Ljudrapport från Arbetsförmedlingen Norrmalm
Jag befinner mig just nu på Arbetsförmedlingen Norrmalm. Det finns mycket som kan ta ens tid på Arbetsförmedlingen, som inte riktigt kan relateras till direkt jobbsökande. Den mesta av tiden kan man lägga ner hemma vid sin egen dator. Man kan också välja att sitta vid någon av datorstationerna. (Om man skulle råka glömma var man befinner sig så står det också "Kundarbetsplats" med stora bokstäver vid varje datorstation.)
På Arbetsförmedlingen får man sig en rejäl dos av INSTITUTION, via flera sinnen. Förutom väl inarbetade, oförklarliga rutiner vid ankomst (man får inte ta nummerlapp när man kommer, först måste man stå i kö för att prata med en värd - sedan går det bra att ta nummerlapp.) så har lokalen en hämmande, rent av otrevlig ljudbild.
Tangentborden är nedsänkta i en trälåda som gör knapptryckningarna till små trummanden. Själva skrivskivan är formgjuten Corian (?) vilket antagligen kunde ha utnyttjats bättre ur ljudsynpunkt. Knattret från det egna och andras tangentbord blandas med personliga detaljer ur samtal mellan arbetssökande och de som jobbar här. Som en tung ridå över alltihop ligger ett surrande från datorer och ventilationssystem. Trots allt detta har man känslan att man måste vakta noga för att inte låta för mycket här, vilket ger en hämmande effekt, eller så blir man klumpig i rena förskräckelsen.
Min första förmiddag jag spenderade här på Arbetsförmedlingen ledde därför till att jag skickade en förfrågan till Arbetsförmedlingen, om de ville koppla in mig för att förbättra ljudmiljön. Det hade varit kul, men tyvärr var det ingen som nappade på den idén.
Jag undrar varför man till exempel avskärmar samtalsdelen med en utomhusspaaljé för växter? Vad försöker man skärma av? Inte är det samtalet i alkla fall. Utlämnad känner man sig här, och beklämd oavsett om man tycker att man har anledning till det eller inte. Och det beror definitivt inte på de som jobbar här, de är trevliga. Det sitter liksom i väggarna och planeringen av ytan.
Det är ju faktiskt enkelt att förbättra den dagen man förstår att trivsel förbättrar effektiviteten, även om det just nu inte var intressant.
På Arbetsförmedlingen får man sig en rejäl dos av INSTITUTION, via flera sinnen. Förutom väl inarbetade, oförklarliga rutiner vid ankomst (man får inte ta nummerlapp när man kommer, först måste man stå i kö för att prata med en värd - sedan går det bra att ta nummerlapp.) så har lokalen en hämmande, rent av otrevlig ljudbild.
Tangentborden är nedsänkta i en trälåda som gör knapptryckningarna till små trummanden. Själva skrivskivan är formgjuten Corian (?) vilket antagligen kunde ha utnyttjats bättre ur ljudsynpunkt. Knattret från det egna och andras tangentbord blandas med personliga detaljer ur samtal mellan arbetssökande och de som jobbar här. Som en tung ridå över alltihop ligger ett surrande från datorer och ventilationssystem. Trots allt detta har man känslan att man måste vakta noga för att inte låta för mycket här, vilket ger en hämmande effekt, eller så blir man klumpig i rena förskräckelsen.
Min första förmiddag jag spenderade här på Arbetsförmedlingen ledde därför till att jag skickade en förfrågan till Arbetsförmedlingen, om de ville koppla in mig för att förbättra ljudmiljön. Det hade varit kul, men tyvärr var det ingen som nappade på den idén.
Jag undrar varför man till exempel avskärmar samtalsdelen med en utomhusspaaljé för växter? Vad försöker man skärma av? Inte är det samtalet i alkla fall. Utlämnad känner man sig här, och beklämd oavsett om man tycker att man har anledning till det eller inte. Och det beror definitivt inte på de som jobbar här, de är trevliga. Det sitter liksom i väggarna och planeringen av ytan.
Det är ju faktiskt enkelt att förbättra den dagen man förstår att trivsel förbättrar effektiviteten, även om det just nu inte var intressant.
Etiketter: akustik, Hannas schema, inredning, teknik
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home