Goodie-bag till förskolor

Ett sidoprojekt jag har är att försöka öka ljudmedvetenheten på en förskola, och därigenom förbättra förutsättningarna i deras ljudmiljö. Förskolor är ett praktexempel på en belastande ljudmiljö i kombination med en begränsad budget.

Visst finns det information från myndigheter som Arbetsmiljöverket om hur man förbättrar ljudmiljön, exempelvis sånt här, men det är för mycket teori, och alltså långt från vardagen på en förskola. Jag skulle i stället vilja erbjuda något som kan öka ljudmedvetenheten på ett mer praktiskt och konkret sätt, hos både pedagoger och barn.

Så jag började leka med tanken på att överlämna en liten "goodie-bag", med en handbok som är speciellt riktad till förskolepersonal, i kombination med färgglada hörselkåpor för barn (se bilden ovan) och svagt dämpande öronproppar för pedagogerna.

Nu verkar det kunna bli möjlighet! Åtminstone delvis. Efter att ha mejlat med Peltor fick jag idag beskedet att de vill samarbeta och sponsrar projektet med två hörselkåpor för barn. Himla roligt!

Efter att ha överlämnat häftet och goodie-bagen ska jag försöka dokumentera, och efter ca två veckor utvärdera upplevelsen av hörselskydden, både hos barnen och pedagogerna.

Särskilt intressant ska det bli att se om/hur detta kan leda till en ökad ljudmedvetenhet hos personalen.

Barnbok som nästan låter!

Kopierat från ett mejlutskick, om en ny barnbok med fokus på ljud:

"Nu på lördag, den 16e september kl.14, blir det en ovanligt ljudlig och färgsprakande sagostund på Bokspindeln [Odengatan 102, Stockholm]. Författaren Thomas Halling och illustratören Kenneth Andersson läser, LÅTER och tecknar till sin senaste bok "ABC och hör!".

Hur låter bokstäverna? Ljuden står i centrum i den här ABC-boken. Samtidigt som Kenneths färgstarka och roliga bilder är godis för ögonen!"

Eldoradominnen

Jag kommer ihåg hur fascinerande det var, hur man kom av sig på något vis. Vi lyssnade aldrig på musik hemma hos oss, mest för att alla glömde bort att det gick, liksom. Men ibland var Eldorado på i köket och det var lite skrämmande och helt omöjligt att förstå, vilket var nog för att man skulle komma av sig med det där andra man hade hållt på med, och drömma lite.

En annan gång: Ute på paddlingstur med pappa. Vi hade slagit upp tältet, och nu rådde totalt beckmörker. Utrustad med pannlampa (!) och en pytteliten batteridriven radio kommer jag ihåg hur mysigt jag tyckte det var. Eldorado på radion. Semester med pappa.

Eldorado sänds i P2, torsdagar klockan 22.30. Med Kjell Alinge såklart. Det går också att lyssna på tidigare program via Eldorados hemsida.

Sugrör i radio

Radion står på i köket. Du själv sitter uppkrupen i soffan och läser. Plötsligt hör du någon som rör om i en kaffekopp. Men vem, du är ju själv? Jaha, från radion, ok...

Har idag surfat runt hos diverse produktionsbolag och lyssnat på radioreklam. Det är slående vad som händer när radiosnutten innehåller produktljud. Särskilt de passiva produktljuden (klirr, slurp, klonk etc) överraskar med sin "närhet". De är svårare att stänga ute på något vis, de nästlar sig in i din ljudbild och stjäl en liten bit tid.

Produktljud i radioreklam innebär en paus från det förväntade, tror jag. Det borde vara positivt. De aktiva produktljuden (mobiltelefonsignaler, varningsalarm, väckarklockor etc) är redan där. Även de passiva produktljuden smyger sig in (borsta tänderna frenetiskt, böja ett sugrör). Men ett ljud av att röra med skeden i en kopp, papper som rasslar, en droppande kran, att knäppa en portfölj, öppna en läsk, "kliver in" hemma eller på kontoret, genom att verka inom ens egen "rumslighet" snarare än inom "mediet" (radion). Ljudet (och avsändaren) skaffar sig därmed en närvaro som dröjer sig kvar.

Ett genialt exempel på passivt produktljud i radioreklam är den Bubble-gum gjort för Coca Cola (som sagt, ingen utvärdering av avsändaren): ljudet när man böjer ett sugrör. Klicka på länken nedan - och klicka sedan på "straw". Se till att ljudet är på.

http://www.bubble-gum.se/html/sound.htm

Tysta bestick

Jag gick in på ett sushiställe och åt lunch idag. Har ni tänkt på att ställen där man äter med pinnar saknar skrap, gnissel och slammer när man hanterar gaffel och kniv mot tallrikar? Äter man i sällskap kanske man uppskattar att ljudmiljön inte är så slamrig. Äter man ensam uppskattar man att kunna vara diskret. Tycker jag i alla fall.

C-uppsatsen...

Så var det några dagars pulande enbart med c-uppsatsen. Det går äntligen framåt igen, har fått två riktigt bra intervjuer under den sista månaden, och ska nu försöka komma i kontakt med en känd designbyrå för intervju om en av deras produkter, en mycket "hajpad" variant. Hemlis tyvärr...

BRIO - kvalitet för barn?

Jag hade turen att få gå med en kompis till BRIO's event på East igår. Väl inne kryllade det av barn, vuxna och leksaker i en salig blandning! Yngste sonen var lite avvaktande inför kaoset, men vågade sig snart in för att prova en av de nya kollektionerna med leksaker, "The Networkers". Barnen och de flesta vuxna hade nog kul, men stojigt var det. Efter tårtätning i extrem trängsel gick jag omkring och kände, klämde, småbankade, tryckte på knappar - men det gick helt enkelt inte att höra ljudet på plats, på grund av lokalens milt sagt kamouflerande ljudnivå...

Men den lilla goodie-bagen innehöll en leksak som yngste sonen fick ta med hem! Hurra! Det visade sig vara EMO-figuren, ett "brev" samt en dosa som låter när man lägger brevet på rätt ställe, samt placerar EMO på magneten.

Men... vår nya vän EMO står nu i bokhyllan. Jag vet inte om det
1) alldeles för höga ljudets
2) raspighet
ska signalera "robotljud" eller om det bara är
3) riktigt dålig ljudkvalitet
men just den leksaken får ett tydligt minusbetyg. Ur ett ljudperspektiv, alltså.

Lekytorna var mer genomtänkta på den punkten (tjock, grön filt på golvet, en liten nedsänkt filttäckt grop etc) än vad själva leksakerna verkade vara.

De tillagda, digitala leksaksjuden var nog väl genomtänkta "innehållsmässigt" med utgångspunkt i vad formen ska signalera, tankarna gick till Willy Wonkas små Ompalompier, eller Fragglarnas små Doser. Men som sagt, en extremt hög ljudnivå i uppspelningsfunktionen och frågetecken om kvaliteten gjorde mig riktigt besviken. BRIO kan bättre!

Mer ljud som syns

Surfade omkring lite för att hitta mer "synligt ljud" i något sammanhang. Och vad ramlar jag över? Kolla in det här, det är bara sååååå otroligt coolt!

(Det är lite svårt att höra vad som sägs, men i stora drag: ett pulver (lycopodium) ligger på ett plant membran, och filmen visar hur pulvret beter sig när olika frekvenser spelas upp.)

Ljud som syns?

Efter utställningen i lördags fick jag ett behov av att leta upp material om visuella aspekter av ljud, på ena eller andra sättet. Vad det här fenomenet beror på är man inte helt ense om. Men eftersom många hävdar att det är ljudvallen som spökar, så får det vara med här!

Besökt utställningen Sonus Verus

I lördags besökte jag utställningen Sonus Verus med verk av Ann Rosén och Sten-Olof Hellström.

Besöket startade en våg av funderingar över ljud och användbarhet.

Jag kliver in i ett litet, tyst rum. När jag rör mig i rummet fräser det lite. Om jag stannar avtar ljudet. Minsta rörelse verkar alltså ge upphov till ljud, men står jag stilla hörs ingenting.

Vad händer egentligen?
Fyra högtalare spelar upp lågfrekvent "buller" (ohörbart för mig eftersom högtalarna sitter i golvhöjd). Tillsammans med en väggfast mikrofon bildar de en slags rörelsesensor. När jag rör mig i rummet, så påverkar min egen kropp ljudets väg mot mikrofonen. En slags rundgång mellan ljudvågor, mikrofon, (dator) och olika system av högtalare gör att jag kan interagera med ljudbilden i rummet. Datorn verkar tolka förändringar i mikrofonens upptagning, för att aktivera att ett ljud med högre frekvens spelas ur fyra andra högtalare, hörbara och i öronhöjd. Resultatet blir alltså att tystnaden i rummet bryts när jag rör mig.

Hur kan man förstå vad som händer med ljudet?
I det här fallet gick det relativt snabbt att lista ut att något registrerar min närvaro, eftersom minsta rörelse leder till ljud och stillhet leder till tystnad.

Men ljud syns ju inte. Eftersom man inte kan "tolka" två olika punkter samtidigt med öronen (vilket man kan med synen), kan man alltså inte vara fullkomligt säker på vad som händer, annat än att registrera om något ”hörs” eller ”inte hörs” där man råkar befinna sig för stunden.

Hur man skulle man interagera med och förstå ljud inom en rumslighet, med någon tillhörande visuell "förklaring" över ljudets beteende? Alltså att även kunna "se" de ljud som man inte hör? I texten om utställningen Sonus Verus fanns spännande metaforer om ljud som krälar på bottnen av lokalen, och jag blev nästan besviken över att de var metaforer, jag hade verkligen velat "se" ljudet när det inte hördes! Varför nöjer jag mig, intellektuellt, inte med att bara registrera "ljud" eller "tystnad"?

Vad skulle hända om man flyttar upp högtalarna som satt i öronhöjd, till taket, med ljud som är ohörbara för mig som besökare? Kanske en spänd plastfolie (finns säkert många bättre lämpade material än just det), på en lätt ram kan fånga upp "energin" från högtalarna och sätta något objekt i rörelse, något som i sin tur kanske ger upphov till ljud, rasslande kedjor eller kulor som klirrar eller liknande. De oregistrerbara ljudvågorna ovanför mina öron kunde överföras till att få fysiska föremål att låta. Hur uppfattar man det som besökare?

Tips om liknande pågående eller avslutade projekt mottages tacksamt!