Tyst mjukis

Ni vet ju att jag har skrivit om matljud tidigare?
Jag håller som bäst på att sammanställa en liten lista över de ljud ni har skickat hit till bloggen (se mitt tidigare inlägg om matljud) och på taffel.se (se inlägget på matälskaren). Bidra gärna med dina bästa och värsta ljud, lägg in en kommentar här nedan!
Mitt eget trumfkort när det gäller matljud, en riktig känslopetare, är råbiff. Det vet ni om sedan tidigare. Men i dessa den globala uppvärmningens tider har jag funderat över en annan mindre och mer oansenlig person än den koldioxidrapande kossan, nämligen kålroten. Man kan förundras över den lilla figuren som lurar först i jorden, sedan längst ned i kylskåpets kyliga mörker. Sedan som rotmos, eller som mjuka gyllene bitar i grytan.
Få är vi som äter den rå. Men vi borde vara många fler som äter den tillagad, särsklit med tanke på dess låga belastning på miljön. I min hittills inofficiella trendrapport om matljud för 2008 ingår den, kålroten. Rotmosets - och husmanskostens överlag- försiktiga ljudegenskaper: tystnad med avbrott för några klops och klafs - tror jag att vi kommer att få lyssna till i ännu större utsträckning under 2008. Det handlar om snälla, trygga och vänliga ljud (bidrar de kanske till ett inre lugn i vår stressiga, riskfyllda vardag, eller efter hotfulla och våldsamma nyheter från omvärlden?).
Läs ett inspirerande inlägg på taffel.se, tillägnat kålroten. Där finns massor av recept.
Här är ett utdrag (citat): "Kålroten tröstar när tomat, gurka och sallad sviker." ... "Och med tanke på att den går under namnet swede i stora delar av den engelskspåkiga världen borde ni andra verkligen anstränga er för att visa den lite mer respekt."