Innovation för Bobbycar

När min äldsta son var ett år ärvde vi en Bobbycar från mina småsyskon. Vilken nostalgitripp! Och snacka om ergonomisk design för barn! Jag hade provat den själv om jag bara fått plats - men tyvärr.

Tyvärr gick det inte att använda den inomhus, eftersom de hårda plasthjulen dånade över parkettgolvet - samtidigt som själva bilen fungerade som resonanslåda. Någon beskrev en gång tekniken bakom bilens plastkropp, som tydligen var ganska unik då det begav sig. Den är ihålig och helt tät och otroligt hållfast. Den Bobbycar vi har är 15 - 20 år gammal och fungerar jättebra, trots ett lite trött yttre som fått en solblekt, rosa, karaktär.

Så på sommaren tog vi ut bilen på gården. Visst lät den illa där också - och ljudet skallade mellan husen. Jag försökte hålla lite koll på att han inte lekte några längre stunder, men bilen var verkligen älskad av både min son och alla andra barn i huset.

En dag kom en tant fram till staketet på gården bredvid och sade: "Ursäkta mig, kan du komma ett tag? ALLA i vårt hus säger VARJE dag när din son kommer hem från dagis: 'Åh nej, nu kommer den där pojken igen. Nu kommer det att skallra av den där leksaksbilen!' "

Visserligen blev jag rätt paff, men samtidigt tyckte jag ju själv att det där ljudet var jobbigt. Så jag bestämde mig att, för allas skull, byta hjul på vår älskade Bobbycar. Jag begav mig till en av mina favoritaffärer Tellus vid Fridhemsplan. Jag fick hjälp att se ut några passande hjul i vitt gummi och vips var bilen helt tyst!

Vi hade den inomhus över vintern, men på våren fick den komma tillbaka ut på gården och sedan 6 år har den hängt med, genom åtminstone 9 barns sparkbilsålder.

Med detta som bakgrund förstår ni min glädje över en produkt jag hittade idag: Bobby Car Whisper Wheels (säljs bl.a på http://www.hiko.se/ ) ! Jag inser att de har funnits på marknaden ett bra tag - desto bättre.











Bobbycar med originalhjulen in action. Ett evigt skramlande.
Foto: Rikard Westman

Matljud på teve: Food Design

Såg ni det underhållande programmet om matdesign på svt häromdagen? En del av innehållet ägnades åt ljuden vi uppfattar när vi äter eller hanterar mat. Vackert foto också.

Om ni missade reprisen igår kväll, kan jag rekommendera att ni tittar på programmet via webben!

Se programmet Food Design här (öppnar svt:s videolänk).

Gnisslande serveringsvagn

Vill du rulla omkring på den här hemma hos dig? Lyssna!

Designtidskriften FORM sätter ribban för ljud i design

Ur senaste numret av designtidskriften Form (nr 3/08): "Ljud är nästa stora grej inom inredningsdesign."

Sigrid Strömgren intervjuas på sidan 36 och hon berättar om sin filosofi att det inte är lönt att städa upp efter ljudföroreningar i efterhand. Istället är det bättre att angripa källan direkt och förhindra att oönskade ljud uppstår.

Klokt sagt, och roligt att tidningen tar upp ljud i design!!

Sigrid berättar också att hennes bord "Silent Whisper" inte har uppkommit i någon strävan efter att skapa knäpptysta miljöer. Snarare efter att anpassa ljudet vid matbordet efter människors behov. När man äter vill man till exempel hellre höra vad personen mittemot säger, än att lyssna till slamret av porslin eller glas mot bordsytan.

Läs tidigare inlägg om Sigrid Strömgren och hennes bord Silent Whisper som vann stipendiet Guldsyrsan tidgare i år.

Mjuka höljen kring hårda kärnor

Idag skrev jag ett gästbloggarinlägg på kravallslöd.se om kattleksakerna som kallas "kattbär" från www.emmagjort.se

Kattbäret är en hård nöt som "stickats in" i ett hölje av yllegarn, och fungerar alltså som kattleksak. Den är både hård och mjuk på samma gång - ljuden mot golvet är "dämp"-iga (mitt första påhittade ljudord) och ändå "skramlar" nötens innandöme lite "hårt" när man skakar den.

Detta med mjuka höljen kring hårda kärnor är förresten ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos hårda föremål. Att förändra ljudegenskaperna på detta sätt sker både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter detta enkla ljudrelaterade fenomen varje dag, till exempel i vissa produkter som marknadsförs som "greppvänliga", "halkfria" eller "ergonomiska". Men någon formulering om fördelaktiga ljudegenskaper har jag hittills inte stött på i de sammanhang som sådana "greppvänliga" produkter profileras, eller beskrivs i marknadsföringssammanhang. Är inte det nästan lite roligt? Skillnaden hörs - men ändå inte?

Men vid det här laget har jag väl pratat om detta med så många företag som producerar silikonöverdragna köksverktyg att sådana formuleringar snart poppar upp... På FORMEX, till exempel, pratade jag med två olika producenter/återförsäljare om detta och trots att ljudegenskaperna är så uppenbart mycket "mjukare" (rostfritt stål versus silikon) så hade ingen av de jag pratade med någonsin tänkt på detta.

(FORMEX får ett eget inlägg så fort jag får tid.)

Fräsch råbiff eller fusk med färsen?

Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Till exempel är det bra att jag har glömt posta mitt inlägg om råbiff efftersom ett inlägg nu kanske väcker fler känslor än vad det skulle gjort för ett par veckor sedan:

Jag var på restaurangen Paname för ett antal veckor sedan och satt bredvid en person som beställde in Steak Tartare - råbiff. In kom en fantastisk sådan, med fräscha tillbehör: kapris, lök, äggula... mmmm!

När bordsgrannen började blanda färsen med tillbehören så lät det (ganska väntat) kletigt och klafsigt! Jag som gillar råbiff tyckte det såg väldigt gott ut, och tänkte inte så mycket på hur det egentligen lät. Men sedan har jag undrat över vad personer som inte gillar råbiff tycker om det ljudet?

Häromdagen såg jag Uppdrag Gransknings om kötthanteringen på fyra utvalda Ica Maxi på teve och behöver inte undra längre!

Bilderna av hanteringen av köttfärs på de inblandade Ica Maxi - köttfärs på golvet, köttfärs som någon petar runt i och som sedan plastas om - gjorde verkligen att det vände sig i magen. Nu kan jag inte tänka på köttfärs utan att tänka på det där äckliga ljudet av bordsgrannens råbiff! (Tur för ICA att man inte lade på ljudeffekter till inslaget!) Inte bra att glömma bort att man är beroende av kundernas förtroende om man heter Ica.

Det vore bra om jag kunde glömma de där intrycken, tycker nog alla ICA-handlare - särskilt de som inte fuskat med färsen. Men som konsument? Man är på sin vakt efter en sådan här sak, man vill inte glömma - man vill ju inte bli lurad igen. Tydligen har försäljningen av köttfärs sjunkit rejält enligt en artilen i DN.

Och då är vi tillbaka där det började: Ibland är det bra med glömska. Ibland inte.

Men är det inte ett konstigt sammanträffande att jag funderade över ljudet av just råbiff bara ett par veckor innan Icas fipplande med färsen uppdagades? Otur för mig, jag kommer nog aldrig kunna äta råbiff igen.

Tipsa mig om smycken som låter!

Jag vill ha tips på smycken som låter, för jag hittar alldeles för lite av den varan på Google! Bilder, beskrivningar, ja allt ni kan komma på.

Om ni även kan berätta vad ni tycker om smycket och varför, vem som gjort det och när, eller var ni såg det så är det ett plus.

Kom-ihåg-lista:

• kling
• klang
• rassel
• pinglande
• klämtande
• uppspelade ljud

Notera att uppspelade ljud hamnar längst ned på listan . De är inte bannlysta. Bara lite nedtonade, eftersom det finns så myckert mer.

Köksredskap med bra ljudkvalitet

Ska bara klargöra en sak för ovana läsare som ännu inte har uppgraderat sin "produktljudmedvetenhet". Produktljud uppstår även hos produkter utan motorljud, utan uppspelade ljud etc.

Var på ett showroom igår och kände och lyssnade på kökstillbehör (samtliga utan motorljud/feedbackljud etc). Både när de dinglar på sin krok, när man använder dem, samt kastar dem i diskhon är de behagliga att lyssna till, de hörs knappt alls, och det som hörs är mjukt och skönt. De skulle rentav kunna beskrivas som "ljudmedvetet formgivna" - även om de inte är det (vilket förövrigt är synd, eftersom det finns några små missar ur ett ljudperspektiv, på vissa av produkterna.)

Jag har redan två av köksredskapen i mitt eget kök och väntar på att investera i fler. Det skulle vara så kul om en restaurang ville sanera sitt kök från allt onödigt slammer, nu menar jag inte bara att dämpa de ljud som uppstår, utan att i den mån det går förhindra att de uppkommer. Jag kommer att skriva mer om detta lite senare i höst, om ungefär två månader, då en ny spännande produkt kommer ut på marknaden. Under tiden lyssnar jag på annat i restaurangmiljöerna, vilket också blir ett tema under hösten, sedan jag inspirerats av artikeln om "matljud" i dn häromveckan. (Jag har skrivit om detta tidigare, som ni vet.)

Idag fick jag en present!

Min naprapat är nog den snällaste i hela världen!

I present av honom fick jag idag pennburken av gummi som jag skrivit om tidigare. Den är så fin och jag är så glad! Jag har förgäves försökt att köpa den, och var t.o.m. ute hos designern Jonas Torstensson - men tji fick jag, för den tillverkas inte längre. Vad tycker ni att jag ska ge honom för pennburk som tack? Tipsa mig genom att lägga en kommentar här under!

Till nyfikna naprapater: inte tjuvkika under kommentarer i det här inlägget... ok?

I farfars studio på Casa Cor

Åke Axelsson har formgivit många möbler sedan gesällprovet år 1951. På Casa Cor i Stockholm (eller snarare "i", eftersom det betyder "hus av färg" på portugisiska) som pågår till den 14 oktober 2007, fann jag honom i Farfars Studio (rum 30).

Jag fick en mycket trevlig pratstund med Åke, om de ljud som många designers inte förstår att de faktiskt kan bestämma över. Äntligen fick jag också prova stolen Akustik (2006). Åke visade mig bordets konstruktion:Man kan lyfta bort den förvånansvärt lätta bordsskivan och vika ihop underredet för att få mer plats. Bordets yta är gummerat vilket minskar onödigt slammer och på undersidan syns den ljudabsorberande ytan.Tack Åke för ett givande samtal och för att du gav mig tillstånd att fotografera inne hos dig!

Tysta objekt?

Jag borde ha startat min blogg för flera år sedan. Jag kommer då och då på saker jag glömt bort, som till exempel det vinnande bidraget i designbooms dörrtävling för ett par år sedan.
Även om dörren som vann kanske inte är någonting jag själv trånar efter så illustrerar den att många s.k. "tysta objekt" inte alls är tysta när de väl används. Dominic Muren har inte bara löst problemet att kunna öppna och stänga (dörrens huvudsakliga funktion), utan har även utgått ifrån en användares interaktion med en dörr i övrigt.

Bild: www.designboom.com