Provat ljudfåtöljen m.m.

Idag har det hänt mycket.

Klockan 11: Möte med en mycket trevlig kvinna på Eurobibs showroom. (Cool upplevelse att sitta i ljudfåtöljen Luna! Att bara sitta tyst, eller lyssna på något ur högtalarna, var lite märkligt. Man kan vara avskärmad - mitt i en offentlig miljö. Man upplever tystnad - i en högljudd omgivning. Man kan nästan välja att känna sig ensam eller "bland folk" efter eget behag. Att prata själv är inte att rekommendera, det var nästan obehagligt, men jag gissar att det heller inte är meningen.) En lång, mycket intressant disussion om ljud i design resulterade i lite nya kunskaper, samt åtskilliga funderingar om vem som egentligen ansvarar för ljudet hos produkter.

Dessutom ledde diskussionen till (min personliga) insikt om inredningsarkitektens roll som boven i dramat när det gäller påfrestande ljudmiljöer. En inredningsarkitekt kan uppenbarligen "komma undan" med ett ljudmässigt outhärdligt, men visuellt tilltalande, inredningskoncept. Den som bestämmer vilka objekt som ska plockas in i miljön för att ge ett visuellt mervärde, borde också ha ett ansvar för hur objekten påverkar ljudmiljön. Både som reflekterande ytor och som ljudkällor kommer objektens ljudegenskaper att påverka upplevelsen (och därmed användbarheten) av lokalen.

Klockan 12:30: In i en inredningsaffär. Rullade ett svindyrt (5900 kr) rullbord som skallrade för att en gummiplupp trillat bort. Hjulen vickade lite och gnisslade. Frågade om det inte skulle sälja bättre om pluppen sattes tillbaka. Mannen i affären fnissade lite. Jag gick vidare, klämde på allt, drog i några klädhängare som gnisslade ungefär som när man drar naglarna mot svarta tavlan. Passade på att fråga om mannen i affären kände till några sittmöbler i kork - men tyvärr.

Oj, höll på att glömma brickbordet för ca 3000 som skallrade, smällde och skrek mot golvet om man nuddade det. Kvalitet? Hm...