Efterlyses: åldersanpassat ljud i Lego Batman

För att även yngre barn ska kunna spela dator- eller tevespel som baseras på historierna om Star Wars, Batman och Indiana Jones finns det sedan flera år tillbaka spel där alla karaktärer, både huvudpersoner och skurkar, är små legogubbar.

Varenda objekt i spelet är en liten legokontruktion. Att förgöra skurkar går ut på att förstöra små legogubbar, som rasar samman till en liten hög med legobitar. Resultatet är ett väldigt snällt spel. Men ändå är spelen är förvånansvärt spännande - och roliga!

Men.... Efter att ha suttit med spelen som bakgrundsljud i tiotals timmar har jag funderat över hur speltillverkarna egentligen tänker på det här med våldsamma ljud för yngre barn.

När Legogubbarna slåss eller skjuter varandra faller de visserligen sönder i små högar av plastbitar, vilket får sägas vara förhållandevis oskyldigt i jämförelse med andra spel för barn i yngre skolåldern. Men vad jag inte förstår är varför legofigurerna då stönar av smärta på ett väldigt realistiskt sätt, med vuxna mansröster?

Jag har försökt leta mig fram till någon undersökning om hur ljud i datorspel påverkar barn, utan att lyckas. Många undersökningar har gjorts om hur "videovåld" eller "våldsamma tevespel" egentligen påverkar barn, men om man skummar igenom texten är frågeställningen ofta baserad på vad som visas grafiskt.

Varför vänja yngre barn vid att lyssna till realistiskt återgivet mänskligt lidande, än i mindre doser? Grafiskt har man lyckats förträffligt med att tona ned eventuella associationer till sådant, men legogubbarnas realistiska stönanden signalerar helt fel tänk kring spelets målgrupp. Eventuellt har man fler val på andra spelkonsoller, men i PS2-versionen är valmöjligheterna för ljud (Lego Batman):

(Vibration: on/off)
Surround Sound: on/off
Audio volume: 1-10/10
Music: on/off

Matljud på teve: Food Design

Såg ni det underhållande programmet om matdesign på svt häromdagen? En del av innehållet ägnades åt ljuden vi uppfattar när vi äter eller hanterar mat. Vackert foto också.

Om ni missade reprisen igår kväll, kan jag rekommendera att ni tittar på programmet via webben!

Se programmet Food Design här (öppnar svt:s videolänk).

Kunskapskanalen om filmljud

Ikväll var det ett riktigt kul program på TV! På Kunskapskanalen visades "Ett ljud blir till" - ett avsnitt från serien "Älska film" (UR). Ett av inslagen handlade om Hope, en dokumentärfilmare i New York som talar om hur det visuella och ljudet i filmen måste skapa kontraster.

Ett annat kul möte är med Ulf, som är "trampare" - han har gjort över 2000 stegljud för film i olika sammanhang. Riktigt kul blir det när han visar upp olika metoder för att förse filmens innehåll med lämpliga tilläggsljud:

Steg på olika underlag
Kyssar och andra intima ljud
Harklingar
Snörvlingar

Titta på avsnittet i serien "Älska Film" (UR) fredag den 18/01 19:30 i Kunskapskanalen! Läs mer om avsnittet "Ett ljud blir till" på UR:s webbplats.

Fräsch råbiff eller fusk med färsen?

Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:

Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!

När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?

Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!

Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.

Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.

Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.

Liten och rädd?

Tankarna löper från en sak till en annan. Häromdagen skrev jag ju om Arlandas Nordic Walk som jag ville ha lite mer "magnetisk" i ljudet... fast magnetism låter ju inte. Men uppenbarligen har Radiotjänst gett mig en uppfattning om hur norrsken skulle låta, om det lät, eftersom deras vinjett kom till mig helt spontant inne i ljud- och ljusgången.

Jag fortsätter låta tankarna löpa fritt: från Arlanda, till norrsken, till hur norrsken skulle kunna illustreras med ljud, till Radiotjänst i Kiruna...

När jag var liten var jag rädd för en massa olika saker. Jag tyckte till exempel att ordet "Kiruna" var läskigt. Vilket raskt leder mig till diverse andra rädslor (ska försöka hålla mig till de ljudrelaterade).

Förutom en slags fobiliknande skräck för icke ljudrelaterade saker, som skelett i allmänhet och det hemska som börjar på "m" och slutar på "umier" i synnerhet (ett ord jag inte ens vågade ta i min mun) var jag rädd för:

• att sätta på grammofonskivor. Raspet ur högtalarna när man lade an nålen mot vinylen skrämde vettet ur mig. Om skivan hakade upp sig blev det också otäckt.
• teveprogram om personer med hål i luftstrupen som bara kunde tala med hjälp av en vibrator mot luftstrupen. Den annorlunda, enformiga rösten drömde jag mardrömmar om (men nu är jag förstås äldre och klokare och vet att alla är olika... :-) )
• teveprogrammet "vilse i pannkakan" med alla dess konstigheter. När man hörde "putt-putt-putt" var det dags att blunda och hålla för öronen, för om jag minns rätt så dök Storpotäten, den läskigaste av dem alla, snart upp då.
• (julkalendern om Albert och Herbert - alla avsnitt efter att det ramlat ut ett "schellätt" ur garderoben. Kombinationer av skelett och julkalendrar bör bojkottas, ansåg jag.)
• teveprogram om Pompejis utbrott (alla dessa skepnader av människor som begravdes av aska.... hua...) med hemska ljudillustrationer av gamla ödsliga palats och badhus och kanske fängelser. Det gick bara inte att stå ut.

Skönt att man är vuxen nu. Och aldrig behöver vara rädd i TV-soffan eller på bio...?

Arlandapromenad i ljud- och ljusgången versus TV-pejling

Jag glömde skriva att jag och min man tog tillfället i akt att promenera (medan våra två barn tog tillfället i akt att springa/åka bagagevagn/halka/hoppa/ramla/vägra gå) fram och tillbaka i Nordic Walk 59*N som nya ljus- och ljudtunneln tydligen heter.

Coolt med de olika färgade plastfilmerna på fönstren, det gav en härlig effekt! Jag saknade dock en lite mindre "inspelad" ljudbild av just temat "nordic", än en bäck - i taket dessutom! Jag tror jag helt enkelt ville bli mer förförd, liksom. Inspelat och uppspelat ljud från en bäck var liksom inte.... tillräckligt? Jag skulle vilja veta mer om ljudet, har inte hittat någonting om det ännu. (Naturligtvis kan andra ljud ha spelats upp, som jag inte uppfattade!)

På något sätt hade jag liksom förväntat mig mer "ambient" ljud än porlande vatten (som då och då avbröts av viktiga meddelanden, ett störande men såklart nödvändigt inslag). Det som dyker upp först i mitt huvud, när jag tänker på utseendet och själva temat i Nordic Walk 59*N, är vinjetten efter inslagen på TV om Radiotjänsts TV-pejling, lite svepande och lite knastrande... Jag saknade det ljudet precis just där faktiskt - inte exakt samma såklart, men något liknande.

Den vinjetten har f.ö fascinerat mig så länge jag kan minnas. Ska se om jag hittar det någonstans.

Priming via ljud på Hjärnstorm

Såg just på Hjärnstorm i SVT2. talade Pierre Boutros om hur reklamjinglar kryper förbi vårt medvetna och kan påverka oss undermedvetet. För att visa exempel på detta, s.k. "priming", visades försöksgrupper som manipulerades med gester och kroppsspråk samt kodord vilket ledde till att 6 av 7 valde samma alternativ av fyra möjliga, trots uppfattningen att de hade ett eget val. Se programmet (del 6) här. (Via hemsidan kan man se alla tidigare delar - tips på riktigt kul TV-underhållning!)

Vad är priming? Så här beskrivs det på http://www.ne.se/ (citat från nätupplagan):

"En tidigare varseblivning av ett ord eller objekt underlättar en senare identifiering av detta ord eller objekt även om man inte är medveten om kopplingen till den tidigare presentationen. När man har hjälp av hur ordet eller objektet ser ut talar man om perceptuell priming. När man har hjälp av ordets mening, talar man om konceptuell priming."

Priming kan utnyttjas för att få folk att köpa mer av en viss produkt. Metoden verkar ändå inte helt oproblematiskt. Även om vissa ljud ändrar kundernas beteende, så skulle det också kunna leda till att miljön i sig upplevs som mindre attraktiv, och att antalet besökare - liksom försäljningen i sin helhet - därför på sikt minskar.

Bild: SVT/Hjärnstorms hemsida.