Filmsnutt: den visslande etiketten från Micvac

Här är äntligen filmsnutten från besöket på Gooh. Jag inhandlade en maträtt (lax med kardemummadoftande ris, kokosmjölk och lime för att vara exakt) och förevigade uppvärmningsprocessen. Tyvärr var det fläktar och kunder och min egen mobiltelefon som krånglade till ljudupptagningen, men jag tror att det går att höra den visslande etiketten från Micvac i filmen ovan (sätt bara på ljudet på datorn och vänta en liten stund). När jag väl lyckats installera alla nödvändiga program efter min bärbara dators totalhaveri kommer jag kunna lägga till den separata ljudfilen, av lite bättre kvalitet. Tack K och A för långtidslånet av den mycket behändiga och alldeles förträffliga Minidisc-inspelaren!

Video/ljud: Hanna Prage

Inferno från Indusec

I morse hade min omtänksamme äkta hälft lämnat en urriven artikel till mig på frukostbordet. Rubriken löd "Här går larmet som får tjuven att kräkas" (Ny Teknik, den 28/5 2008)

Vad är nu detta? Ögnande igenom texten... jaha... ett inbrottslarm framtaget av Indusec, med ett utprovat ljud som tydligen låter så jobbigt att man inte står ut.

Efter frukosten ringde jag upp Indusec och bokade in ett möte. Johan Sandberg och Asko Antikainen tog emot mig och berättade om larmets funktion och användningsområde och lät mig hålla i "avtryckaren". Jag var beredd att stålsätta mig - men stod ändå bara ut i en bråkdels sekund innan jag var tvungen att släppa knappen för att få tyst på larmet. Men illamående, nej, men ett påfrestande ljud. Fast i ärlighetens namn kan jag inte säga att jag upplevde någon större skillnad på larmet jämfört med andra larm jag har hört. Å andra sidan kunde jag ju inte jämföra.

Skillnaden mellan "Inferno" och en vanlig larmsiren är att fyra, istället för en, ton spelas upp samtidigt. Frekvenserna ändras utan koordination, men ligger parvis ganska nära i frekvens. Detta gör att hjärnan har svårt att hantera signalerna, och det leder till obehag.

Företaget har också en produkt som kombinerar ljudlarmet med en ljusfunktion. Den som försöker bryta sig in möts av bländande stroboskopljus, samtidigt som det öronbedövande ljudet. Dessutom visade de upp en prototyp av en "ljudgranat" (som syns på bilden till höger) - ett oskadligt överraskningsmoment som kan användas av säkerhetsstyrkor.

För mer info, kolla Indusec's hemsida.

Foto: Hanna Prage

Kletigt och gott i Malmö!

Mest provocerande matljudet är enligt mig det ljud som uppstår när man joxar ihop ingredienserna under en måltid bestående av råbiff. Det har jag pratat om förut.

När vi var i Malmö var det råbiffspremiär för mig, sedan köttfärsskandalen i höstas. Jag trodde aldrig jag kunde känna ett sug efter råbiff igen, men jag hade fel. Väldigt fel, eftersom jag kände ett tvingande begär efter det två dagar i rad. Så jag åt det därför två dagar i rad.

Ljudet får ni tänka er själva. Jag har fortfarande inte lyckats ringa in ett ställe i Stockholm som uppfyller två viktiga krav: dels måste det finnas en fantastisk råbiff, dels en ljudmiljö som lämpar sig för ljudupptagning. Tures går fetbort av den sistnämnda anledningen.

Några tips?

Föreläsning på Berghs School of Communication

Fredagen utvecklades enligt planerat med ett besök på Berghs School of Communication.
Som en del av den årliga slututställningen hölls en föreläsning om annorlunda marknadsföring. Föreläsningen inleddes med dofters betydelse i marknadsföring, intressant och fokuserat innehåll.
Sedan var det dags för kroppsspråkets betydelse inom samma ämne - och vidare över till det jag själv väntade på, nämligen Petter Lindholm, som skulle tala om ljudets betydelse i marknadsföring.

Det blev ett underhållande 45 minuterspass med Petter.

• "Hur gör man ljud av en visuell idé?" Frågan illustrerades av ett ljudexempel, baserad på den grafiska reklamkampanjen för Sjöhistoriska Muséets utställning Estoniakatastrofen: ordet ESTONIA som läses upp om och om igen, med en mer och mer förvrängd, allt dovare klang.


• "Kan upplästa budskap etsa sig fast?" Frågan illustrerades av ett ljudspår: En kvinna berättade om hur hon en gång satt repeat på en ljudslinga, i syftet att ställa in rätt inspelningsnivåer etc. Av en slump var det talade ordets melodi och rytm precis som en inspelad melodi. När vi lyssnat på loopen ett tjugotal gånger fick vi höra den ursprungliga texten läsas upp - och mitt i allt ihop kom "melodin" in, ett bisarrt men mycket underhållande fenomen.


• "Hur ändrar jag mottagarens känsla på 10 sekunder?" Frågan illustrerades av upspelad filmmusik från Psycho, följt av dramatisk klassisk musik, följt av barnskratt.

Undehållande föreläsning och kul att Berghs tar upp ämnet!

Maten-är-klar-pip från Micvac och Gooh

Jag rev ur en liten notis ur Ny Teknik innan Malmöresan. Tyvärr vet jag inte vilket datum den publicerades men den visar en smart förpackning, med en ventil som visslar när maten är färdig, inne i microvågsugnen.

Micvac heter företaget som utvecklat etiketten. Färdigmaten säljs via snabbmatsvarumärket Gooh, och på deras hemsida går det att se var rätterna går att köpa. Man behöver en microvågsugn för att det hela ska fungera, och det har tyvärr inte jag... Men jag har just varit i kontakt med Micvac och Gooh, så förhoppningsvis kan jag filma en snutt på plats, någon av de kommande dagarna. Lunch imorgon på Hemköp på Åhlens City, kanske, om någon från Gooh hör av sig.

I väntan på en brännugn

Ett av projekten som tagit den mesta av min tid efter USA-resan (återkommer till det om exakt 2 och en halv vecka) ledde mig ut på jakt efter det ultimata kärlet för en inomhusfontän, eller mindre springbrunn.

Jag har därför rört mig i krokarna där jag bor och befann mig till slut inne på keramikstället Salong Pottan. Där inne, längst uppe på en hylla, skymd av olika krukor, täckt av damm och lite spindelväv fann jag vad jag letat efter. En keramikfontän, skapad av Pia Hedstrand.

Den stod i väntan på att bli bränd en andra omgång, och det var högst osäkert om den skulle klara hettan, och vad som skulle hända med sprickorna i foten. Nervös väntan.

Så på onsdagen ringde Pia och meddelade att babyn var född - den hade klarat sig oskadd igenom bränningsprocessen! Jag sprang dig och beskådade underverket: svart, matt med en klang som en metallskål. Jag fick låna hem den, monterade fast pumpanorningen, satte i kontakten, hällde på en skopa vatten...

...och fick se vattnet rinna ut undertill över bordsytan! Vattenläckan var ett litet antiklimax, men fontänprojektet visade sig vara ett experiment och kan alltså ge ett lyckat nästa resultat. Men när jag och min man stog och tittade på fontänen var vi överens om att den borde stå härhemma i alla fall, fast tom. Den passar ändå ihop med den egenkonstruerade vattenkällan vi har i fönstret, fylld med stenar från resor från när vi själva var små, och barnens stenar. Min personlige fotograf tog en bild av fontänen, men den får jag först om ett par dagar. Tills dess får ni nöja er med bilden jag själv tog, som inte ger rättvisa åt konstverket.

På Materialbiblioteket på Material Connexion i New York

Fredag i New York. Vid tre var det dags för mitt inbokade möte på materialbibliteket. Michael La Greca tog emot mig och berättade om Material Connexion, ett materialbibliotek vars tjänster man kan utnyttja som medlem, och som finns i New York, Cologne, Bangkok och Milano.

Både företagen som producerar materialen eller tekniken och de som vill ha tillgång till det arkiverade materialet betalar medlemsavgifter. Varje månad röstar en jury fram 15 nya material, vilka exponeras i entrén. Följande månad ersätts de av nya inröstade material och flyttas därför in till det större utställningsrummet. Där hänger de tills det blir dags att arkiveras i lagret, men även då kan de hämtas de fram efter förfrågan, efter sökningar på sökord eller kategorier.