Besökt utställningen Sonus Verus

I lördags besökte jag utställningen Sonus Verus med verk av Ann Rosén och Sten-Olof Hellström.

Besöket startade en våg av funderingar över ljud och användbarhet.

Jag kliver in i ett litet, tyst rum. När jag rör mig i rummet fräser det lite. Om jag stannar avtar ljudet. Minsta rörelse verkar alltså ge upphov till ljud, men står jag stilla hörs ingenting.

Vad händer egentligen?
Fyra högtalare spelar upp lågfrekvent "buller" (ohörbart för mig eftersom högtalarna sitter i golvhöjd). Tillsammans med en väggfast mikrofon bildar de en slags rörelsesensor. När jag rör mig i rummet, så påverkar min egen kropp ljudets väg mot mikrofonen. En slags rundgång mellan ljudvågor, mikrofon, (dator) och olika system av högtalare gör att jag kan interagera med ljudbilden i rummet. Datorn verkar tolka förändringar i mikrofonens upptagning, för att aktivera att ett ljud med högre frekvens spelas ur fyra andra högtalare, hörbara och i öronhöjd. Resultatet blir alltså att tystnaden i rummet bryts när jag rör mig.

Hur kan man förstå vad som händer med ljudet?
I det här fallet gick det relativt snabbt att lista ut att något registrerar min närvaro, eftersom minsta rörelse leder till ljud och stillhet leder till tystnad.

Men ljud syns ju inte. Eftersom man inte kan "tolka" två olika punkter samtidigt med öronen (vilket man kan med synen), kan man alltså inte vara fullkomligt säker på vad som händer, annat än att registrera om något ”hörs” eller ”inte hörs” där man råkar befinna sig för stunden.

Hur man skulle man interagera med och förstå ljud inom en rumslighet, med någon tillhörande visuell "förklaring" över ljudets beteende? Alltså att även kunna "se" de ljud som man inte hör? I texten om utställningen Sonus Verus fanns spännande metaforer om ljud som krälar på bottnen av lokalen, och jag blev nästan besviken över att de var metaforer, jag hade verkligen velat "se" ljudet när det inte hördes! Varför nöjer jag mig, intellektuellt, inte med att bara registrera "ljud" eller "tystnad"?

Vad skulle hända om man flyttar upp högtalarna som satt i öronhöjd, till taket, med ljud som är ohörbara för mig som besökare? Kanske en spänd plastfolie (finns säkert många bättre lämpade material än just det), på en lätt ram kan fånga upp "energin" från högtalarna och sätta något objekt i rörelse, något som i sin tur kanske ger upphov till ljud, rasslande kedjor eller kulor som klirrar eller liknande. De oregistrerbara ljudvågorna ovanför mina öron kunde överföras till att få fysiska föremål att låta. Hur uppfattar man det som besökare?

Tips om liknande pågående eller avslutade projekt mottages tacksamt!