att många s.k. "tysta objekt" inte alls är tysta när de väl används. Dominic Muren har inte bara löst problemet att kunna öppna och stänga (dörrens huvudsakliga funktion), utan har även utgått ifrån en användares interaktion med en dörr i övrigt.

Bild: www.designboom.com

Min nya barmatta

Häromdagen fick jag äntligen tag på en barmatta!

Vad är en barmatta? Inte något man lägger på golvet i alla fall. Första gången jag lade märke till en barmatta var på Paus bar & kök.

"Vad är det där?" frågade jag.
"Det här, det är en vanlig matta." sade mannen i baren förvånat.
"Det är det väl inte, en vanlig matta har man ju på golvet?" sade jag.
"Jo, men en vanlig BARMATTA alltså" sade han.

Sedan dess har jag varit på jakt. I förrgår fick jag tillslut en barmatta av den supertrevliga killen som driver utebaren på restaurang Bockholmen - tack Peter! Användningsområdet tänjdes genast. Hör skillnaden nedan mellan att duka på laminatskiva eller gummi.

Brandsäker och ljudabsorberande

Ulrika Mårtensson arbetar som textilkonstnär men har också en arkitektutbildning i grunden. Därför har hon jobbat med textilens olika egenskaper i rummet, och har framställt flera olika brandsäkra tyger som dessutom fungerar som ljudabsorbenter. Se filmen med tyget Mute:on (sätt på ljudet) från Svensson Markspelle's webbplats.

Tysta bestick

Jag gick in på ett sushiställe och åt lunch idag. Har ni tänkt på att ställen där man äter med pinnar saknar skrap, gnissel och slammer när man hanterar gaffel och kniv mot tallrikar? Äter man i sällskap kanske man uppskattar att ljudmiljön inte är så slamrig. Äter man ensam uppskattar man att kunna vara diskret. Tycker jag i alla fall.