BRIOs fortunaspel

För två år sedan, hittade jag något i vårat soprum: Ett spel...från BRIO.....vad hette det nu igen?

Just ja, Fortuna! Allt fanns kvar: luckan, pinnen och till och med den tunga lilla stålkulan. Dessutom var det i jättefint skick, förutom att det lilla staget som gör att spelet lutar var borta.

Jag tog in spelet, dammsög det. Provade det. Plötsligt var jag tillbaka i stora rummet hos mormor och morfar, uppe i Lappland (på golvet bredvid grammofonen, i rummet med öppna spisen med lilla bysten föreställande en bebis med en riktig, död fluga fastklistrad på näsan, och någonstans i närheten fanns också en rysk docka i trä, som luktade gott.)

Ljudet av kulans färd, först längs sargen, en studs mot stålfjädern, sedan ned över den filtklädda spelytan och spikarna. Den melodin hade jag inte hört på över 20 år, och ändå visste jag ungefär hur den lät innan jag provade. Ljud i leksaker kan vara omvälvande även när de är sublima.

Foto: Rikard Westman

Bygga torn

Träklossar är ett gediget lekverktyg som stimulerar fantasi, krativitet och konstruktion. En typisk present till 1-årsdagen, till det lilla barnet som just lärt sig stapla, eller sortera färger.

Att leka med klossar går till så här:

1) Häll ut klossarna på golvet
2) Bygg ett högt torn.
3) Se det vingla - och rasa!
4) Upprepa X antal gånger.
5) Kasta ned klossarna i lådan igen.

Blunda och tänk dig ljuden som uppstår i steg 1 - 5. Barn befinner sig i regel närmre den här typen av ljudkällor än vad vuxna gör, tänk på det.

Både hemma och på förskolor utsätts våra barn (och vi själva) för den här typen av ljud, dolda bland goda avsikter, visuellt kamouflerade bland alla leksaker med batteri och uppspelade ljud. De smyger sig in i våra liv, förmodligen därför att vi inte har fått lära oss att det finns ljud även i leksaker utan batterier.

BRIO - kvalitet för barn?

Jag hade turen att få gå med en kompis till BRIO's event på East igår. Väl inne kryllade det av barn, vuxna och leksaker i en salig blandning! Yngste sonen var lite avvaktande inför kaoset, men vågade sig snart in för att prova en av de nya kollektionerna med leksaker, "The Networkers". Barnen och de flesta vuxna hade nog kul, men stojigt var det. Efter tårtätning i extrem trängsel gick jag omkring och kände, klämde, småbankade, tryckte på knappar - men det gick helt enkelt inte att höra ljudet på plats, på grund av lokalens milt sagt kamouflerande ljudnivå...

Men den lilla goodie-bagen innehöll en leksak som yngste sonen fick ta med hem! Hurra! Det visade sig vara EMO-figuren, ett "brev" samt en dosa som låter när man lägger brevet på rätt ställe, samt placerar EMO på magneten.

Men... vår nya vän EMO står nu i bokhyllan. Jag vet inte om det
1) alldeles för höga ljudets
2) raspighet
ska signalera "robotljud" eller om det bara är
3) riktigt dålig ljudkvalitet
men just den leksaken får ett tydligt minusbetyg. Ur ett ljudperspektiv, alltså.

Lekytorna var mer genomtänkta på den punkten (tjock, grön filt på golvet, en liten nedsänkt filttäckt grop etc) än vad själva leksakerna verkade vara.

De tillagda, digitala leksaksjuden var nog väl genomtänkta "innehållsmässigt" med utgångspunkt i vad formen ska signalera, tankarna gick till Willy Wonkas små Ompalompier, eller Fragglarnas små Doser. Men som sagt, en extremt hög ljudnivå i uppspelningsfunktionen och frågetecken om kvaliteten gjorde mig riktigt besviken. BRIO kan bättre!