om ljud och användbarhet i design och produktutveckling
onsdag, augusti 12, 2009
Om "Oljud Stockholm" i DN Kultur
Utställningen "Oljud Stockholm" innehåller ljud från några offentliga miljöer i huvudstaden. I artikeln "Akustiska föroreningar" i DN får jag veta att ljuden är bearbetade elektroniskt, men det framgår inte på vilket sätt. Det verkar dock som om verken fått en rytm, men ingen melodislinga eftersom instrumenten är just de ljud som uppstår i verkliga miljöer. Läs även Nöjesguidens artikel om utställningen "Oljud Stockholm".
Ljudinspelningarna frå platserna har alltså remixats av fem stockholmsartister: Andreas Tilliander, Noisebud, (Sol Andersson & Johannes Ahlbom), Sophie Rimheden, Yourhighness (Johannes Wikström/Rollerboys), Håkan Lidbo.
Håkan Lidbo beskriver hur han fick idén när han lyssnade på gnisslet under tunnelbanefärden på väg till Östermalmstorg. Att förändra sitt förhållningssätt till ljuden är billigare och behagligare än att sanera ljud, menar han.
Några av de miljöer som bidragit med "röster" är: Munkbroleden, Gnissel i tunnelbanan, T-Centralen. Lekande dagisbarn, Mc Donalds.
Utställningen pågår mellan den 11 och 16 augusti (2009), på Musikmuseet. Berätta gärna om besöket!
Utställningen Botanic Sounds i Göteborgs botaniska trädgård
Grattis alla ni som hann se ljudutställningen Botanic Sounds, i Göteborgs botaniska trädgård! Det gjorde tyvärr inte jag - utställningen pågick 6 - 14 juni 2009.
Bland klorofyllet hördes verk av sju olika ljudkonstnärer. Utställningen kallades "Botanic Sounds". Medverkade gjorde bland andra Chris Watson (ljudletare åt David Attenborough - på teve i vintras, visades en dokumentär om hur Chris samlade in ljud från naturen). Övriga medverkande var: Francisco Lopez, Brandon LaBelle, Henrik Håkansson, Jana Winderen, Linda Tedsdotter, Christine Ödlund.
Alla verk utom ett var paketerade som inspelningar. Verket av Linda Tedsdotter bestod däremot av ett antal vita flaggor som snurrade runt och själva alstrade ljud.
Besvikelsen är stor över att jag inte kunde se utställningen. Dela gärna med er av upplevelsen, ni som hade möjligheten att göra ett besök!
(Synd att inte DN uppmärksammade mer skillnaden i uppspelade och "direkta" ljud. Av den anledningen får Göteborgsposten äran att stå för länken i det här inlägget. "Det sköna är att inget tillförts utifrån, de ljud som utgör verket är de ljud det skapas av." Bra vinkling, Göteborgsposten!)
Smoothear besökte möbelmässan Stockholm Furniture Fair 2009.
Ljudabsorberna breder ut sig, på längden och på tvären. Och de ändrar form och fason. Överlag är det dyra lösningar, och i många fall ganska tveksamt hur kvoten dämpningsegenskaper/utseende egentligen kan värderas. Det är inte så viktigt i sammanhanget, för väggabsorbenternas utbredande ger en tydlig bild av att ljudmedveten har ökat under de senaste två åren.
Kanske snabbar det på utvecklingen så att producenter, beställare, designers, konsumenter, återförsäljare och konceptutvecklare ser möjligheterna i att förhindra dåligt ljud redan vid källan.
En halvdag ägnade jag inne på Furniture och Light. Greenhouse skulle jag återkomma till dagen därpå - men fick tyvärr förhinder i sista minuten.
I en artikel i Svenska Dagbladet (30/12, 2008) beskrivs ett nytt projekt vid Mariatorget, där man kommer att undersöka hur man kan förstärka eller tillföra s.k. naturljud för att maskera de ljud från omgivningen, som i nuläget förorenar parkens ljudmiljö.
Mats Nisson beskriver i artikeln varför ljudet från djur och natur gör oss mer avspända, jämfört med ljud från maskiner och konstruktioner:
"Ljud från naturen fångar inte vår uppmärksamhet, det gör att vi kan koppla av och gå ner i varv. Total tystnad kan upplevas som obehagligt. En bil som gasar gör oss aktiverade."
Men vår uppfattning om ljudkällan påverkar också hur vi påverkas av ljudet. En testgrupp som fick somna till ett uppspelat havsljud sov alla gott. Men i själva verket fick halva gruppen somna till ljudet från en avlägsen motorväg.
Björn Hellström säger:
"Jag brukar skämta och säga att den ultimata manipulationen vore om vi kunde få alla som bor vid Essingeleden att tro att de hör havsbrus och inte vägbuller."
På Materialbibliotekets webbplats läste jag idag om ett företag som heter Fabrikat. Jag ramlade på några roliga projekt:
Utställningen EGO: " I utställningen arbetade vi med kontrasten av den mjuka textilien och den hårda keramiken och hur man kan inspireras om man byter ut materialen och dess användningsområden med varandra." Se bilder från utställningen och läs mer här.
Projektet QuietLight: "Projektet QuietLight handlar om att skapa magiska och funktionella innertak. Lysdioder integreras i olika ljusbärande material och traditionella akustikplattor är bäraren som får taken att lysa." Se bilder från utställningen och läs mer här.
Det är tredje gången i rad som konferensen anordnas, och enligt Katarina Delsing, vd för Interactive Institute, var anslutningen rekordstor: 54 deltagare från hela världen, samt ett tiotal studenter. Intresset för interaktiva ljudupplevelser ökar alltså!
Fredagen utvecklades enligt planerat med ett besök på Berghs School of Communication. Som en del av den årliga slututställningen hölls en föreläsning om annorlunda marknadsföring. Föreläsningen inleddes med dofters betydelse i marknadsföring, intressant och fokuserat innehåll. Sedan var det dags för kroppsspråkets betydelse inom samma ämne - och vidare över till det jag själv väntade på, nämligen Petter Lindholm, som skulle tala om ljudets betydelse i marknadsföring.
Det blev ett underhållande 45 minuterspass med Petter.
"Hur gör man ljud av en visuell idé?" Frågan illustrerades av ett ljudexempel, baserad på den grafiska reklamkampanjen för Sjöhistoriska Muséets utställning Estoniakatastrofen: ordet ESTONIA som läses upp om och om igen, med en mer och mer förvrängd, allt dovare klang.
"Kan upplästa budskap etsa sig fast?" Frågan illustrerades av ett ljudspår: En kvinna berättade om hur hon en gång satt repeat på en ljudslinga, i syftet att ställa in rätt inspelningsnivåer etc. Av en slump var det talade ordets melodi och rytm precis som en inspelad melodi. När vi lyssnat på loopen ett tjugotal gånger fick vi höra den ursprungliga texten läsas upp - och mitt i allt ihop kom "melodin" in, ett bisarrt men mycket underhållande fenomen.
"Hur ändrar jag mottagarens känsla på 10 sekunder?" Frågan illustrerades av upspelad filmmusik från Psycho, följt av dramatisk klassisk musik, följt av barnskratt.
Undehållande föreläsning och kul att Berghs tar upp ämnet!
På Materialbiblioteket på Material Connexion i New York
Fredag i New York. Vid tre var det dags för mitt inbokade möte på materialbibliteket. Michael La Greca tog emot mig och berättade om Material Connexion, ett materialbibliotek vars tjänster man kan utnyttja som medlem, och som finns i New York, Cologne, Bangkok och Milano.
Både företagen som producerar materialen eller tekniken och de som vill ha tillgång till det arkiverade materialet betalar medlemsavgifter. Varje månad röstar en jury fram 15 nya material, vilka exponeras i entrén. Följande månad ersätts de av nya inröstade material och flyttas därför in till det större utställningsrummet. Där hänger de tills det blir dags att arkiveras i lagret, men även då kan de hämtas de fram efter förfrågan, efter sökningar på sökord eller kategorier.
Nu har den värsta jetlagen försvunnit och gett plats för lite mer upptäckarlusta. Trafiken dånar. Sirenerna tjuter. Och i de små plättarna till parker, omgivna av höga hus och tät trafik, hörs även kvittrande fågelsång och fontäners brus. Imorgon fredag kommer jag att besöka materialbiblioteket hos Material Connexion, på 127 West 25th Street, vilket känns kul och spännande.
Det här var mitt första besök som "pressperson" alias "ljud-i-design-bloggare" på en mässa. Nästa gång kommer jag definitivt se till att komma i tid och framförallt vara mycket bättre förberedd. Men man lär så länge man lever, inte sant?
Jag såg till att vara på plats strax efter att pressfrukosten satte igång, ovetande om vilket pådrag som redan hade startat. En kvart efter att frukosten börjat fanns nämligen inte en enda sittplats! Vi som stod vid sidan om hade således missat chansen att få bjudas på frukost. "Stunt samma" tänkte jag - tills jag insåg att vi som stod vid sidan om inte heller fick smaka av champagnen som delades ut efter en stund Jag gärna bubblat lite trots den tidiga timman. Under pressfrukosten pågick en kort rapport om årets tema ("la vie en rose") samt lite musikalisk underhållning.
Sedan var det bara att börja scanna ytorna efter en snabb tur upp till pressrummet där jag som tur var hittade några kakor. Det blev pressfrukosten för mig.
Antalet utställare var 752 stycken. Så att tala om scanning i det sammanhanget betydde raskt marscherande + hökblickar i utställningskatalogen och in i montrarna. Att nästla sig in i ljudaspekterna av utställarnas produkter och tjänster visade sig vara omöjligt. Men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.
Inne hos Teddykompaniet började jag fundera över varför mjukdjur alltid bräker något i stil med "Dålig kvaliteheheheheheheheheeet!" Jag frågade om detta - och fick veta att tekniken för att spela upp bättre ljud redan sitter på plats i alla mjukdjur med läten. Själva tekniken har alltså kapacitet nog att rymma bra ljud. Men det är själva filerna som är kass. Nu är jag såklart medveten om att mjukdjursindustrin inte skulle tjäna några pengar på ljudkvalitetsarbete, i jämförelse med exempelvis bilindustrin. Men frågor om hur tekniken ser ut, vad som är den egentliga orsaken till den dåliga ljudkvaliteten - och varför ljudet låter kass trots att själva mjukdjuren skulle kunna låta hur som helst, ledde till en mycket intressant diskussion:
För att få filer med bättre ljud skulle det kosta oerhörda summor. Och skulle man bekosta inspelningen av ljuden själv för att få ljud av bättre kvalitet skulle de som arbetar med att stoppa in filerna ta ut en lika astronomisk summa, så det går inte.
Lite frustrerande när man väl förstår hur det hänger ihop. När det dessutom behövs batterier för att spela upp det dåliga ljud skulle jag vilja uppmana till: bojkott! Köp inte hem dåligt ljud - särskilt inte när du behöver batterier för att kunna använda leksaken!
Billiga leksaker som piper, skjuter, ylar, "kraschar" etc etc fanns det massor av på FORMEX och om sådant orkar jag inte ens skriva. För vem som helst inser ju att ingen bryr sig om ljudet (eller miljön) när man kan få en stor, ny leksakshelikopter för under hundralappen?
Nog om leksaker med uppspelat ljud nu. Jag gick vidare. Några av alla de produkter jag passerade:
Jag borde ha ägnat varje minut bara åt köksredskap, konstaterade jag när jag åkte hem. Avgränsning är alltid bra. Jag upptäckte efter några besök i montrar med köksgrejer: Till och med i ett sammanhang där man visar upp rostfria kökstillbehör bredvid silikonbelagda så finns det ingen som har funderat över skillnaden i ljudbilder som dessa olika kökstillbehör skulle ge upphov till. Ännu i alla fall.
Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se
Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.
Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?
Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.
En rapport från Berns den 16:e januari: Vinnaren av Guldsyrsan 2008 blev Sigrid Strömgren, med lätta stålrörsstolar + bord i ett material som alstrar betydligt mindre ljud mot golvet, elelr tillsammans med glas, porslin och bestick. Grattis Sigrid! Stort tack för att du här visar att man kan fokusera på "källan" till dåligt ljud istället för på "åtgärder" för dåligt ljud!
Efter prisutdelningen följde paneldebatten, och som alltid när det finns många olika kontexter inblandade så upplevde nog många, både de medverkande och de som kom och lyssnade, att det fanns många ämnen som inte berördes, eller skulle kunnat få större utrymme.
Men...
...summan av kardemumman är att kvällen faktiskt var en startpunkt för vidare resonemang och diskussioner om ljud i restaurangmiljö. Inte en informationskväll. Det är i ett större sammanhang som ljudkvaliteten (både överlag och mer specifikt i restaurangmiljö) kan "förbättras" eller utvecklas.
För: språket (både talat och skrivet) är vetenskapens uttrycksmedel (Rosing,1984). Det är genom diskussion som man kan utveckla ett ämne. Därför hoppas jag snart att kunna få tillfälle till fler sådana diskussioner.
Här kommer några bilder från utställningen också (jag ska försöka fixa ett bättre sätt att visa bilder - just för det är bloggverktygen helt värdelöst, det går inte ens att skriva bildtext - nedan till vänster Ulrika Elovsson & Ulrika Mårtensson, till höger detalj från Allrums väggmodul "Nivå"). Men gå dit och titta själv, vettja! När du gått in på Berns, går du en trappa ned. Utställningen är öppen till den 22 januari (2008).
Nu är det snart dags! Guldsyrseutdelningen med tillhörande paneldebatt den 16:e på Berns närmar sig med stormsteg och så gör även sista dagen för att anmäla sig - den 11 januari - om man vill komma och lyssna.
Vad händer den 16:e på Berns Salonger i Stockholm undrar någon kanske? Programmet ser ut så här:
16.00 - pressvisning och prisutdelning av Guldsyrsan 2008 17.00-19.00 - paneldebatt om ljud i restaurangmiljö, där undertecknad kommer att medverka i sällskap med en massa spännande människor, se mitt tidigare inlägg
Förutom debatt och prisutdelning visas en utställning med "ett urval av de senaste trenderna inom svensk ljuddesign med installationer, produkter och absorbenter i alla dess former". Utställningen är öppen för allmänheten mellan den 17 och 24 januari.
Klockan 16.00 blir det, på Berns Salonger i Stockholm, en presskonferens om ljud i restaurangmiljö. I anslutning till den kommer "Guldsyrsan", ett ljudstipendium på 10 000 kronor, delas ut. Stipendiet ges i syfte att lyfta fram ljudformande arbete i och för restaurangmiljö. (Läs mitt tidigare inlägg om ljudstipendiet Guldsyrsan.) Klockan 17.00 blir det paneldebatt om ljud i restaurangmiljö.
För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag skulle vilja medverka i paneldebatten. Klart jag ville! Medverkandelistan för paneldebatten ser ut så här, kopierat från Svensk Forms nyhetsbrev:
Tobias Nygren (Grythyttan) Karsten Thurfjell (SR) Melker Andersson (krögare) Hanna Prage (ljuddesignbloggare) Anna Kamjou (802) Ingmari Pagenkemper (Berns) Björn Hellström (ÅF Ingemansson).
Det ska bli spännande att se vilka diskussioner som uppstår och om evenemanget får någon uppmärksamhet i media.
Om jag minns rätt så såg jag där en "uppstoppad brandman", eller, ja en provdocka iklädd brandkläder. Om jag minns rätt alltså. Montern var vare sig subtil eller särskilt... kul. Inte heller en enda fejkråtta så långt ögat nådde. "Hög aktivitet av råttor och möss" varnas man samtidigt för på Anticimex webbplats. För första gången i mitt liv, på RestaurangExpo 2007, saknade jag faktiskt råttor! Anticimex sysslar visserligen, förutom med skadedjur, även med brandsäkerhet, hälso-/hygienfrågor, förebygger fuktskador mm.
Då väcktes en första tanke: Varför sker inte fler "länkningar" mellan montrar under en mässa, särskilt mellan varumärken som sticker ut från det egentliga mässtemat? Exempelvis hade ju Anticimex kunnat få tillstånd att utnyttja området för gästens upplevelse genom att placera ut en leksaksråtta (med diskret hänvisning till sin monter). Eller att ljudkommunikationsföretag på Restauranmässan "ger ett ljud" till Anticimex monter - med en hänvisning till ljudkommunikationsföretaget. Anticimex skulle i sin tur kunna placera en fejkråtta i ett hörn i ljudkommunikationsmontern, med hänvisning till Anticimex monter. Det skulle säkert väcka nyfikenhet som båda skulle tjäna på. Men... detta om "länkning" i mässmiljö, vad det nu skulle kunna kallas, var egentligen en parentes.
För de tankarna ledde vidare till något annat. För ett såpass "osynligt" - men välkänt - varumärke som Anticimex, vore det inte perfekt att utnyttja ljud i sin marknadsföring, för att ge "kraft" i komunikationen? Nu menar jag alltså på bred front, inte bara i mässmiljön.
Varför? För att ge en tydligare känsla av behov såklart. Den känslan väcks säkert effektivt med hjälp av vissa "negativt laddade" ljud som jag asssocierar Anticimex med - gnagande råttor, krafsande från små skalbaggsben etc... Det finns många som använt negativa värden i positivt syfte.
Jag kan ge några, ej ljudrelaterade, exempel, det finns säkert fler: Ishotellet i Jukkasjärvi vände ett negativt laddat värde till ett positivt: "ogästvänligt" blev "exotiskt". Industribageriet Delicato utnyttjade konventionella texter som brukar kopplas till "hälsomedvetenhet" för att skoja med hur alltigenom onyttiga deras bakverk är: "Kan innehålla spår av vitaminer och mineraler", samt "Garanterat fria från fullkorn". Vilken succékampanj!
Man skulle kunna tänka sig en effektfull ljudlogga och/eller -installation utförd med finess och med tydliga - men subtila - ljud från "gnagande", "krafsande" eller "kravlande". (Kanske har Anticimex redan utnyttjat detta under senare mässor - i så fall tar jag åt mig äran eftersom jag pratade med mannen i montern om detta.)
Så, kom igen, Anticimex - krafsa mig i nacken eller gnag mig i stortån nästa gång vi ses!
Arlandapromenad i ljud- och ljusgången versus TV-pejling
Jag glömde skriva att jag och min man tog tillfället i akt att promenera (medan våra två barn tog tillfället i akt att springa/åka bagagevagn/halka/hoppa/ramla/vägra gå) fram och tillbaka i Nordic Walk 59*N som nya ljus- och ljudtunneln tydligen heter.
Coolt med de olika färgade plastfilmerna på fönstren, det gav en härlig effekt! Jag saknade dock en lite mindre "inspelad" ljudbild av just temat "nordic", än en bäck - i taket dessutom! Jag tror jag helt enkelt ville bli mer förförd, liksom. Inspelat och uppspelat ljud från en bäck var liksom inte.... tillräckligt? Jag skulle vilja veta mer om ljudet, har inte hittat någonting om det ännu. (Naturligtvis kan andra ljud ha spelats upp, som jag inte uppfattade!)
På något sätt hade jag liksom förväntat mig mer "ambient" ljud än porlande vatten (som då och då avbröts av viktiga meddelanden, ett störande men såklart nödvändigt inslag). Det som dyker upp först i mitt huvud, när jag tänker på utseendet och själva temat i Nordic Walk 59*N, är vinjetten efter inslagen på TV om Radiotjänsts TV-pejling, lite svepande och lite knastrande... Jag saknade det ljudet precis just där faktiskt - inte exakt samma såklart, men något liknande.
Den vinjetten har f.ö fascinerat mig så länge jag kan minnas. Ska se om jag hittar det någonstans.
Har ni sett DN På Stan idag, alltså den 4 okt 2007?
På förstasidan står:
"Ljudet ger matupplevelsen en extra dimension. Det vet Lennart Magnussom som är akustikingenjör och arbetar med att förbättra miljön på bland annat restauranger" (citat, DN, 04 okt 2007)
Igår kväll fick jag också en intressant artikel mejlad till mig, från septembernumret av tidningen Xpress (ombordmagasinet på Arlanda Express), som tyvärr inte finns på nätet. Artikeln handlar om arkitekten Pye Aurell Ehrström på Marge Arkitekter som berättar om några inredningsuppdrag åt restauranger, med fokus på känsla och funktion. Ett av uppdragen inkluderade Moderna Museets kafé (Café Blom) och hon berättade bland annat om hur de tänkt kring material och ljudmiljö.
Åke Axelsson har formgivit många möbler sedan gesällprovet år 1951. På Casa Cor i Stockholm (eller snarare "i", eftersom det betyder "hus av färg" på portugisiska) som pågår till den 14 oktober 2007, fann jag honom i Farfars Studio (rum 30).
Jag fick en mycket trevlig pratstund med Åke, om de ljud som många designers inte förstår att de faktiskt kan bestämma över. Äntligen fick jag också prova stolen Akustik (2006). Åke visade mig bordets konstruktion:Man kan lyfta bort den förvånansvärt lätta bordsskivan och vika ihop underredet för att få mer plats. Bordets yta är gummerat vilket minskar onödigt slammer och på undersidan syns den ljudabsorberande ytan.Tack Åke för ett givande samtal och för att du gav mig tillstånd att fotografera inne hos dig!
Idag klockan 15.00 invigs en ljus- och ljudinstallation på Arlanda. Läs pressmeddelandet om projektet här. Kort beskrivning av projektet: En sträcka mellan terminalerna 2 och 4 har utsmyckats med ljud och ljus på "ett sätt som för tankarna till nordiska ljusförhållanden. Resenärerna går från nordisk sommardag till skymningsljus, blå timme och norrsken." (Citat från pressmeddelandet.) Karin Elver Renström, Design Manager, LFV Stockholm-Arlanda Airport, menar att detta är ett bra exempel på hur konsten kan integreras i en miljö på ett funktionellt sätt.
Som jag redan har skrivit om ett par gånger så finns det mer än själva maten som har betydelse för upplevelsen när man äter någonstans. Det har uppmärksammats på årets RestaurangExpo 2007 som pågår den 18 - 19 september på Sollentunamässan. Årets temaområde är alltså gästens upplevelse. Med glädje kopierar jag in texten från RestaurangExpo 2007 webbplats:
"Alla vet vi att det behövs mer än en vällagad måltid på tallriken för att påverka restauranggästens upplevelse. En nöjd gäst generar både framgång och ökad lönsamhet för restaurangen. Som en naturlig utveckling av matmässan RestaurangExpo kommer vi därför i år att belysa vilka faktorer som påverkar gästen utöver maten; service, servering, dukning, kläder, atmosfär, musik, färg, ljud, ljus etc."
Idag åkte jag till ljud, ljus och bildmässan i Gustavsberg. Gick runt i två timmar och hittade en hel massa högtalare och ljusmaskiner men även två utställare som hade lite mer tillämpat ljudtänk i miljö/produkt.
Det ena hade utvecklat enkla specialutformade möbler för musiker etc. med fokus på ergonomi (lätta material, lätt montering, stabilitet etc).
Det andra stället sysslade med dämpning i exklusiva hem såväl som offentliga miljöer med extremt slitage.
Jag kunde ha läst på mer innan, men det var ändå intressant att se hur lite som inte var kopplat till scen eller event av olika slag.
På Platina pågår just nu (med start på alla hjärtans dag och t.o.m. 31 mars) en utställning på temat "Love Signs".
Vad har det med ljud att göra? Jo, dels framfördes faktiskt två ljudverk, dels har undertecknad ett bidrag med på utställningen! I brist på egen titel tilldelades det namnet "Kärlek till möbeltassar". Till vardags handlar det snarare om "Hatkärlek till möbeltassar", som ni kanske kommer ihåg sedan mina tidigare inlägg.
I lördags besökte jag utställningen Sonus Verus med verk av Ann Rosén och Sten-Olof Hellström.
Besöket startade en våg av funderingar över ljud och användbarhet.
Jag kliver in i ett litet, tyst rum. När jag rör mig i rummet fräser det lite. Om jag stannar avtar ljudet. Minsta rörelse verkar alltså ge upphov till ljud, men står jag stilla hörs ingenting.
Vad händer egentligen? Fyra högtalare spelar upp lågfrekvent "buller" (ohörbart för mig eftersom högtalarna sitter i golvhöjd). Tillsammans med en väggfast mikrofon bildar de en slags rörelsesensor. När jag rör mig i rummet, så påverkar min egen kropp ljudets väg mot mikrofonen. En slags rundgång mellan ljudvågor, mikrofon, (dator) och olika system av högtalare gör att jag kan interagera med ljudbilden i rummet. Datorn verkar tolka förändringar i mikrofonens upptagning, för att aktivera att ett ljud med högre frekvens spelas ur fyra andra högtalare, hörbara och i öronhöjd. Resultatet blir alltså att tystnaden i rummet bryts när jag rör mig.
Hur kan man förstå vad som händer med ljudet? I det här fallet gick det relativt snabbt att lista ut att något registrerar min närvaro, eftersom minsta rörelse leder till ljud och stillhet leder till tystnad.
Men ljud syns ju inte. Eftersom man inte kan "tolka" två olika punkter samtidigt med öronen (vilket man kan med synen), kan man alltså inte vara fullkomligt säker på vad som händer, annat än att registrera om något ”hörs” eller ”inte hörs” där man råkar befinna sig för stunden.
Hur man skulle man interagera med och förstå ljud inom en rumslighet, med någon tillhörande visuell "förklaring" över ljudets beteende? Alltså att även kunna "se" de ljud som man inte hör? I texten om utställningen Sonus Verus fanns spännande metaforer om ljud som krälar på bottnen av lokalen, och jag blev nästan besviken över att de var metaforer, jag hade verkligen velat "se" ljudet när det inte hördes! Varför nöjer jag mig, intellektuellt, inte med att bara registrera "ljud" eller "tystnad"?
Vad skulle hända om man flyttar upp högtalarna som satt i öronhöjd, till taket, med ljud som är ohörbara för mig som besökare? Kanske en spänd plastfolie (finns säkert många bättre lämpade material än just det), på en lätt ram kan fånga upp "energin" från högtalarna och sätta något objekt i rörelse, något som i sin tur kanske ger upphov till ljud, rasslande kedjor eller kulor som klirrar eller liknande. De oregistrerbara ljudvågorna ovanför mina öron kunde överföras till att få fysiska föremål att låta. Hur uppfattar man det som besökare?
Tips om liknande pågående eller avslutade projekt mottages tacksamt!
Ann Rosén har en ny utställning, Sonus Verus, som öppnar 25/8.(16.00 - 21.00). "Walk-in compositions, portabla pausplatser, ställföreträdande tystnader och mycket mera ingår i utställningen" (citat från mejlutskick). Plats: ID:I galleri, Tjärhovsgatan 19, Stockholm.
Har ni missat hennes förra utställning, och den fantastiska seminarieserien som hörde till den, kolla här!
En av utflykterna vid midsommar gick som vanligt till Alma Löv. Paret Broos åkte precis när vi kom - och när vi skulle lägga inträdet i deras låda stod det två gigantiska hundar precis intill. Ok, vi betalar efter rundan, tänkte vi. Vi kikade runt i paviljongerna. Till slut kom vi till ladan, som Marc Broos lyckligtvis hann tipsa om genom bilfönstret.
Ladan ligger lite för sig. Vi gick in, och upp, och hittade en samling små konstiga, vackra - ja vad såg det ut som? - stora torra frukter eller insekter kanske. De hade ben, stickor, kopparspolar och en massa annat. Vi hittade en låda med knappar också. När vi tryckte började grejerna att spela, på sig själva! Det var alltså instrument, en hel orkester. Vi tittade och lyssnade igenom hela spelningslistan.
Jaglömde kolla namnet på skulpturen, men hittade det på nätet: "Rytmobil", av konstnären Jan Cardell.
Hundarna stod typiskt nog kvar på exakt samma fläck när vi kom tillbaka så vi vågade inte betala. Men jag hoppas att jag kan bidra med några extra (betalande) besök efter att jag tipsar om: ladan på Alma Löv!